Påstående: Idealism vänder upp och ned på den naturliga ordningen och underminerar slutligen sig självt.
Bakgrund: Vi människor förklarar världen i ord och ord är naturliga abstraktioner då de är mentala symboler för vad de representerar i världen. Vi observerar att i världen finns det ordning. Det finns händelseförlopp som sker i en viss riktning. Det finns faktorer som påverkar händelseförloppen. Människor har då skapat symboler för detta och kallar det för tid och kausalitet. Från dessa begrepp har filosofer skapat en mental vision om att världen uppstått från en tidlös abstraktion, detta menar de vidare påvisat att världen är en illusion och att abstraktionerna är den verkliga världen vilket leder till att all kunskap härrör från den abstrakta världen. Då blir det även så att människornas ursprung är det abstrakta och att vi genom att söka kunskap återförenas med den abstrakta världen vi kommer ifrån och som vi alltså återvänder till när vi dör. Våra liv i den här världen är endast till för att söka den frälsande visdomen. Med andra ord, filosofi (kärleken till visdomen) är en slags religion.
Argumentet: Abstraktioner är nödvändiga för att leva i denna den naturliga världen men de ger oss ingen absolut kunskap. Alla abstraktioner är symboler kopplade till företeelser i den naturliga världen. Abstraktioner såsom matematik, kategorier och klassindelningar ger oss en mentalt tydligt skuren bild av verkligheten men kunskapen sitter inte i abstraktionerna utan i hur de används. Abstraktionerna är beroende av världen för att ge oss kunskap vilket innebär att ifall världen skulle vara illusorisk så är även abstraktionerna falska. Vad har vi skapat och vad har vi inte skapat? Vi har inte skapat världen, men vi har skapat symboler. Och varje kultur som funnits har skapat sina egna symboler och sin egen vision av naturen. Våra symboler är ej heller särskilt exakta. Så fort ny kunskap upptäcks behöver vi revidera, skapa nya symboler och begrepp. Nya nivåer av abstraktioner kan dock leda till nya ämnen för studier, i hur människor skapat symbolvärldar för att försöka behärska tillvaron. Inte bara naturen utan de sociala, ekonomiska och politiska relationerna. Vi skapar abstraktioner för att verkligen kunna leva, inte för att fly. På liknande sätt skapar vi berättelser för att fördjupa och förstärka relationen till livet.
Så kanske utvecklades idealismen som en vilja att ha makt över alla områden i livet, som visionen om den perfekta ordningen, det perfekta samhället, men är cirkulär i sin kunskapsteori då den hänvisar tillbaka till sin egen hypotes som bevis för sin teori och bygger därmed luftslott.
Slutsats: Våra abstraktioner och berättelser kan aldrig vara verkligare än vad vi är. Men som de verktyg de är kan de ibland uppfattas som om de levde ett eget liv. Men det är väl det som är poängen med sagor, att vi kan utveckla våra själar för att hantera livet och hitta vår naturliga plats i tillvaron. Men då gäller det att också kunna vara logisk.
Bakgrund: Vi människor förklarar världen i ord och ord är naturliga abstraktioner då de är mentala symboler för vad de representerar i världen. Vi observerar att i världen finns det ordning. Det finns händelseförlopp som sker i en viss riktning. Det finns faktorer som påverkar händelseförloppen. Människor har då skapat symboler för detta och kallar det för tid och kausalitet. Från dessa begrepp har filosofer skapat en mental vision om att världen uppstått från en tidlös abstraktion, detta menar de vidare påvisat att världen är en illusion och att abstraktionerna är den verkliga världen vilket leder till att all kunskap härrör från den abstrakta världen. Då blir det även så att människornas ursprung är det abstrakta och att vi genom att söka kunskap återförenas med den abstrakta världen vi kommer ifrån och som vi alltså återvänder till när vi dör. Våra liv i den här världen är endast till för att söka den frälsande visdomen. Med andra ord, filosofi (kärleken till visdomen) är en slags religion.
Argumentet: Abstraktioner är nödvändiga för att leva i denna den naturliga världen men de ger oss ingen absolut kunskap. Alla abstraktioner är symboler kopplade till företeelser i den naturliga världen. Abstraktioner såsom matematik, kategorier och klassindelningar ger oss en mentalt tydligt skuren bild av verkligheten men kunskapen sitter inte i abstraktionerna utan i hur de används. Abstraktionerna är beroende av världen för att ge oss kunskap vilket innebär att ifall världen skulle vara illusorisk så är även abstraktionerna falska. Vad har vi skapat och vad har vi inte skapat? Vi har inte skapat världen, men vi har skapat symboler. Och varje kultur som funnits har skapat sina egna symboler och sin egen vision av naturen. Våra symboler är ej heller särskilt exakta. Så fort ny kunskap upptäcks behöver vi revidera, skapa nya symboler och begrepp. Nya nivåer av abstraktioner kan dock leda till nya ämnen för studier, i hur människor skapat symbolvärldar för att försöka behärska tillvaron. Inte bara naturen utan de sociala, ekonomiska och politiska relationerna. Vi skapar abstraktioner för att verkligen kunna leva, inte för att fly. På liknande sätt skapar vi berättelser för att fördjupa och förstärka relationen till livet.
Så kanske utvecklades idealismen som en vilja att ha makt över alla områden i livet, som visionen om den perfekta ordningen, det perfekta samhället, men är cirkulär i sin kunskapsteori då den hänvisar tillbaka till sin egen hypotes som bevis för sin teori och bygger därmed luftslott.
Slutsats: Våra abstraktioner och berättelser kan aldrig vara verkligare än vad vi är. Men som de verktyg de är kan de ibland uppfattas som om de levde ett eget liv. Men det är väl det som är poängen med sagor, att vi kan utveckla våra själar för att hantera livet och hitta vår naturliga plats i tillvaron. Men då gäller det att också kunna vara logisk.
