LO - bra eller anus?

LO:s makt, var finns den egentligen?

Nuförtiden träffas alla avtal på förbundsnivå, men ändå
verkar LO behålla sin maktposition, inte minst via media,
som citerar Lundby-Welin dagligen. Medans förbundsordf.
i förbunden har försvunnit i debatten, den siste mohikanen
var Göran Jonsson, Metall. Starka typer som transport-Hasse
verkar vara historiska fossiler.

Har sossarna även här styrt verkligheten mot sitt önskeläge,
centralstyrningen?

Du glömmer att LOs roll även är opinionsbildning och politik. Oftast är det i de sammanhangen som Wanja Lundby-Wedin syns.

På den tiden när LOs centrala ledning verkligen hade makt över löneförhandlingarna så hade man givetvis inte samma behov av att synas i media. Verka utan att synas kontra synas utan att verka, för att spetsa till det lite.

OK, det är givetvis socialdemokraternas taktik. Men varför svarar arbetsgivarna upp, och 'legitimerar' LO? Ett av de taktiska momenten när man vägrade centrala avtalsuppgörelser var att eliminera centralmakten? Men i media och faktiskt agerande 'som förut'? Trovärdigheten på spel.

Svenskt Näringsliv har ju också ett behov av att synas för att legitimera sin existens. Bidrag, jobb och karriärer står på spel i båda fallen.

LO har dessutom agerat mer och mer på den politiska arenan genom att kräva lagstiftning, och då är det svårt för Svenskt Näringsliv att inte följa efter. Men löneförhandlingarna sker numera på branschnivå med liten inblandning från den centrala nivån (Wildhorses kan rätta mig om jag har fel). Inrättandet av Medlingsinstitutet har också begränsat parternas makt.

Dock har den centrala nivån fortfarande uppgiften att se till att det råder ordning i båten, vilket betyder att man ser till att principen om att exportindustrin (via Industriavtalet) ska vara löneledande följs. För LOs del handlar det framförallt om att hantera kravmaskinen Kommunal.

”LO:s makt, var finns den egentligen?”

Makt och makt.. jag föredrar att kalla det inflytande. Makten återfinns inom (den svenska) storfinansen och det internationella kapitalet.

På den svenska arenan avspeglas inflytande genom organisationsgraden. Här är fackföreningarna betydligt duktigare (eller skickligare) än näringslivet. LO förbunden organiserar ca: 2 miljoner löntagare. TCO och SACO organiserar tillsammans lika mycket. Fyra miljoner människor är alltså fackligt anslutna i Sverige, och i förhållande till vår folkmängd, är det en världsunik organisationsgrad (undantaget Danmark och Finland). Företagarna i Sverige är inte på långa väger lika välorganiserade, och det är en svaghet. Inte enbart för företagarna själva, utan även för samhället i stort.

Fackföreningar är medlemsorganisationer, och har ett protektionistiskt uppdrag – mera pengar, högre lön. Hur hög en lön kan vara är framförallt en kamp mellan vinst och lön. Lönerna kan naturligtvis inte i längden överstiga värdet på produktionen, men där är vi inte idag. Ju bättre organiserade löntagarna är, desto större möjlighet har de att försvara och höja lönerna på vinsternas bekostnad. En fackförening är en lönekartell som säger: ”Till det här priset får du köpa våra medlemmars arbete men inte ett öre billigare”. I det här sammanhanget är fackets inflytande nödvändigt, även över politiken, som en motbroms över kapitalets destruktivitet.

LO:s makt, eller inflytande, står och faller med de egna medlemmarna. Vågar inte LO:s medlemmar stå upp för sina åsikter och ge giriga arbetsgivare fingret, lär snart de traditionella fackföreningarna förvandlas till betydelselösa intresseorganisationer, och fältet lämnas fritt åt hårdföra kommunistiska eller syndikalistiska föreningar med snabba kortsiktiga mål. Den utvecklingen tjänar varken löntagaren eller näringslivet på.

Att Lo är toppstyrt är väl ett ganska välkänt faktum.. och att de fria fackföreningarna ökar och blir större är väl på bekostnad av att inte nån skött sitt jobb. Att säga att Lo är en medlemsorganisation är befängt. Just iden med Lo =landsorganistation bildat 1898, gick in för centralism, med stor makt åt fackförbunden och deras ledningar. Och just budskapet centralism är väl deras största maktfaktor där de på central nivå fattar beslut som inte alltid stämmer på lokala nivåer. I Danmark så växer de fria fackföreningarna lavin artat. och i sverige dyker det upp fler och fler och det är bra i en demokrati. Och säga att de är ett hot mot arbetslivet är och helt befängt. deras rätt att verka på arbetsplatser är en rättighet likaså att teckna kollektiv avtal. men att de är ett hot det vet jag mot LO och deras förlegade sätt att jobba.

mvh//jimmi

ps. 2001 -2005 sjönk medlemsantalet i LO förbunden med 5% bra eller anus?? vet inte men folket har väl sagt sitt som vanligt..