Någon mer med minnen från "andra sidan"

Om det stämmer så är den eller dem som styr hela kalaset uppenbarligen ointresserade av själarnas välmående. För ett tag sedan dog Fred och Rose Wests son av en överdos, och sonen uppges ha sagt till någon precis innan han dog att "life isn't worth living". Varför var hans liv så hemskt? Om han nästan var klar med återfödandet, betyder det då att hans handledare visste om detta innan han föddes, och bestämde att han skulle "ta examen" från jordelivet genom att lida oerhört och dö i förtid? Eller är han inte klar, så att han tvingas in i ännu ett liv?

Jag tror att det mest är folk som är väldigt glada i att leva som tror på återfödelse. När de snackar om "revansch" så menar de typ att förlora oskulden som tonåring istället för i 20-årsåldern, eller tvärtom. Folk som har haft det jobbigt vill nog inte genomleva ännu ett liv bara för att ta revansch, utan längtar nog mest efter frid - efterliv, uppvaknande eller ingenting alls.

Livet kan absolut tyckas vara utformat på ett sätt som pekar på brist på hänsyn och omsorg om själarna här, till och med en viss grymhet kan man tycka ibland. Men det är ju från vårt perspektiv här just nu, vi vet inte hur vi ser på de här sakerna efter att vi vaknat upp på andra sidan. Många som har minnen från andra sidan talar om att vi visserligen inte alltid uppskattar våra upplevelser här i jordelivet men likväl ser det som viktiga steg i vår utveckling och har en viss objektivitet eller distans till liven vi levt. Sen håller jag inte med om att det oftast är de levnadsglada som tror på återfödelse, som vill ta revansch på det sättet du nämnde, utan snarare att det är människor som fått överkomma svårigheter och tragedier och hoppas att de inte behöver återfödas igen under de omständigheterna, att det inre arbetet de gjort och prövningar de genomlidit och överkommit leder till något bättre i nästa liv. Slutmålet är ju att inte behöva återfödas som människa igen, utan som nästa steg i själens evolution, vad det nu må vara, eller som en del tror att vi blir en del av Gud igen, finns säkert hundra om inte tusen teorier om vad meningen med återfödelse är. Likaså vad meningen med lidande är, men en gemensam tråd är att världen är designad för att skapa konflikt\ problem och genom det lär vi oss och utvecklas. Sen kan man ju tycka att de som driver det hela verkligen inte har silkeshandskarna på. Man får ju hoppas att vi i slutändan inte visar oss vara labbmöss i något kosmiskt experiment bara.

Vad händer om man säger "nej, tack" nästa gång man träffar sin handledare? Har själen rätt att själv bestämma vart den ska härnäst? Om den inte har det så är den ju en fånge. Om den är en fånge så är frågan om den gjort något för att förtjäna det, eller om den bara är en slav. Och om vi alla har gjort något för att förtjäna upprepad misär, varför då inte tala om det för oss? Vad är vitsen med ett straff som den straffade inte begriper är ett straff?

Och hur ser färdvägen ut från splitterny själ till Nirvanamedborgare? Jag tolkar din beskrivning som att det först är lidande, som sedan leder till välmående, som till sist leder till Nirvana. Om lidande bara leder en tillbaka till ekorrhjulet, och välmående belönas med Nirvana - vad är då poängen med lidandet? Om lidandet kommer först så har man ju inte förtjänat det, men man ska alltså straffas med omfödelse för att ha utsatts för det som ny själ, när man saknade erfarenhet och valmöjligheter?

Jag tycker du sätter ord på mina egna tankar kring återfödelse helt klockrent. Jag går mer eller mindre dagligen i dessa tankar om vad meningen med återfödelse egentligen är, om det ens är så att vi återföds. Men tanken är nog så skrämmande. Kan tillägga att din teori om oss som labbmöss i ett stort slaveriprojekt inte gjorde den mindre skrämmande direkt, haha.

För de som är intresserade kan jag rekommendera Farsight och deras videos om "The death traps".

This nonfiction remote-viewing project documents one of the most horrific discoveries ever made.
Earth has long been a planet that has been operated as a prison, and this is meant literally, not as a metaphor for something else.
People who live here were mostly dumped here from somewhere else, from other planets on other star systems within our galaxy, and possibly from some star systems in other nearby galaxies.
They get dumped here by being born here.
They lose all their memories of who they were in the past, where they came from, who their families are and were, and they don’t remember the property that they owned that was taken from them.
Everyone is processed in a way that erases all such memories.
The key to running this prison has always been from the beginning to suppress all knowledge of every prisoner’s past. And when people die on Earth, a technique was established to involuntarily recycle them back into another life on this planet, memory free, so that they could never leave.
Dying offers no escape from this place.
This nonfiction remote-viewing documentary focuses on the method used to erase people’s memories after they die.
It is a process that is so cruel, so barbaric, and yet so unbelievable, it is best that you see it for yourself.
Any hope of escape from this prison will depend on understanding the workings of the death traps.

https://www.youtube.com/watch?v=-IC76QuH4pE

https://www.farsightprime.com/
https://farsight.org/

Jorden är inte bara en planet, det är levande varelse som ständigt utvecklas! Jorden i sig befinner sig i en utvecklande fas hela tiden. Ett människoliv handlar inte bara om egen själslig utveckling men även att hjälpa jorden på rätt väg. Som jag har sagt innan kommer jorden att gå in i 5e dimensionen men det kommer bli besvärligt och jobbigt för att människan har tappat bort sig själv idag. Den 5e dimensionen kommer inte att tillåta detta. Tillåta och tillåta, de lärdomar som människor kommer att tvingas göra under denna övergång kommer slå hårt men det är nödvändigt för en bättre framtid för planeten och oss människor.

Du ser på lidande som något straff. Ett lidande behöver inte vara ett straff. Det kan också vara ett hjälpmedel.
Det finns massor att lära sig utav att lida. Tror du samhället hade sett ut som det gör idag om alla hade haft det lika bra? Orättvisor är ju ett bra exempel på uppkomst av lidande och viljan till att förändra och förbättra. Hur skall man annars komma till självinsikt? Det är nyttigt att lida och en del av livet. Du väljer självklart hur du skall tackla problem utifrån erfarenheter, uppfostran, extern hjälp (familjemedlemmar, vänner mm). Alla reagerar inte likadant på lidande.

När det är dags för dig att gå ner så är det dags. Tiden är ute. Du kan inte säga nej.
Angående vart man väljer att födas är en bra fråga. Har alltid undrat över detta också. Hur själen ser på födelseplats jämfört med vårt medvetandet på jorden. Hur ser man på det hela tillsammans med sin andliga vägledare? Jag vet inte. Fascinerande dock att många väljer Afrika som kontinent att födas på. Jag tror att man får välja kontinent. Att man ställs inför val. Tidigare liv och negativa karman kommer självklart påverka detta. Då är frågan, varför skulle man vilja födas på Afrika? Afrika som kontinent är ju behagligare att leva på idag än för 50 år sedan. Kontinenten utvecklas även om de har en stor fattigdom än idag.


Intressant, ska kolla!