Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Fel i logik som kan man kan se i tankeprocessen är:
1.Vi har aldrig haft samma kulturella mönster som dessa länder, vi har aldrig haft ens i medeltiden tvångsgifte inom några klasser förutom adelsklassen. Kvinnor har aldrig varit osynliga i Europa. Vi har aldrig stenat homosexuella. Vi har aldrig klippt flickors klitoris. Våra patriarkala värderingar var inte samma som deras patriarkala värderingar, vi hade till och med institutionaliserad så att kvinnor kunde bli statsöverhuvud ifall de inte hade några bröder.
För att utveckla detta lite grann vill jag säga att germanska samhällen sedan åt minstone två tusen år bak har varit mer jämlika mellan män och kvinnor än andra folks samhällen i Europa, vilket
Germania, skriven år 98 av Tacitus, skildrar.
Åttonde delen, N. E. Hammarstedts översättning:
Citat:
Historien förmäler, att det inträffat, att härar, vilka redan börjat vackla och vika, genom kvinnorna bragts att åter fatta stånd, därigenom att dessa under ihärdiga böner och med blottad barm framställt den förestående fångenskapen, vilken männen vida ömtåligare frukta å sina kvinnors vägnar än å sina egna, ja till den grad, att sinnena kraftigast hållas i styr hos de samhällen, från vilka man bland de till gisslan utsedda även utkräver ädelborna ungmör.
Germanerna tro till och med, att hos kvinnan innebor något slags helighet och siarförmåga, och varken försmå de att inhämta hennes råd eller ringakta de hennes svar. Vi hava under den till gudarna gångne Vespasianus’ regeringstid sett, huru Veleda vitt och brett länge aktades såsom en gudomlighet. Men även fordom hava de bevisat Albruna och åtskilliga andra dylik vördnad, icke som något tomt smicker och icke heller såsom något slags kvinnoförgudning.
I dem två sista meningarna jämför han germanernas helgonförklaringar av kvinnliga politiska kämpar med hans egna Romarrikets kvinnliga helgonförklaringar, som bara var sätt att söka rättfärdiga kejsarfamilens ställning genom att förklara dem kejserliga damerna gudinnor.
Från tjugonde delen:
Citat:
Någon åtskillnad mellan husbonden och trälen genom någon förfinad uppfostran kan icke förmärkas. Bland samma husdjur, på samma grund tillbringa bägge sin tid, tills ålderns mognad utsöndrar de friborna och manligheten tillerkänner dem deras rätt.
Först sent hinna de unge männen till åtnjutande av kvinnogunst och besitta därför en sparad mannakraft1. Ej heller med flickorna är det någon brådska. Samma ungdomsstyrka, lika smärt och ståtlig kroppsbyggnad möter å bägge håll. I ålder och livskraft jämnställda förenas mö och man, och föräldrarnas kärnfriskhet går igen hos barnen.
Systersöner innehava samma ställning i förhållande till morbroder som till egen fader.
Från artonde delen:
Citat:
Emellertid hållas äktenskapen där strängt, och i intet hänseende torde germanernas seder förtjäna mera beröm. Bland alla främmande folk stå de nämligen nästan ensamma om att nöja sig med endast en hustru, och ett undantag göra på sin höjd några få, med vilka — icke på grund av någon böjelse, utan för deras höga börds skull — förbindelse genom giftermål från många håll eftertraktas.
Hemgiften bringar icke hustrun mannen utan mannen hustrun. Tillstädes äro föräldrar och släktingar, och dessa besiktiga gåvorna — gåvor icke avsedda att tillfredsställa kvinnlig fåfänga eller att smycka bruden utan bestående i oxar, en betslad häst samt sköld jämte framea och svärd. För slika gärder förvärvas hustrun; och i gengäld medför hon själv å sin sida några vapen åt mannen.
Till skillnad från dem nutida övermanliga arabiska samhällena, så utövade alltså germanerna strängt engifte.
