Några synpunkter på begreppet "tid".

Man kan naturligtvis tänka sig en rum-tid som har egenskapen att Minkowski-metrik fungerar i den. Men frågan är då vilka samband man får mellan denna och den verklighet som omger oss.


Vi kan inte mäta med oändlig noggranhet. Om skillnaden mellan två mätningar är omätbart liten menar jag att båda mätningarna ger samma resultat.

Hmm jag minns inte den övergången riktigt, men okej. Sak samma om du inte undersökt den ändå.

Däremot påminner det mig om Fourier, har du undersökt frekvensdomänerna relativt din uppdelning av tid?

Som jag ser det svävar vi alla i och består av en eter som blåser med ljushastighet i koordinattidsriktningen. Det vi brukar beteckna med v är inte en ändring av hastighetens belopp utan en ändring av hastighetens riktning sådan att v = sin a där a är vridningsvinkeln. När koordinatsystemet vrids kommer min koordinattidsaxel att peka in i det som förut var mitt rum vilket ger en rumshastihet v i mitt gamla rum.

Det handlar om att vi behöver sätt att se på vår omvärld som är bättre anpassade till såväl vår intuition som våra mätresultat. Du har helt rätt i att det inte i första hand handlar om matematik. Men ibland kan kanske matematik vara användbar för att säga någonting.

Matten i sig kan vara kul, men personligen så är jag mer intresserad av koncepten som dyker upp / behandlas där.

Just matematik relativt fysik tycker jag är extremt tråkigt och krångligt av någon anledning. :\

Lyckligtvis räcker det ofta med lite mekanik för att bygga simuleringar osv. Där finns det många kul tekniker också, typ om man vill ha stabila orbits så behöver man en viss typ av interpoleringsmetodik, vill man göra rigida kroppar så passar det bättre med andra. Nåja. I digress.

I och för sig, det kanske är nåt för dig också, göra någon slags simulering som drar nytta av din uppdelning av tid?

Du skriver som om alla upplevde samma tidsriktning.
Är du bekant med samtidighetens relativitet?
Vad du uppfattar som "samtida" händelser är inget absolut.
På sätt och viss så beskriver ju speciell relativitetsteori att vi färdas med ljusets hastighet genom rumtiden.

Det är bra om man kan få till en intuitiv världsbild, men det kan ju inte vara på bekostnaden att modellen inte stämmer överens med mätresultat och verklighet. Oavsett hur jag läser din text så får jag den inte att gå ihop med SR.

Det finns mycket att säga om "samtidigt" men det är svårt att göra det i ett diskussionsinlägg. Man måste nog börja med frågan "När inträffar en händelse?".

Antag att jag från en markkontroll skall landa en farkost på Mars. När inträffar landningen? När jag måste skicka en signal som tänder bromsraketen? När farkosten tar mark? När min mottagare för landningskameran visar att farkosten tagit mark, alltså att Minkowski-avståndet är noll?

Om man ser tid som en sammanfattning av begreppen parametertid och koordinattid får begreppet samtidig flera betydelser. Samma parametertid? Samma koordinattid?

Det vi brukar kalla ljushastighet kan ses som en sortomvandlingskonstant. I etervindbilden är ju koordinattid och rumskoordinater koordinater av samma typ som alltså kan anges med samma sort. En koordinattidssekund är 29979 mil alltså ungefär 30 tusen mil. Det är ofta en lite svårhanterlig siffra och jag brukar se det som att en nanosekund är 30 cm alltså ungefär en fot. Vi använder i många sammanhang nanosekundlånga pulser och det är då praktiskt att se dem som fotlånga.

För länge sedan arbetade jag med siktesradar för jaktflygplan. När man skall hålla reda på radarekon är det praktiskt att använda nanosekund som tidsenhet och fot som längdenhet. Men man har mycket liten användning av Minkowski-metrik. Man måste hålla isär en reflex i målet och det eko den ger upphov till.

Två bilar kan köra genom samma korsning utan att kollidera. En tredimensionell beskrivning av deras läge är alltså ofullständig. En målsökande robot måste navigera i ett fyrdimensionellt system som har egenskapen att om robotens alla koordinater är lika med målets har den träffat. Hur blir det om vi ser omvärlden i ett sådant system? Fortfarande gäller att jag kan inte veta något om en händelse förrän bilden av den nått mig. Längdkontraktion och tidsdilatation blir alltså samma som enligt relativitetsteori. Och man kan härleda e = mc2 utan att använda imaginära eller icke-ortogonala koordinataxlar. Men en fyrdimensionell värld är mycket större än en tredimensionell och den del vi kan se av den är en mycket liten del. Varför inte börja fundera på vad det innebär?

Så parametertid avgörs genom att observera händelser. Så den egna observatören avgör tid utifrån antal händelser som observerats, så den egna observatören kan inte veta om det för en utomstående observatör gått 1000 år eller 1 sekund mellan två händelser för den första egna observatören.
Så den egna observatörens egna klocka består av antal händelser hos en periodisk process, så även om den periodiska processen definierar 1 sekund som 10 händelser och den periodiska processen för en utomstående observatör skulle stanna i 1000 år för att sedan fortsätta, så skulle den förstnämnda observatören inte kunna veta det, utan från dennes perspektiv så har det gått 1 sekund efter 10 händelser.

Håller du med?
Är detta i enighet med hur du definierar parametertid, eller menar du någonting annat?


Så vad är problemet?
Vad innebär det för eventuell problematisk konsekvens?
Vad är problemet med Minkowskimetrik i denna kontext?
Varför skulle inte Minkowskimetriken ta hänsyn till parametertiden?
Vilken metrik tar inte hänsyn till parametertiden?
Hur tar man inte hänsyn till parametertiden?
Vilken hänsyn ska man ta till parametertid som man inte redan gör?
Vad är problemet med koordinatsystemen du kritiserar?
Vad är problemet?
Vad är din lösning?

Använd lätta ord så att jag förstår.

Tänk dig en värld som består av tio miljoner kvanta. Varje gång ett kvanta ändrar läge inträffar en händelse och parametertiden inkrementeras. Antag att en observatör har en klocka som består av tio kvanta. Varje gång ett kvanta i klockan ändrar läge kan han säga: "Nu har parametertiden gått en miljon steg." Antag att en annan observatör har en annan klocka som också består av tio kvanta. Även i hans klocka kommer ett kvanta att ändra läge när parametertiden gått en miljon steg. Om de träffas och jämför sina klockor kommer de att se att de går lika fort.

.
Det är inget problem med Minkowski-metriken. Det är bara det att den inte behövs. Allt som den ger kan hanteras enklare i ett fyrdimensionellt systen med reella rätvinkliga koordinataxlar.

Varför kan han säga det? Menar du att när en händelse inträffar för en själv så inträffar den för alla andra också?
Varför skulle den andres klocka ändra läge när parametertiden gått en miljon steg?
Vad är förhållandet till den egna observatörens process med något antal steg och omgivningens processer med dess antal steg?
Varför går de lika fort?


Varifrån får du tidsdilatation eller frekvensförskjutning då?

Jag borde ha börjat med att säga att jag utgår från att kvanta ändrar läge i slumpmässig ordning.

Om jag köper en lott i ett lotteri med tio miljoner lotter kan jag naturligtvis vinna högsta vinsten men sannolikheten för det är en på tio miljoner. Köper jag tio lotter är sannolikheten att vinna högsta vinsten en på miljonen. Köper jag tio lotter i nästa dragning kan jag naturligtvis vinna högsta vinsten även på dem men i det långa loppet kommer jag bara att vinna högsta vinsten en gång på miljonen. Om jag spelar tusen miljoner gånger kommer det att delas ut tusen miljoner högsta vinster och jag kommer att vinna tusen av dem. Av det kan jag dra slutsatsen att det finns tio miljoner lotter och att varje gång jag vinner har det i genomsnitt delats ut en miljon högsta vinster. Alltså: Om jag varje gång köper tio lotter, spelar tusen miljoner gånger och vinner tusen gånger kan jag dra slutsatsen att det finns tio miljoner lotter och det brukar gå ungefär en miljon gånger mellan varje vinst. Varje gång jag vinner har det alltså inträffat ungefär en miljon vinster sedan min förra vinst.

Parametertiden är en förändringsparameter som beskriver en förändring som är lika för alla observatörer. Som observatör kan jag inte se hela universum men jag kan se en liten del till exempel en klocka som jag antar förändras på samma sätt som resten av universum. När klockan förändras kan jag alltså dra slutsatsen att universum förändras.

Att två klockor går lika fort tyder på att universum överallt förändras i samma takt. Man kan naturligtvis tänka sig att förändingstakten är lägesberoende men så vitt jag vet finns det inget som tyder på det.


Det är inte så lätt att svara kortfattat på det. Med Lorenttztransformen vrider du tidsaxeln och i etervindbilden vrider du hela koordinatsystemet. I båda fallen får du tidsdilatation (för koordinattiden) och längdkontraktion.