Själar kan tydligen dö.

Jo, du var av den mänskliga naturen förnekat din fader och skapare, du har inte ens försökt dölja dina synder för mig, du vet inte vad jag är för någonting.

För människosläktets idol tillbedjan och trolöshet var den raka motsatsen till tro hopp och kärlek fanns inget mirakel eller någonting heligt runt omkring det.

Häxan kommer igenom nyckelhålet tar ut en person ut ur spelet.

Hur kan själen dö? Själen består av energi. Energi kan varken skapas eller förintas, bara ändra form.

I förritiden - och även på andra platser i världen, som tex "primitiva kulturer" - så levde, och lever, man fortfarande med sina döda på olika sätt efter att kroppen dött.

Det gjorde dem för att de tänkte sig att det fanns olika sorters "själar."
Att en del av själen försvann från kroppen när den fysiska döden inträffade.
Men att en annan del av själen satt kvar, i kroppen.

Det var därför man alltså fortfarande fortsatte att leva med sina döda, trots att de mer och mer ruttnade bort.
Det fanns särskilda "dödshus" som de döda placerades i.
Antingen hus av bambu, på styltor, eller grottliknande krypin, som sådana där "gravhögar" man kan se ute på landsbygden.

Där inne satte man alltså sina döda, i upprätt ställning längst med väggarna.
Sen gick man in för att hälsa på med jämna mellanrum, tog med sig mat och annat gott som man bjöd på.
Och eftersom en del av själen alltså fortfarande fanns kvar, så kunde den döde alltså uppskatta tilltaget, ovh då visa vänlighet med sina anhöriga genom att tex inte spöka för dem.


Först efter att förruttnelseprocessen gått så långt att kroppen inte längre kunde hållas samman, utan började falla isär. Huvudet rullar iväg längst med ingången tex ...

Då var det tecken för att den sista delen av själen till slut lämnat kroppen den med.
Och det blev dags att rensa benknotorna osv på allt överflödigt ruttet och torkat kött och andra substanser.
Benknotorna tog de sen och lade i en fin hög, eller satte in i boningshuset t.o.m.
Det var ett fint minne från gammelfarbror tex.

Vreden åkallas, hatet växer, stridsyxan poleras.

Ja det är bara början av känslan för den noggranna beskrivning av extrem verklighet du delar med dig..

En hemlighet endast för dig..

Vi gör såhär än idag..
Fastän vi ser hör och talar med den döde i kroppen som ligger bredvid oss.
Ja vi hedrar den döde och den spökar inte för oss utan hjälper oss i hemligheten.
Den döde uppskattar alltid det tilltaget finner glädje i våran närvaro vid sidan om.

Berätta inte för någon annan, dom försöker döda mitt folk som har förmågor.