Citat:
Ursprungligen postat av
Taskpungen
Jag har funderat på hur man sov förr. Vi kan ta medeltiden som exempel, men frågeställningen sträcker sig över all förindustriell historia. Inte bara Sverige, utan andra länder kan diskuteras.
När gick medeltidsmänniskan och lade sig? När steg han upp? Vi kan tänka oss att denna medeltidsmänniska är rätt genomsnittlig, och inte har råd med en massa stöpta ljus och annan lyx, som kan hjälpa honom att se när mörkret fallit. Vad gör man ens uppe, om man inte ens kan se? I Sverige går solen ner omkring kl 15 på vintrarna. Inte kan man ha lagt sig att sova så tidigt? Det skulle ju innebära att man var utsövd vid midnatt, och då får man sitta vaken i mörkret sex-sju timmar tills det ljusnar. Det håller inte.
Så hur såg sovvanorna ut? Skilde de sig mellan stad och landsbygd? Återigen får ni hemskt gärna framföra exempel från andra tidsperioder och länder.
En kul sak med sovandet då, förritiden, var ju att man sov i väggarna.
Inte i sängar i rummet, så som man gör nu alltså.
Utan då, på den gamla goda skogstiden i timmerstugorna och så, så kunde hela långväggen vara fullt av "hål" och "krypin" som gårdens folk kröp till kojs varje natt i.
Från golv till tag, alla dessa hål i väggen.
Ganska spännande, och dessutom så gör det ju att man får massor av plats över i rummet för möblering och annat skoj.
På fartygen sov man på ett annat sätt.
Det var hängmattor som hängde ovanför ens station, om man tex var på en krigsbåt.
Kanondäck var ju som en enda jättestor gymnastiksal, där folk satt vid varsin kanon i grupper och fikade sina skorpor och salta sill. På kvällen hängde de bara upp hängmattorna rakt över huvudet och lät sig sakta gungas till sömns.
När sen pansarskeppen kom, då hade man kanske kunnat tro att det blivit bättre.
Modernare.
Men icke.
Den enda skillnaden var ju att nu fanns det ingen stor avlång öppen gymnastiksal med kanoner i som det skulle sovas i.
Utan nu var det istället små bås, på nedre däck.
Där det lagrades potatisar och salta sillar, lite ammunition och sånt.
Och i taket, tre fyra meter över järngolvet, fanns det ju rör.
Det var dessa rör man band sina hängmattor på, och sov där högt ovanför golvet.
Inte kul om man trillade ner ...
Kaptenen däremot, han fick faktiskt lov att ha sin egen vagga.
Ja, faktiskt.
En vagga.
Den var bra att ha när det gungade och stormade ute på havet ju, för gungan gungade i takt.
I övrigt så vet jag att det finns många sk "Försvarsvänner" här på Flashback som typ ba ÄLSKAR det där som kallades "Landsstormen" från tiden vid förra sekelskiftet.
De vill så gärna tro att denna "Landsstormen" var världens "Elitförband" med äkta vikingar som bet i sköldar innan de jagade lede fi på flykt ...
I själva verket var det inte riktigt så.
Alls.
För, i själva verket bestod denna "Landsstormen" helt enkelt av de beväringar som klarat av sin tid som rekryter i den första värnpliktsarmén.
Och det var inte så tufft som det kanske hörs.
För dessa två perioder, det var bara två 14-dagarsperioder, uppdelat på några års mellanrum.
Och det enda rekryterna alltså gjorde, under dessa två veckorna, det var att gå på led utanför regementet, på landsvägarna som fanns där.
När det sen blev kväll, då fick de vackert lägga sig rakt ner på marken.
Sova under en buske om det fanns plats.
Nej, de hade ingen filt, ingen sovsäck, inget tält - inget annat än sina egna persedlar.
Officerskåren däremot.
De hade ju med sig egen stab som ställde upp tält åt dem, och lagade måltid-er med fint porslin och silverbestick, punsch och sup och flera olika rätter skulle det va.
Gärna med viktiga inbjudna gäster också, som kom för att hälsa på.
Samtidigt fick rekryterna inte ens lov att visa sig.
De var tvungna att gömma sig bakom träden.
Inte ens göra ett ljud från sig.
En regel de faktiskt Bröt mot en gång, när självaste Kungen kom på besök.
För då hade ju de marscherande rekryterna inbillat sig själv att allt det där marscherande de tvingats utstå under veckan, att det var till för att visa upp sig inför självaste Kungens fina besök.
Men ... tji fick den.
När kungen med följe väl anlände, då blev rekryterna tillsagda att gå och gömma sig bakom träden.
Och där stod de, och tjuvlyssnade på både regementschefens och kungens tal - och de jublade och applåderade, hurrade högt, så snart Kungen yttrat något.
Träd som hurrar åt en, det måste vara en syn för en kung ... =)
Nej, man sov inte så fint alltid, förritiden, om man var en enkel bonne, utan vare sig pengar eller fina anor.
Och den där "Landsstormen" ... det är kanske Sveriges största Bluff någonsin.
Tufft namn, helt klart ...
Men snälla rara.
