Ålder 30+
Tidigare: lsd, dmt, svamp.
Dos: 4g svamp i pulverform
En vecka innan den här trippen hade jag tagit 2g och då hände inte mycket förutom lite eurofri och en allmänt ljusare syn på livet.
Vaknade upp i söndags, inga planer alls så tänkte ta de sista 4g jag hade kvar.
In i köket och dräller ner 4g i en varmakoppen med lite honung, slänger mig därefter i soffan och slår på Netflix.
Redan efter ett par minuter känner man att det kommer få lite mer effekt än sist, tackar för trippen i förväg
.
Ett par minuter går och så kommer ett par skratanfall, 15 minuter senare börjar det bli svårt att komma ihåg vad man sett så spolar tillbaka ett par gånger, känns allmänt trevligt men lite rörigt.
Det är först när jag kollar på väggen ovanför tven som jag märker att hallucinationerna har kommit igång, ser en sjöjungfru och hundratals kopior på väggen, kul.
Efter x antal minuter till stänger jag av tven då det inte går att hänga med. Motiven på koppen har blivit en räv som projekteras i luften. Nu händer det grejer.
En svart kvinna kramar om mig bakifrån, ser bara lite utav hennes hals och armar som är runt mig.
Kollar på fönstret i vardagsrummet som ser ut som en tjur, det andra ser ut som ett rådjur.
Något som ser ut som en tecknad häst på styltor, som ett barn har ritat, går på mig när jag ligger i soffan, den har ett leende och kollar ner samtidigt som den går fram och tillbaka i soffan.
Rep och armar hänger ner ifrån taket, känns som man är på en 3d bio, försöker greppa dem i luften och tycker allt är ganska underhållande.
Lite senare så har jag massa deja vu upplevelser, allt som händer känns som det redan har hänt och vissa saker undrar jag hur jag har kunnat glömma bort dem, nu börjar det spåra ur lite.
Det är inte bara jag som tänker längre, ibland är det mitt undermedvetna och hör även det prata lite då och då. Man är som en passagerare, likt en dröm där man bara följer med.
Rösten säger att jag kommer glömma bort all jag upplever så försöker fokusera för att komma ihåg allt som händer.
Kollar på väggen och där är det någon slags blå avatar gud, liknar den indiska guden Vishnu.
Nu teleporteras jag iväg till ett annat rum, det öppnas en liten lucka i luften, likt som på vissa anstalter där det finns en lucka i huvudhöjd man kan öppna för att se in i en cell.
Och där är en entitet som ser ut som Buddha fast rundare och större huvud. Den presenterar sig själv som skaparen och att det är min Gud, bakom denne så är det massa svarta bubblor med galaxer i, förstår att det är olika universums.
Jag blir chockad deluxe då jag inte är religiös eller beredd alls, känner hur varenda cell och atom i min kropp får en slags reaktion och dras till entiteten. Det enda som inte riktigt påverkas är mitt medvetande. Försöker greppa allt som inträffar och sansa mig lite, känns alldeles för verkligt.
Mitt undermedvetna är med som en guide och förklarar hur man påverkas när man möter sin skapare. Nu är det inte riktigt jag som tänker men får insikten om hur universum och verkligheten hade blivit upplöst om Gud hade besökt den. Känner hur jag håller på att tappa det men återfår kontrollen och lugnet ganska snabbt.
Mötet varar i ungefär 10 sekunder och fick uppfattningen att gud inte verkade särskilt intresserad, han stängde luckan och gick iväg haha.
Teleporteras till mitt rum nu där jag ser mig själv i tredje person, går runt och gör vardagssysslor, en kvinnlig gud uppenbarade sig och bad om förlåtelse för att man spenderar så mycket tid till inget och för att man existerar i stort sett.
Ser mig själv klaga på hur det är oansvarigt att bara låta sin skapelse vara, hon bugade och bad om förlåtelse för det med.
Vanligtvis anser jag att man ansvarar för sitt eget liv så detta verkade lite konstigt minst sagt.
Nu teleporteras jag iväg till universum och ser in bakom själva rymden där det ser ut som ett slags kretskort. Får en insikt på att universum fungerar som det gör för att det måste vara på det viset.
Sen kommer jag till ett rymdskepp där en annan gud finns. Hela verkligheten hängde som en tavla i olika geometriska mönster, försökte fokusera på en detalj på tavlan men det splittrades i små delar. Guden där förklarade att det inte går att fokusera på en detalj, endast allt samtidigt.
Känner nu att mitt ego håller på att lösas upp, ser egot som en singularitet, en punkt, som blir utjänt tills det spricker.
Får en insikt av hur speciellt det faktist är att man har ett medvetande och att man egentligen borde vara en slags grönsak eller lite mossa.
Får ett sms mitt i allt och är tillbaka i soffan, är en släkting som undrar om jag ville komma över på lite grillning. Försöker svara men det är bara att lägga ner då det är helt omöjligt att formulera sig.
Känns som trippen börjar avta lite men då slungas jag iväg igen, denna gången ser jag en apa som ser ut över savannen, är en förfäder av något slag.
I nästa scen är jag på savannen, kollar ner och ser att jag är en apa. Inte jag som tänker men får tanken att människor är väldigt mycket apa och väldigt lite "civiliserad människa"
Är tillbaka än en gång i mitt vardagsrum i soffan och känns som det börjar avta igen, tills jag reser mig upp och allting fladdrar. Ser hur det arabiska symbolerna för Allah svävar förbi i rummet följt av siffrorna 55.
Har fått rejäl ångest nu att jag inte svarat min släkting men kan ändå inte göra det.
Fortsätter att åka iväg till olika platser tills det till sist börjar avta, har gått runt 6 timmar sen trippen startade.
Försöker smälta allt man upplevt och känner mig rejält utmattad resten av dagen. Av någon anledning känner jag hur fantastiskt det är att man existerar.
Det var en trevlig tripp, väldigt intensiv och spirituell, lite lustigt att det var så många olika gudar med. Enda nackdelen var ångesten ifrån smset och den korta stunden när jag höll på att tappa det helt.
10/10.
Tidigare: lsd, dmt, svamp.
Dos: 4g svamp i pulverform
En vecka innan den här trippen hade jag tagit 2g och då hände inte mycket förutom lite eurofri och en allmänt ljusare syn på livet.
Vaknade upp i söndags, inga planer alls så tänkte ta de sista 4g jag hade kvar.
In i köket och dräller ner 4g i en varmakoppen med lite honung, slänger mig därefter i soffan och slår på Netflix.
Redan efter ett par minuter känner man att det kommer få lite mer effekt än sist, tackar för trippen i förväg
.
Ett par minuter går och så kommer ett par skratanfall, 15 minuter senare börjar det bli svårt att komma ihåg vad man sett så spolar tillbaka ett par gånger, känns allmänt trevligt men lite rörigt.
Det är först när jag kollar på väggen ovanför tven som jag märker att hallucinationerna har kommit igång, ser en sjöjungfru och hundratals kopior på väggen, kul.
Efter x antal minuter till stänger jag av tven då det inte går att hänga med. Motiven på koppen har blivit en räv som projekteras i luften. Nu händer det grejer.
En svart kvinna kramar om mig bakifrån, ser bara lite utav hennes hals och armar som är runt mig.
Kollar på fönstret i vardagsrummet som ser ut som en tjur, det andra ser ut som ett rådjur.
Något som ser ut som en tecknad häst på styltor, som ett barn har ritat, går på mig när jag ligger i soffan, den har ett leende och kollar ner samtidigt som den går fram och tillbaka i soffan.
Rep och armar hänger ner ifrån taket, känns som man är på en 3d bio, försöker greppa dem i luften och tycker allt är ganska underhållande.
Lite senare så har jag massa deja vu upplevelser, allt som händer känns som det redan har hänt och vissa saker undrar jag hur jag har kunnat glömma bort dem, nu börjar det spåra ur lite.
Det är inte bara jag som tänker längre, ibland är det mitt undermedvetna och hör även det prata lite då och då. Man är som en passagerare, likt en dröm där man bara följer med.
Rösten säger att jag kommer glömma bort all jag upplever så försöker fokusera för att komma ihåg allt som händer.
Kollar på väggen och där är det någon slags blå avatar gud, liknar den indiska guden Vishnu.
Nu teleporteras jag iväg till ett annat rum, det öppnas en liten lucka i luften, likt som på vissa anstalter där det finns en lucka i huvudhöjd man kan öppna för att se in i en cell.
Och där är en entitet som ser ut som Buddha fast rundare och större huvud. Den presenterar sig själv som skaparen och att det är min Gud, bakom denne så är det massa svarta bubblor med galaxer i, förstår att det är olika universums.
Jag blir chockad deluxe då jag inte är religiös eller beredd alls, känner hur varenda cell och atom i min kropp får en slags reaktion och dras till entiteten. Det enda som inte riktigt påverkas är mitt medvetande. Försöker greppa allt som inträffar och sansa mig lite, känns alldeles för verkligt.
Mitt undermedvetna är med som en guide och förklarar hur man påverkas när man möter sin skapare. Nu är det inte riktigt jag som tänker men får insikten om hur universum och verkligheten hade blivit upplöst om Gud hade besökt den. Känner hur jag håller på att tappa det men återfår kontrollen och lugnet ganska snabbt.
Mötet varar i ungefär 10 sekunder och fick uppfattningen att gud inte verkade särskilt intresserad, han stängde luckan och gick iväg haha.
Teleporteras till mitt rum nu där jag ser mig själv i tredje person, går runt och gör vardagssysslor, en kvinnlig gud uppenbarade sig och bad om förlåtelse för att man spenderar så mycket tid till inget och för att man existerar i stort sett.
Ser mig själv klaga på hur det är oansvarigt att bara låta sin skapelse vara, hon bugade och bad om förlåtelse för det med.
Vanligtvis anser jag att man ansvarar för sitt eget liv så detta verkade lite konstigt minst sagt.
Nu teleporteras jag iväg till universum och ser in bakom själva rymden där det ser ut som ett slags kretskort. Får en insikt på att universum fungerar som det gör för att det måste vara på det viset.
Sen kommer jag till ett rymdskepp där en annan gud finns. Hela verkligheten hängde som en tavla i olika geometriska mönster, försökte fokusera på en detalj på tavlan men det splittrades i små delar. Guden där förklarade att det inte går att fokusera på en detalj, endast allt samtidigt.
Känner nu att mitt ego håller på att lösas upp, ser egot som en singularitet, en punkt, som blir utjänt tills det spricker.
Får en insikt av hur speciellt det faktist är att man har ett medvetande och att man egentligen borde vara en slags grönsak eller lite mossa.
Får ett sms mitt i allt och är tillbaka i soffan, är en släkting som undrar om jag ville komma över på lite grillning. Försöker svara men det är bara att lägga ner då det är helt omöjligt att formulera sig.
Känns som trippen börjar avta lite men då slungas jag iväg igen, denna gången ser jag en apa som ser ut över savannen, är en förfäder av något slag.
I nästa scen är jag på savannen, kollar ner och ser att jag är en apa. Inte jag som tänker men får tanken att människor är väldigt mycket apa och väldigt lite "civiliserad människa"
Är tillbaka än en gång i mitt vardagsrum i soffan och känns som det börjar avta igen, tills jag reser mig upp och allting fladdrar. Ser hur det arabiska symbolerna för Allah svävar förbi i rummet följt av siffrorna 55.
Har fått rejäl ångest nu att jag inte svarat min släkting men kan ändå inte göra det.
Fortsätter att åka iväg till olika platser tills det till sist börjar avta, har gått runt 6 timmar sen trippen startade.
Försöker smälta allt man upplevt och känner mig rejält utmattad resten av dagen. Av någon anledning känner jag hur fantastiskt det är att man existerar.
Det var en trevlig tripp, väldigt intensiv och spirituell, lite lustigt att det var så många olika gudar med. Enda nackdelen var ångesten ifrån smset och den korta stunden när jag höll på att tappa det helt.
10/10.
