Annie Lööf redo kliva in i S-ledd regering efter valet

Passar på att fråga eminente Regulus om detta när jag ändå är här! Inlägget ovan handlar om det jag egentligen undrar.

Alltså:
1. Från vilka partier ska de L-röster komma, som innebär att man vinner tillbaka borgerliga väljare? Jag ser ingen potential från den rödgröna sidan för sådan väljarvandring, så det blir ju en intern rörelse inom det borgerliga blocket i så fall? Och därmed i stort sett meningslös med avseende på maktskifte, möjligen med undantag av ett par procent tack vare att L öht stannar kvar i riksdagen i ett sådant läge (att de tar röster från M eller KD alltså).

2. Jag får inte riktigt ihop att du vill att L ska bli ett tydligt socialliberalt parti på den borgerliga sidan - visserligen förstår jag vad du menar när du skriver att C är nyliberalt, men hur får man igenom en mer *social* politik på den borgerliga sidan jämfört med tillsammans med S? Det är för mig en motsägelse. Konkret: Vad kan L få igenom för social politik tillsammans med M, KD, SD som de inte kan få igenom med S, MP, C?

Vad gäller Annie Lööf, så är hon visserligen osympatisk, men oerhört slipad rent taktiskt och med hennes utpressning gentemot S finns det få partier, om ens något, där man får sådant inflytande och så mycket politik genomförd sett till väljarstödet.

Om L kan locka tillbaka de cirka 2,5% som flydde till M pga Jöken så är ju inte de 2,5% som blev kvar hos L bortkastade röster för det borgerliga blocket. 2,5% är ganska mycket när det står och väger mellan blocken, och kan mycket väl avgöra valet.


Dagens extremt polariserade politik handlar tyvärr mer om ideologiska markeringar och vem som kan samarbeta med vem än om sakfrågor. När det nu är på det viset är det bättre att samla de liberaler som föredrar en borgerlig regering som driver en borgerlig politik i ett parti (L) och de som av ideologiska skäl vill fortsätta med Jöken i ett annat (C).

Att jag talar om nyliberaler vs. socialliberaler beror på att det mest är nyliberalerna i C och deras meningsfränder i L som vill fortsätta med Jöken. Det kan förvisso tyckas egendomligt med tanke på att de står längre ut till höger i ekonomiska frågor. Men nyliberalerna har mer gemensamt med det rödgröna blocket i att de delar den postmodernistiska filosofi som den svenska vänstern bekänner sig till. I en situation där ideologiskt positionerande trumfar sakpolitiken väljer de därför det rödgröna blocket.

Det har är på intet sätt unikt för Sverige. Även i USA ser vi hur ekonomin och de klassiska höger-vänsterfrågorna får allt mindra betydelse och att politiken i stället kommit att handla om symbolfrågor. Jag har skrivit mer om det i liberalismforumet:

(FB) Republikaner (Trump) vs Demokrater ur libertarianskt perspektiv

Vad gäller socialpolitik, så tror jag iofs att socialliberalerna i L kan få stöd hos KD, som länge prioriterat dessa frågor framför skattesänkningar.


Man kan förvisso fråga sig vem som är stödhjulet i Jöken, Lööf eller Löfven. Därför tror jag inte att det rödgröna samarbetet kommer att hålla i längden. Det finns också många sossar som hellre vill driva sakpolitik än ägna sig åt ideologiskt positionerande.

Tack för intressant svar, Regulus! Jag förstår nu hur du menar.

Dock känns det som att den liberalism du vill ha är så fjärran från dagens L att det i princip skulle kräva en total förvandling av dagens parti för att gå mot det du definierar som socialliberalt. Och som jag skrev i den andra tråden, inte heller gamla fp stod för mig ens 1990 för liberalism i den mening du avser. Det är möjligt att det fanns en tydligare ideologisk linje tidigare, under Ullsten eller ännu tidigare. Jag började följa nyheter när Westerberg hade varit partiledare några år, Ullsten är bara ett "TV-ansikte" från barndomen.

Ja, Lööf och Löfvén är båda väldigt beroende av varandra, de andra parterna i JÖKen känns inte lika centrala.

Stödhjulet till S vid namn Annie Lööf, som lovade på sina bara knän att just aldrig bli ett stödhjul till S är nu kraftigt beroende av kommunisterna i V för sitt framtida samarbete med vänstern, S och Löfven i sitt förstörande av Sverige med massinvandring, daltande kriminalpolitik och svek mot sjuka, sjukvården, pensionärerna med många flera grupper som drabbas av regeringens usla politik.



https://www.expressen.se/ledare/patr...ta-hymla-om-v/

Annie Lööf vill bara en enda sak. Bli MINISTER igen!

det enda hon borde kliva på är en mina. jag avskyr verkligen den jävla apan. har gjort sen hennes raggar tid.

Hon ljög friskt inför förra valet. Då var målet att peta bort S. S har betalat ett mycket högt pris för att spräcka alliansen. Efter valet kommer skörden, och C blir en lätt frukt för Stefan. Om C en ska vara med och diskutera så måste de ha något att förhandla om. Om C redan är med så är det bara lite formalia om vilka departement som ska hamna var. Och när C sitter i regeringen så blir det en S budget med stora skattehöjningar och C kommer att tycka att det är bra.

Det finns folk som står i gränslandet mellan L och S. De kan mycket väl tilta över till L pga senaste tidens skatteprat. Det är inte alla som röstar på S som har samma entusiasm för att göra Sverige till en öststat som t ex Ingvar Carlsson hade.

Det borde vara lättare för L tillsammans med S än med M.
Historiskt har Fp föredragit S framför M.
En ändring kom när S bröt överenskommelsen med Fp i skatteuppgörelsen på 80-talet. Då lackade Westerberg ur rejält på S och beslöt jobba ihop med Bildt istället.
Finns som sagt konsekvenser av att bryta överenskommelser.

Under Alliansen kunde L jobba ihop med M. Men troligen berodde det på att Reinfeldt var en väldigt skicklig politiker och ledare. Och kunde samla de fyra partierna i gemensamma åtgärder.

Jag tror inte L skulle gå med på en M+L-regering. L står för långt till vänster.
L räknar troligen med att ta stöd av vänsterpartiet SD. SD står en bra bit till vänster om L. Och genom att ta stöd i SD så kan L få igenom sin vänsterpolitik.
Jag skulle tro att det är tanken.

Lööf får igenom högerpolitik som inte ens gick att få igenom inom Alliansen.

Högerväljare ser naturligtvis det som positivt. Och vänsterväljare är i konsekvens därmed arga på Lööf. Och det ser vi här i forumet. Där vänsterväljare ger uttryck för ett närmast blint hat.

Men så länge Lööf levererar högerpolitik som kommer högerväljarna rösta på C.

Kan bli så att S+Mp+V+C får knapp majoritet.
Har då S levt upp till avtalet så går det då att komma till Lööf och be om ett nytt.
Men det är ju inte som du skriver att S är illistiga. Men det kan ju bli så att det är S och Mp som utgör regeringen.

Det där har du inte förstått.
Det handlar om att följa avtalet. Följer inte S det får dom inget nytt. Löfven är gammal fackpamp. Han förstår att man skall följa ingångna avtal. Och det lär vara därför som Lööf går med på att skriva avtal.

Om du med vanskött menar alla lagar och regleringar plus högt skattetryck så är det S-politik. S är naturligtvis nöjda med det.
De till höger som vill se en krympt stat och krympt offentlig sektor, och skatter som är 1/4 av dagens, menar naturligtvis att det är just regleringarna och skatterna som är det vanskötta.

Nu kan man väl diskutera om C samarbetet med S. Men C har iaf inte pulvriserats. Om du tittar i väljarundersökningar, är det vad du ser?

Men blir valresultatet som du säger så finns två huvudalternativ.

A) S lyckas få ihop ett avtal med C. Och S/Mp bildar regering. Och för borgerlig politik.
V+S väljare är förbittrade över att deras partier för fel politik. Precis som denna period.

B) och detta är lite mer spännande. S och C kommer inte överens. S får tillbringa 4 år på läktaren.
Lööf och Co tar fram chipsen och tittar på när M skall komma överens med vänsterpartiet SD.
Vidare är det då så att M+KD+SD inte har egen majoritet. (Enligt dina förutsättningar). Och då blir det mer av en expeditionsministär.

Skall M+KD+SD få igenom något som är någon slags förändring måste dom fråga antingen Lööf eller Löfven. Eller Mp.
Och det blir nog ett spännande skådespel.

Dels har vi horderna med förvirrade SD-väljare som inte begriper något och är arga på SD för att dom inte utvisar alla invandrare nu när SD har makten.
Dels alla M-väljare som vill se mer högerpolitik än när Löfven satt denna period. Vilket inte går eftersom SD säger nej till all högerpolitik. SD kan inte gå med på det, för då springer alla deras väljare tillbaka till S.

Som sagt skådespel blir det vid ett sådant alternativ.

Med vanskött avser jag bland annat energipolitiken, bostadspolitiken, kriminalpolitiken, försvarspolitiken och näringslivspolitiken.

Dina funderingar kring vilka konstellationer som kan uppstå låter inte alls osannolika. Kanske vågar man anta att det även denna gång blir en massa turer där olika konstellationer av partiledare förhandlar för att få till något hållbart. Och tusan vet om det blir enklare om (m) + (kd) + (sd) skulle få egen majoritet. Kan de verkligen komma överens utan att någon av dem tappar ansiktet eller anseendet?

Enklast, rent parlamentariskt, vore kanske om (s) och (m) kunde samarbeta, men det lär väl aldrig hända.

Det enda som betyder nåt för våra folkvalda är röster och att klamra sig fast vid sina poster och väljarbarometermetern spår för tillfället S MP C och V till styvt 50%, klanen kommer att göra i princip vadsom helst för att få den sista klicken att rösta rött! Likväl som motståndarna kämpar för att få röster.

Hon tycks ha kommit till någon slags insikt. En centerledd regeringen är inte att tänka på och i en moderatledd regering platsar inte centern.

Skall hon bli minister igen blir det som stödhjul åt sossarna.

Hoppas väljarna 2022 ser vad centern står för.