Konservatism och blandrelationer

Vad är konservatismens syn på blandrelationer?

Är det helt oproblematiskt?

Eller önskar konservatismen konservera en etnisk renhet som blandrelationer hotar?

Det är fel. Män som hämtar ensamma kvinnor från avlägsna kulturer och släpper ner dem i Sverige är alltid udda egoistiska kufar. Om du tittar på den sortens kvinnor som används av invandrarmän för att fixa uppehållstillstånd och i värsta fall anhöriginvandring så ser du att det är värdelösa kvinnor. Både kvinnorna och männen bör skickas iväg till Thailand eller Afrika eller varsomhelst.
Det homogena Sverige var naturligvis bättre, men etnisk renhet var möjligtvis något man kunde arbeta för tidigt 1900-tal. Idag är det inte så meningsfullt. Målet måste vara ett samhälle utan den här sortens egoistiska beteende.

Som konservativ önskar jag att äktenskapen skall vara så stabila som möjligt. Forskning visar att äktenskap där makarna har mycket gemensamt med varandra är stabilare än motsatsen. Det innebär t ex att faktorer som klasskillnader, utbildningskillnader, härkomst, åldersskillnader ökar sannolikheten för att äktenskapet upplöses. Sett på det sättet är det alltså ändamålsenligt att makarna har en lagom ålderskillnad (männen 1-3 år äldre i regel), likartad utbildningsnivå, inte för stora inkomstskillnader, och tämligen likartad kulturell bakgrund. Detta bör man undervisa ungdomar om i skolan, så att de känner till hur statistiken ser ut.

I liten skala (som sker i Östeuropa och Japan) så har jag inga större problem med det, i stor skala så förändras din nations befolkning radikalt på kort tid, och inom 2-3 generationer skapas en ny identitet (typ mexikanska mestizos) och det är givetvis absolut inte önskvärd.

Vi går mot senare alternativet, det innebär i princip att vår framtida etniska identitet håller på att raderas och sådant kan man inte spola tillbaka.

Sånt bör motarbetas. Identitetslös och rotlös avkomma är verkligen ingen bra grund att bygga på. Vare sig för individer eller en nation.

Tur att det finns såna som du och andra skribenter i den här tråden. För man får annars intrycket av att alla "konservativa" män på flashback tycker omfattande rasblandning med thailändare är jättebra, för de är bättre kvinnor, smalare och bra på att kittla deras prostata.

Delar din syn (ej problem i liten skala - problem i stor skala). Frågan är vad man gör åt det under nuvarande omständigheter? Svenskar har förhållandevis få blandrelationer med utomeuropeiska invandrare, som tur är. Det ser mycket värre ut i t ex England; men den stora och eskalerande närvaron av utomeuropéer i Sverige utgör ett problem på sikt. Att försöka lösa det hade krävt rejäla krafttag och mer eller mindre samtliga sådana åtgärder hade varit ordentligt politiskt impopulära, om inget fundamentalt hade förändras först i den svenska politiska kulturen.

Fast det är ändå relativt få blandrelationer i Sverige. De allra flesta svenskar har relationer med varanda, istället för med invandrare. Vilket å andra sidan inte löser något problem, för blandrelationer ger ju ändå en viss assimileringseffekt. Jag ser inte att Sverige huvudsakligen blir en "melting pot", utan snarare går mot att ha en massa åtskilda minoriteter och ingen majoritet. En massa parallellsamhällen, med skilda kulturer, som kommer att konkurrera om utrymmet (det geografiska, fysiska, sociala och kulturella) och om maktpositioner. Istället för situationen i Nordamerika (som väl liknas vid i propagandan) riskerar det framtida Sverige att mer likna Libanon eller Sydafrika. Friktionsfritt blir det nog inte...

Vad menas med relativt få? Relativt vadå?
Att de flesta svenskar har relationer med varandra säger inte mycket. Det innebär att allt mellan 0%-49,999% har relationer med icke-svenskar. Med 49% blandrelationer så är stor majoritet av alla svenskar blandade inom två generationer.

Angående Sydafrika så är ju de vita boerna ett exempel på melting pot. De är ett blandfolk vars förfäder kom från Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Sedan har du gruppen ”färgade”, som består av olika mulatt-mixer och idag är fler till antalet än antalet vita i Sydafrika (9% respektive 8% av befolkningen).

Arabvärlden var väl mer melting pot än Nordamerika. De svarta slavättlingarna i arabvärlden gick upp i majoritetsbefolkningen, medan USA:s svarta slavättlingar ej uppgått i majoritetssamhället.

I Libanon handlar skiljelinjerna om religion snarare än etnicitet och ras. Muslimska libaneser och muslimska palestinier mixar en hel del.

Nej, det är inte så få blandrelationer, statistik visar att exempelvis 85 134 av 0-4 åringar har en inrikes och en utrikesförälder i Sverige medan 363 082 har två inrikesfödda föräldrar.

Jag ser inte 20% som en låg siffra. På 3 generationer innebär det att 50% av svenskarna blandat sig. Dessutom har 17% av inrikesfödda mammor utrikesfödda föräldrar...så siffran är antagligen än större än vad som syns i statistiken.

Med tanke på att inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar fortfarande är i majoritet 60/40 i barnföddande grupper så är det ganska mycket.

Sverige kommer ju finnas kvar även när svenskarna blir i minoritet, alltså det Sverige som bärs av kulturen och inte staten. Blandas däremot svenskarna till den grad att de blir oigenkännliga så finns inte Sverige längre lika lite som azteker existerar i Mexiko.

Tror (men vet inte) att det oftast är t.ex. en i Sverige född irakier som gift sig med en i Irak född irakier. Det framgår inte av den där statistiken.

Men som du vet kan man inte sätta likhetstecken mellan inrikesfödd och etnisk svensk. Den kopplingen blir allt svagare med tiden. 20% är maxvärdet - det verkliga värdet är sannolikt mycket lägre. Har du själv intrycket att många etniska svenskar bildar familj med somalier, irakier eller afghaner?

Men du gillar ju italienska kvinnor, om du fick barn med en sån i Sverige så skulle dina barn räknas som blandbarn i statistiken. Inte mig emot. Italienare är ändå hyfsat nära oss, rasligt och religion.