Citat:
Jag är kluven. En värdig vinnare får man med individuell start, men ofta fruktansvärt ovärdiga övriga topp-6 beroende på de "tåg" som skapades. Kolla Niklas Jonsson i OS -98, på ett annat ställe i startfältet hade han varit chanslös, nu blev han tvåa med guldsmak beroende på startnr i förhållande till Dählie.
Någon "rättvisa" får man ändå inte, det finns alltid parametrar som kan anses "orättvisa". Frånsett den sämre underhållningen så är väl den främsta kritiken mot masstart på femmilen att den inte längre blir samma kraftprov och det är inte nödvändigtvis den mest uthålliga som vinner utan den med bäst spurtförmåga. Ingen har exemplifierat det bättre än Petter Northug.
Även i de fall när någon faktiskt solovinner, som Olsson och Holund, kan man hävda att det är "orättvist" att platserna bakom avgörs av vem som kan växla tempo bäst. Ofta rör det sig ju bara om några få sekunder som skiljer platserna 5-15 åt.
Personligen så höll jag femmilen med intervallstart som något av det absolut främsta som sportvärlden kunde erbjuda, särskilt så klart när svenskarna slogs om segern. Det fanns mycket utrymme för taktik och det blev alltid stora omsvängningar i slutet av loppen. Att det bildades "tåg" var en del av charmen, och alla kände till förutsättningarna.
Vad gäller Niklas Jonsson i Nagano så var det ju för övrigt så att han disponerade sitt lopp väl, gick ifrån Dählie på slutet och hade säkert kunnat få en bra placering även utan den draghjälpen. Så chanslös skulle jag inte säga att han hade varit.
