Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Visst var fornnordiskan bättre än dagens svenska. Och till skillnad från vad de flesta verkar tro så pratade vi inte isländska i Sverige för 1000 år sedan, även om vårt språk då var närmare det som på den tiden talades på Island. Jämför till exempel Västgötalagen med de samtida isländska skrifterna så kommer du att märka att det är mycket lättare att förstå Västgötalagen, även om dessa skrifter bara är 800 år gamla.
Förövrigt så var engelskan och dåtidens svenska betydligt närmare varandra för 1000 år sedan än vad de är idag.
Nej vi taldo ej isländska även om vi grammatiskt låg nämre isländska än nusvenska. Men fonologiskt låg och ordmässigt låg vi nog nämre nusvenska eller dagsens ålderdomliga dialekter.
Engelska har ändrats mest av målen, men förvisso på fornnordisk tid var anglosaxiska och fornnordiska ganska nära.
Citat:
Ursprungligen postat av Karilaz
Jag vill hellre komma med följade förslag angående ändring i den svenska ortografin:
Ta bort bokstäverna c, x och z då dessa inte har någon funktion.
Bättre markering för de olika ske-ljuden. Exempelvis kan j läggas till för palataliseringen av k och g, ex. kjeda resp. keltiskt.
När det gäller retroflexerna så vill jag gärna behålla själva r:et i kombinationen av etymologiska grunder. Dock kan en prick under själva nasalen läggas till.
1) ja släng bort c , z , q , w.
2) nej ty det finns ännu dialekter utan palatalisering dessutom är etymylogisk stavning att föredra då alla dialekter med palatalisering ändå inte använder samma sje-ljud.
Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Det skulle jag aldrig säga och härikring säger ingen varken å eller åsså (vilket låter hemskt) i stället för också. Däremot kan man höra "åck" då och då.
Genuina dialekter och genuint uttal är /o/ för och.
Citat:
Ursprungligen postat av Herr Lindholm
Så att det blir som norskans skenbart efterblivna "lunsj"? Nej tack!
Steget mellan genialitet och galenskap är kort, i detta fall rör det sig om genialitet.
Citat:
Ursprungligen postat av Tjennstroum
Var hon månne från Dalarna, Norrbotten eller Gotland?
Stavningen med dj- är etymologisk eftersom man sade så på fornnordisk tid, dock så har den försvagats till j- dialektalt, förutom då i ovanstående delar.
Säkert att de inte uttalar också med g snarare än k? Stavningen med -ch symboliserade ett frikaktivt g, inte ett k. Alltså, gammalt tillbaka uttalade man det med k-ljud, men man sade även "jak" det blev senare ja' (stavat jagh/jag). Uttalet med k i "och" är lika naturligt som att uttala jag (alltså ja') som "jak", vilket du knappast gör, förutom då i sammanhanget "jak är ingen snel hest".
I Finland uttalas [dj].
Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Om vi säger så här. Majoriteten av alla svenskar uttalar det med k-ljud i frågan "Och?". Till skillnad från 'jag' uttalas 'och' med k-ljud av många. Därför är "åck" en naturligare form än "jak" vare sig det är skriftspråk eller ej. Som det har nämnts tidigare så hette det 'ok' på runsvensk tid, så jag tycker inte man bör säga att uttalet är onaturligt bara för att det temporärt (i alla delar av landet?) föll bort.
Men det felaktiga skriftspråksuttalet har trängt undan massor av genuina /o/ uttal pga den vanvettiga stavningen vilket är orsaken till att stavningen [og] borde införas.
Citat:
Ursprungligen postat av Tjennstroum
Det är som Karilaz skrev, olika dialektalt. Hanna och tanna skulle jag säga, orden är feminina i jämtskan.
Hande och Tanne är även feminina i Österbottniska och Fornsvenska.
Citat:
Ursprungligen postat av Karilaz
Det kyrilliska alfabetet, även kallat det bulgariska alfabetet, är ju ett konstruerat alfabet, baserat på det grekiska, för att anpassa de slaviska språken. Knappast något som vi behöver gå över till att använda. Dock kan vi lägga till flera bokstäver för en klarare bild när det gäller uttal.
I ett tidigare inlägg kom jag med förslag om hur de olika sje-ljuden kan skrivas; dessa kan även skrivas med andra bokstäver:
k+främre vokal : ç, ex. çöpa, alternativt till kj+vokal.
sj- bör behållas av etymologiska grunder, ex. sjuk.
Onödigt att skriva çöpa när regeln att /g/ och /k/ förmjukas framför en främre vokal finns. Dessutom är tje- och sje-ljuden olika i varje dialekt som sagt var. Och dessutom finns det dialekter utan förmjukning i Gotland och i FInland.
Se denna länk:
http://www.kotus.fi/files/408/norrlform.gif
