Hur hantera personer med smittsamma/dödliga sjukdomar?

Jag fick ett defekt svar i en annan tråd. Som inte var exakt denna fråga men väldig nära.
Men det finns nog mer kompetenta personer här som kan svara.

Idag är det nog så i många länder att dessa individer tvångsisoleras.

Men här har vi problemet att Liberalism generellt inte riktigt accepterar den typen av "våld" mot individen.

Men samtidigt är det inte acceptabelt att denne springer omkring och tar ihjäl folk eller skadar andra genom att smitta ned dom.

(Singapore tror jag satte just corona-smittade i husarrest).


En relaterad fråga är hur man gör med vaccinering om den möjligheten finns.

1. Ska man kräva något alls av medborgarna?

2. Ska de som avstår lägga en deposit som kan ges till offren ifall man smittar ned någon.

3. Något annat ?

Tja, om någon vägrar att vaccinera sig, och därmed bedöms att kunna sprida en farlig sjukdom...

Jag tycker att den personen inte ska ha rätt till samma rörelsefrihet som andra som ej är smittbärare.

Solklart.

Liberalismen tillåter inte tvångsvaccinering inom sitt filosofiska ramverk. Tvång är inte förenligt med negativa friheter och rättigheter. Det blir svårt att rättfärdiga tvångsvaccinering utan att behöva göra avkall på hela ideologin.

Det är rätt underhållande att observera era tankevurpor.

Vaccinet skall tas för att skydda sig själv från allvarlig sjukdom, men man kan fortfarande bära på smittan - och smitta.

Grunden är sålunda den samma.

I er iver att klara av dubbeltänket baserat på gällande propagandanarrativ missar ni helt luckorna i esonemanget - Att inget förändras för någon av grupperna.
Jag anar ekon från det där klassiska experimentet med fångar och fångvaktare, och en vilja att hamna i rätt grupp. Att få det lite bättre än de "andra".

Kalla er för guds skull inte liberala. Ni är kollektivister fullt ut.

Det hela beror på. Det finns situationer där det är okej att gå runt bland andra och smitta dem med en sjukdom som, för ett fåtal, är dödlig. Och det finns situationer när det inte är okej.

I grunden så bestäms detta av folks preferenser. Såhär, om folk accepterar att någon går runt och smittar andra så är det ok, annars inte.

Varför skulle folk kunna acceptera att någon går runt och smittar folk med en dödlig sjukdom? Det kan man göra ifall det är lätt att isolera de som riskerar att drabbas av smittan (kanske för att de är relativt få). Eller för att kostnaden av att låta folk självisolera är för stor, då den ekonomiska kostnaden kan vara större än den hälsomässiga. Alternativt kanske man vill bli sjuk, för att man har synnerligen goda chanser att klara sig eller för att man gör det tillsammans med andra för att uppnå flockimmunitet.

Detta gäller då offentliga utrymmen, där kulturen kommer att avgöra vad som är vettigt. Och då kommer det också påverkas om hur man tidigare sett på smittor. Här är det värt att påpeka att även ifall det visar sig vara en rättighetskränkning att gå runt och kanske smitta andra med en dödliga sjukdom, så behöver inte personen isolera sig helt och hållet bara för det. Dels så skulle personen kunna gå runt i en hazmat-suit. Eller så skulle man kunna ha ställen som är till just för de som fått sjukdomen. Det är ju en av de viktiga punkterna med äganderätt - vi behöver inte ha samma regler överallt, utan kan anpassa det till situationen efter folks önskemål.

Det är nog också bra att testa olika strategier. Sydkoreas strategi med massvis med spårning samt att låta företag producera medicinteknologisk utrustning relativt fritt när det gällde en kris (vilket ju borde vara standarden i alla situationer enligt libertarianismen) har ju varit väldigt bra. Det visade redan i april att vi inte behövde några statliga förbud för att komma runt problemet. Tyvärr så tittar ingen på deras lösning - som ju är bland de allra bästa i världen - utan bara på hur Sverige jämför sig mot Danmark.