En generation av Gretor

det här är första gången jag ser någon annan säga det du skrev. jag kännt detsamma under lång tid
så det; " firmly hits home"
man tror man är ensam, men är det sällan.

Det är konstigt att folkmunnen blivit så tyst...vi brukade väl vara öppna och prata om det mesta förut, eller hur?

folk har svårare att erkänna hur dom känner idag än förut,vilket går tvärtimot det som ska tyckas vara - att psykologi och psykoterapi etc har fått oss mer öppna, i helvete heller säger jag!
folket är mer slutet inom sej än någonsin, det är det sanna intrycket,

En sak jag är säker på står i relation till den slutenheten är psykologi-hypen som startade på 90 talet
jag tror att den förstörde folks möjlighet att ha förtroendefulla stunder mer än den stärkte den.

en anledning är att allting har blivit en klyscha i dag på grund av psykologi-trenden , till och med dom saker som är svårast att tala om, det gör det bara svårare att dela livets bördor med varandra, inte lättare.
För när något blivit en klyscha lyssnar inte folk "på riktigt" när någon berättar, och det förstör allt det som är gott med att berätta om något som varit svårt att bära själv.

och då blir folk tysta om det som pågår inuti.

det var bra att saker var svåra att prata om förr. För det ledde till at folk inte tog plats och tid genom att prata om saker som det inte var absolut nödvändiga, och det motverkade missbruk av andras välvilja! vilket i sin tur bidrog till att spara välviljan som fanns till de som mest behövde den.

För de tenderade att ha så stort övertryck inuti att de berättade om det jobbiga även om det var riskabelt.
när något är för svårt att prata om blir det dåligt på vissa sätt, men när något är för lätt att säga blir det ännu värre, då kommer idioterna att utnyttja läget för att ta mer av uppmärksamheten än dom förtjänar på andras bekostnad,
folk anstränger sej inte tillräckligt för att försöka lösa det som tynger dom själva innan dom delar bördan med andra, det leder till en tävligstendens, som gnäller mest skickligt äger världen på bekostnad av dom som behöver uppmärksamheten mest, det blir för lite lagrad välvilja i samhället och ju mindre det blir desto skickligare blir folk på att hitta sätt att få det lilla som finns mest, före andra, först.

Men tystnaden har många orsaker...


en annan tanke:

...Psykologi och Terapi borde ha stannat innanför psykologkontorets väggar.
Det finns en anledning till att det tar minst 10 år att bli psykolog. det är en väldigt komplicerad sak att lära sej, man måste plugga tusentals olika möjliga orsaker till olika problem
Men massor av psykol terap har avslöjat sina yrkeshemligheter för folk som inte förtjänar att vara bland de invigda genom att tala om dem i inslag i morgon tv etc
girighet och längtan efter fame and fortune har styrt i stället för det som är rätt!

som en konsekvens av det springer varenda idiot omkring och tror att dom är psykologer, för att dom sett några avsnitt om ämnet på tv eller läst en söndagsbilaga,
och de mest vidriga elementen av folket använder psykologins verktyg, manèr och språk för att manipulera andra och få sin vilja igenom.

mm mm

Jag tycker det är bra att man sprider kunskaper i samhället. Sedan är det ju som du säger en baksida att folk inte har vett att hålla igen med sina problem ibland. Det kan ju bli för mycket av detta. Men över lag är det ju skönt att man har en mer avslappnad inställning till det än tidigare generationer. Det är väl ganska känt bland sociologer att 60-talister ofta känner sig lite besvikna. Vi fick ju den här "frigörande" uppfostran och sedan infriades inte frigörelsen riktigt. Eftersom den var en del av den socialistiska utopin.

Nä jag vill inte läsa expressen men föräldrar ska inte uppfostra sina barn till att vara ängsliga snowflakes det är bättre att män slåss med varandra än att de blir mentalskadade ängsliga hens.

Jag tycker det hade varit underbart med en generation av Gretor. Jag tycker inte att just Greta T är en symbol för dagens debatt och nymoralism. Hon är extremt engagerad i ett ämne, jordens överlevnad. Sen att hon anklagar och så är nog pga distanslöshet och diagnos. Dem som Hakelius talar om är bara såna som läxar upp andra utan att göra något själva. De går aldrig all in i något utan tycker det räcker med att skälla ut folk på twitter och märka ord.

"Om alla går till en terapeut och öppnar sej enbart för denne, skapar det ett öppet, eller slutet samhälle?"

Väldigt intressant tanke - det om att den "frigörande uppfostran," var en del av den kommunistiska utopin och därför blott ett sliverblänk i ögat på barnen som fick sej till livs dessa visioner
som ett barn av den tiden är det lätt att känna igen sej, och mycket!,
dessa löften om frihet och ljus fanns -vagt eller skriket från taken - i skolan, i hemmet, på tv, media, i politiken och på dagis, på arbete säkert, ja säkert i det jävla gräset som växte på bakgården!
men kanske fick inget av det en förledd så mycket som en mor som böjde sej ned på knä, tittade sina barn djupt i ögonen och berättade "hur det är" med full throttle på reglaget för moderlig värme och kärlek.

tänk vad fel och farligt något som känns så rätt kan vara

(kom att tänka på sången "muri buri land" om du sett "Lilyhammer" (- en högst "kapitalistisk" tv serie!))

om man tar bort de fel i samhället som är lätta att se - får man då ett bra samhälle?

angående den mer avslappnade inställningen till att visa känslor i dag (det var den du syftade på väl?)

absolut! vi var väldigt trötta på det igenhållna tillståndet kring ens känslor på den tiden och hade varit trötta länge!
det fanns hysteri kring vikten av att hålla inne med, en överdrivenhet runt dess betydelse, och en benägenhet att täppa igen andra så fort de öppnade sej eftersom man själv var så halvt med våld igentäppt etc
(fast det fanns gott om ganska osynliga familjer som var väldigt öppna på ett vist sätt internt)

så kom ett systembyte, känslor diskuterades mer , folk kände lättnad
men nu har de flesta hyllat den ändringen länge, över 30 år, folk har varit mätta på den nya öppenheten ett bra tag, och längtar inte längre efter den,
de längtar efter andra saker, efter att rätta till annat som är fel,
stoltheten över prestationen att öppna samhället känslomässigt har klingat ihålig länge,
men samhället verkar nästan vägra prata om det som är dess baksidor på allvar, eller om sånt som aldrig blev bättre av förändringen etc.
folk tassar på tå, man får uppfattningen att de tror att om man kritiserar så kommer samhället automatiskt gå tillbaka till hur det var innan.

jag har funderat på om inte folk är rädda för är att inte ha någon gemensam nämnare
i ett sämhälle där betoningen på att "allt är relativt, idividualismen etc.
allt eftersom kristendomen som underlag för hur vi ska bedöma varandras gärningar försvann byttes den ut gradvis mot psykoligin psykoterapin
folk använder dess verktyg, en folkligt enkel variant av dem, för att hålla styr på varandra, för att kunna nå va arandra, eftersom ingen tar någon på allvar som gapar om moral plikt goda principer och god sedlighet längre är det här det enda som finns att tillgå

psykologin som ämne är konstruerat för att användas av någon som är väl utbildad och kan väldigt mycket detaljer
men folk har inte ork, tid till det, kanske det är därför det fungerar dåligt,
- för att folk försöker använda psykologin så som man använde gammal folkvisdom och kristna visdomsord förr i tiden
den gamla visdomen var konstruerad för att vara lätt att ta till sej av enkla outbildade människor
därför hade man kokat ned vad den handlade om till något väldigt enkelt kort och koncist, som var väldigt tänjbart i mötet med olika psyken, utan att tappa sitt värde,
samtidigt kunde de som ville kunde analysera, komplicera och detaljera
det var lite som med spelet "othello" -"a minute to learn, a lifetime to master"

psykologin har inte den flexibla multistrukturen .
kan delvis bero på att de förenkligar som gjorts är gjorda dåligt helt enkelt, eller kanske det behövs tid innan någon ideologi kan kokas ned på ett jättebra sät

men jag ser i a f att, de nya värderingarna på något sätt lyckats bli ett slags fängelse för många människor
jag kan inte förklara hur i detalj här, men jag ser på dem ,när de pratar med moderna uttryck med varandra ,att de på vissa sätt känner som om de är fångar, och att de är väldigt trötta på den sorts instänghet de känner.
kanske fångar i just sin egen folkliga överdrivet enkla variant av psykologi och psykoterapi.
eller så är det fel på psykologin, eller så är det en blandning

jag skrattade till när jag i detta nu komme på att vi verkar ha kommit tillbaka till var vi var förr
, fängelset håller inte i cell samma saker visserligen, men folk är lika trötta på det som är och längtar lika mycket effter något nytt.




nu blev en kvart till en timmes skrivande, igen, det är för lång tid redan, så jag lämnar dessa funderingar färdigt eller ofärdigt beskrivna som de är och går vidare till nästa vardagsärende

Nej den Lillyhammer har jag inte sett. Men hörde talas om den. Kanske såg nån del av nåt avsnitt nån gång... När det gäller att fläka ut sina problem så har ju alla som vill h numera tillgång till sina alldeles egna offentliga kanaler, via Instagram och liknande, där många dagligen"prånglar" ut både sitt mående och tankar de har. Så det har definitivt gått inflation i det. Och jag tror också att nya tider och förhållningssätt är på gång. Tycker jag ser det på mina syskonbarn åtminstone som är födda nu på 2000-talet att de är mindre benägna att visa upp sig i sociala medier.

det låter bra, att yngsta generationenlärt sej av de äldres misstag vad gäller att fläka utsej på soc med
de har väl också sett de senaste åren hur illa det kan gå för den som är för öppen på nätet utgår jag ifrån förstörda karriärer pga politiska uthängningar flaska anklagelser baserat på lösryckta fraser etc

Frank abagnale abagnale personen som är huvudkaraktären i "catch me if you can" och andra
kan också ha påverkat med sina föredrag om hur känslig man är för identitetstjuvar etc när man visar upp sitt liv på internet


att fläka ut sej på internet,,, det har blivit normen så pass att jag glömt hur extremt det egentligen är
det vuxna gör på soc med påminner mycket om vad barn gör när de leker leken att låtsas att de är någon helt annan

Ja tyvärr är det nog så att det kan bli en falsk identitet man visar upp upp. Tycker samhället var betydligt mer sunt för 30 år sedan...

Ja det var definitivt mer sunt förr, Vad tror du det beror på

Det har brett ut sig en konsumtions kultur. Beror nog delvis på att fler flyttat in till städerna. För 30 år sedan var många unga vuxna tjejer intresserade av plocka bär, plocka blommor att torka, stickning var ju hypertrendigt på 80-talet. Jag hoppas att det kan bli en förändring, att allt fler kan flytta ut på landet igen.

Protesterna mot Mariah Larssons föreläsning om schabloner kring kön och etnicitet på sexologimastern vid Malmö Universitet - en föreläsning hon har hållit som del av kursen i femton år - är ett paradexempel på denna slags proffskverulans och censuriver. Igår visade SVT:s Kulturnytt en del av de bilder som retade gallfeber på en grupp studenter, och det var alltså loggan för gamla godiset Kinapuffar, rätt standardmässiga bilder på mörkhyade från 1930-50-talen - och så dessutom att föreläsaren använde ordet NEGER som uttalat exempel på rasistiskt schablonspråk. Vad i helvete, hur curlade kan studenter bli numera?

Skapades en tråd om det för några timmar sen. Notera att SVTs artikel om det väljer att genomgående skriva "N-ordet". Så sakteliga börjar normen sprida sig att man inte ens får skriva detta ord.

Dessutom, när den normen importeras från USA hit blir den än mer hysterisk och repressiv. N-ordet på engelska är förstås "nigger", vilket är betydligt grövre än svenskans "neger".

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/ra...mo-universitet

För att förtydliga: det handlar förstås inte om att man ej får benämna någon som "nigger" eller "neger", vilket är tämligen självklart, även om man kan debattera vilka konsekvenser något sådant borde ha (avsked? fängelse?). Utan det handlar om att man inte ens får uttala eller skriva orden när man talar eller skriver om dem, tex just i syfte att belysa rasismens historia, eller för att diskutera språkliga fenomen (som jag gör här).

Eller googla upp Alexi McCammond, ett av en lång rad av svart Woke-monster som just skulle installeras som ännu en politisk kommisar i USA (Teen Vogue), men sen föll offer för den av henne själv avgudade Cancel Kulturen, då hon som 17-åring tweetat nåt föga smickrande om asiater.