Det har slagit mig att turerna kring en gemensam organisation för radio och television i Europa på sitt sätt utgör en intressant bakgrund till hur den Europeiska Unionen fungerar och vissa av unionens problem av idag.
1925 startades IBU (International Broadcasting Union). På den tiden var Europa det logiska sätet för internationella organisationer och denna var inget undantag. Under andra världskriget kom Tyskland att kontrollera organisationen vilket efter kriget ledde till att den lades ned. Emmellertid var det under fem år konflikter kring hur ett nytt IBU skulle se ut där Storbritanninen, Frankrike och Sovjetunionen ställde krav som inte ledde till någon konsensus. 1950 startades så en västeuropeisk organisation - EBU (European Broadcasting Union) - som inte representerades av regeringar utan av radio- och tvbolag.
Eurovisionen var en vision i dubbel bemärkelse som initialt avsåg kunna ägna sig åt en bredare verksamhet men kom relativt omgående att primärt inskränkas till melodifestivalen som dock snabbt blev ett populärt och återkommande fenomen.
För dem som minns hur dessa evenemang var beskaffade långt innan millennieskiftet så kommer ganska snart minnesbilden upp av en tävling som ingalunda enkom var fokuserad kring konceptet "mest uppskattat bidrag vinner" utan fastmer präglades av politiska markeringar av olika slag, en konkurrens baserad på engelskans, tyskans och franskans kulturella och språkliga dominans samt en njugghet mot länder med andra språk och andra musikaliska traditioner.
Om festivalen således aldrig lyckades överbrygga dessa interna motsättningar borde ej heller den oändligt mer mångfacetterade Europeiska Unionen lyckas i sitt uppsåt.
__________________
Senast redigerad av Eastmancolor 2021-02-26 kl. 20:59.
