Hypotetiskt uppgradera strv 103

Optimalt handlar om bränsleförbrukning relaterat till genererad kraft. Med en annan kravprofil på motorn, att den inte behöver oroa sig för snabba förändringar i varvtal, lastfall etc. Istället använder man batterierna som modulator för kraften. Alltså kan de här elgeneratormotorerna byggas för låg vikt, kompakt storlek och framförallt så kan man fokusera på att göra dem bränslesnåla.
Typiskt sett ska båda motorerna gå på optimalt, alltså mest kraft till batterierna sett till bränsleförbrukningen.
Men när man står i ställning och inte kör elmotorn alls utan det som förbrukar kraft är olika elektriska system som förstås också tar kraften från batterierna, så måste man ibland ladda upp batterierna så att de är fullt laddade när man sedan plötsligt behöver dem. Istället för att då starta upp en stor motor så kan man dra igång EN av de mindre motorerna, köra den på optimalt läge (bränslesnålaste inställningen) och toppa upp batterierna för att sedan stänga av motorn.
Hela tanken är hög bränsleeffektivitet.

Och det var mer eller mindre det som jag menade var tanken. Bara att man har två paket istället för ett, som är helt och hållet separata från varandra och man kan därmed bara behöva byta ut ett av dem. Och att sedan sära på motor och generator är inte att hålla på att skruva med delsystem utan endast ett sätt att göra det lättare för vagnens egen besättning att själva kunna utföra begränsade reparationer utan att behöva vänta på att specialister dyker upp, då det kan ta jävligt mycket längre tid än själva bytet av drivlina tar.

Kanske kan man, med tanken ovan om optimal bränsleförbrukning och minimal vikt och storlek, göra så att man kan lyfta motor och generator för hand, vilket gör att man då inte behöver sära på de delarna.
För allt som besättningen själva kan lösa i fält gör att fordonets tillgänglighet ökar. Annars kan man fråga sig varför fordon har med sig extra bandlänkar och prylar för att fixa bandkräng när specialister kan göra det jävligt mycket snabbare och enklare....

Kort sagt så går det inte att ha vagnen till någonting alls. Inte ens som minröjningsfordon.

Det är bara en tung pansarkropp med lite gamla motorer i, och den stora tyngden till trots så uppfyller pansaret ändå inte dagens krav på ballistiskt skydd.

Entusiastfordon? Den bör vara skattebefriad!

Den är samtida med Volvo Duett och den första Amazonen mm. Och lika uppgraderingsbar.

Jo, renoverar man upp den till originalskick så så slipper man skatten. Eller så köper man en elbil och slipper fordonsskatt den vägen.

103:an skulle bli en utmärkt iKV och kanonen hand hävdat sig väl i den här rollen.. Frågan är bara hur framkomligheten hade blivit i det svenska skogslandet.

Den hade inte erbjudit något som inte ikv 91 eller stridsfordon 90 gör lika bra eller bättre, men den hade kunnat göra nytta där, definitivt.

Glöm inte att S:en har en högre skyddsnivå och en grövre kanon.
Man kan alltid diskutera vad nytta man har aven omklassad stridsvagn. Tydligen var man måttligt imponerad av de stv m/42 som fick göra tjänst som ikv, int minst för att man ansåg kanonen vara för liten när det gällde att skjuta spränggranater.

Definitionen av stridsvagn är något flytande men i stort handlar det om det taktiska användningsområdet plus att skyddet och beväpningen håller maximal nivå.

103 var alltså en fullödig stridsvagn som hade utvecklats ur det tyska tänket kring stormkanoner.