Livskurvans attraktionspunkter

Troligen är det som kommer en väldigt banal iakttagelse, som nån skäggig tysk redan formulerat så mycket mer elegant för något hundratal år sedan, men när jag körde på jobbet så kom jag på en tanke, som något ofärdig, jag vill delge er.

Inom kaos-matematiken pratar man om attraktionspunkter.
http://www.fractalwisdom.com/Fractal.../fourattr.html

I korthet är det värden kring vilken resultatet av beräkningar rör sej.
(Evolute kommer snart med en korrekt beskrivning, antar jag. )

Nå. Livets kurva är ju för de flesta ganska kaotisk. Men ändå är det vissa detaljer som återkommer.

Jag kan ta mitt eget liv som exempel. Jag jobbade för ca 4 år sedan på en stor konsultfirma och var då stationerad i ett industriområde här i Bromma. Nu, något år senare så började jag jobba på ett helt annat företag - vars kontor är strax i närheten.

När jag kom till Stockholm för drygt sex år sedan - så flyttade jag till stadsdelen Högdalen. Min nuvarande flickvän bor strax intill, och hennes bror på samma jämra gata som jag bodde då.

För vissa människor så är hemorten en så stark attraktionspunkt att de aldrig lämnar den. Andra har lite vidlyftigare banor.

Så ungefär. Finns det någon filosofisk tanke i detta eller är det bara svammel?

I någon mening är det väl helt korrekt: att man i de flestas liv kan urskönja vissa mönster och symmetrier, men jag skulle kanske inte gå så långt att kalla dem för attraktionspunkter.

Det du talar om i ditt liv är geografiska attraktionspunkter. Andra kan ha mönstret att de ständigt är på väg och aldrig återvänder till ort de bebott.
Sen finns det de vars liv ständigt hamnar i samma mönster, krashade förhållanden gång på gång, eller ständigt "återfall" i arbetslöshet, återfall i missbruk, samt de vars liv hamnar i en still lunk redan i 20-års åldern och som de sedan aldrig lämnar. Attraktionspunkter, eler stagnationspunkter.

Är det helt enkelt så att man söker trygghet i det mönster man känner till och det kräver en väldigt kraft att ta sig ur sina mönster?

Mjo, det är väl oftast så - man vågar inte gå utanför det kända.

Men, t ex detta med min arbetsplats. När jag började jobba här - så fanns företaget på en helt annan plats - för att senare flytta till ungefär samma plats som jag jobbat - för ett annat företag.

Detta är alltså inget som jag själv beslutat.

Lite så jag tänker. Att man - helt oavsett vad man själv beslutar - hamnar i samma situation eller på samma geografiska plats - eller kanske möter samma människor.

Låter vidskepligt! Att hamna i samma situationer utan att man själv styr åt det hållet eller har någon kontroll. Du kunde ju rimligtvis inte vetat att ditt nya företag skulle hamna där då du började?

Nää, det är nog bara "it's a small world" effekten. Man blir lika paff varje gång sambanden framträder men i själva verket beror det på att Sverige, Stockholm, och ens bransch är så förbannat liten trots allt.

Tex har jag jobbat i din bransch i både Rissne o Bromma och detta kanske slutar med att vi sitter vid kaffebordet och du börjar svamla om "The great Attractor" i livet och jag säger "Även du min käre Ruskigboss!"
Jag har svart skjorta idag :-)

Tja, det är väl i så fall ett annat namn på det.

Vidskepligt, nja. Jag menar ju inte att det finns nån som styr det hela. Bara att tillvaron kanske ÄR kaotisk och att man kanske kan tillämpa Chaos-matten på den. På nåt sätt.