Argument mot “eternal oblivion”

Är det inte ologiskt att påstå att vi lär oss och utvecklas genom livet bara för att glömma bort allting och aldrig mer ha någon nytta av det? Att förespråka evig icke-existens är att förespråka moralisk icke-existens och livets meningslöshet. En slags filosofisk cynism som strider direkt mot hur människan alltid upplevt sin egen existens.

Existerar evig icke-existens egentligen? Du går igenom medvetslöshet varje gång du sover, men den avbryts alltid av ett uppvaknande. Det är möjligt att ”du” gick igenom den i miljarder år innan du föddes, men den avbröts alltså av en födsel. Det går förstås inte att förstå tanken på en oändlig icke-existens, så är det verkligen ett logiskt utfall?

Ett vanligt argument för att medvetandet kommer upphöra att existera är att det inte existerade innan vi föddes. Men hur kan vi veta att vi inte existerade i någon form innan vi föddes i den här formen?

Låt säga att vi fanns i en annan form en gång i tiden och dog. Då spelar det inte den minsta roll ifall den icke-existensen varade i tio sekunder eller tio miljarder år. Den passerade bara tidlöst, som ett ögonblick. Med tid som koncept framstår detta som en logisk krock. Oavsett om det finns en återfödelse eller inte så existerar inte döden. Det är en icke-upplevelse utanför tid och rum. Ändå existerar vi. Vi föddes ur intet. Är det egentligen mer förvånande att födas två gånger än en gång i en värld av eviga kretslopp?

______________

Vi vet att människor som varit döda i flera minuter har vittnat om saker de egentligen inte skulle kunnat uppleva med så pass obefintlig hjärnaktivitet. Dessa upplevelser kan inte med lätthet avfärdas som hallucinationer eftersom:

1. Låg syrenivå i hjärnan leder till grumliga upplevelser. Ändå beskriver människor som gått igenom flatline upplevelsen som den mest tydliga de någonsin upplevt.

2. Hallucinationer är personliga och inkonsekventa. Ändå beskriver dessa människor i grova drag likadana upplevelser.

3. Hallucinationer finns bara i hjärnan och har således ingenting med realiteten att göra. Ändå har flera av dessa människor genom detta tillstånd samlat information om den fysiska realiteten de omöjligen skulle kunnat samla ifall allt var en dröm.

______________

Dessutom har Dr. Ian Stevenson och Dr. Jim Tucker på Virginias universitet samlat en statistisk databas som med största sannolikhet tyder på att reinkarnation är förekommande och således möjligt.

Det framstår alltså som att detta pussel inte är löst än, vad materialisterna än säger. Det saknas en väldig massa pusselbitar innan vi har en komplett och tillfredsställande bild av verkligheten. Eftersom materialismen inte har mer att säga i ämnet måste vi vända oss till filosofi och teologi.

Vilka fler motargument existerar?

Finns för många skitstövlar.

Jesus lever.

"Existerar evig icke-existens egentligen?" Jag har funderat på det. Både ja och nej.
Logiken säger att det alltid kommer finnas något. Man kommer inte runt det. Det kommer alltid finnas universum, och andra händelser. Det har ju uppstått minst en gång redan.

Men jaget, ditt medvetande, tar slut när du dör och det kommer inte uppstå igen. Så ur "guds" ögon kommer existens alltid att finnas men ur ditt perspektiv bara ett tag till.
Utan din hjärna eller bara med en klonad hjärna i ex. en glaskupol så är det inte du.

Det här är intressant. Om någon klonade dig och klonen gick igenom samma förutsättningar som du, skulle klonen då vara du? Det är ett separat medvetande och den skulle agera individuellt, om än med samma biologiska förutsättningar. Det skulle inte vara du, det skulle vara en egen individ. Precis som identiska tvillingar.

Detta tyder på att medvetande går bortom materia. Det finns en essens som gör dig till den du är. Det går inte att göra en dator till en människa. Det kommer alltid fattas vissa essenser, vilket reducerar den till en replika, ett objekt.

Den här essensen är det som kallas själ, och det finns tydliga indikationer på att den lever fristående från hjärnan. Jaget i den nuvarande formen kommer naturligtvis inte finnas kvar efter döden, men varför tror du att ingen form kommer kvarstå?

Eftersom medvetandet är allt som kan upplevas så är det svårt att få ett riktigt grepp om vad det är.
Att det finns ett kosmiskt medvetande som inte är kopplat till mig och min kropp kan säkert stämma men jag kommer inte befinna mig någonstans i alltet och uppleva mig vara där när jag är död. Varför skulle jag?

Tar jag bort vissa delar i hjärnan så försvinner medvetandet.
Rent personligt kan jag dock tycka att det är skumt att livet bara fortsätter och fortsätter. Hur långt ska det fortsätta undrar jag ibland. Är jag redan död?
Ibland så skulle jag svara ja på den frågan. Om jag jämför mig nu mot för 20 år sedan så finns inte längre den personen som levde runt år 2000. Han är borta. Trots det finns ett medvetande kvar... Vem är det...
Bara för ett år sedan... Han som levde då är också borta.

Ingen har ett slutgiltigt verifierbart svar på frågan. Och eftersom universum är deterministiskt så kan vi inte heller tänka eller forska oss fram till sanningen. Man kan bara hoppas att det slutar lyckligt.

På ett sätt är du inte samma person nu som för 20 år sedan. Du består av helt annan materia och tänker på helt andra sätt. Däremot är essensen av den du är densamma. Det sitter alltså inte enbart i materia och hjärnaktivitet. Någonstans måste själen in i ekvationen.

Jag vill gärna skilja på medvetande och perception. Jag tror att medvetande är en universell egendom som hjärnan tolkar, likt en radio tolkar radiovågor. Om du tar bort eller ändrar delar av en radio så kommer dess förmåga att tolka vågorna försämras, men vågorna i sig förblir oförändrade. Samma sak händer med hjärnan när man ändrar på dess struktur. Perceptionen kan manipuleras och förändras, men det innebär inte att hjärnan nödvändigtvis genererar hela den mänskliga essensen.

Jag tror på reinkarnation, vilket på ett sätt är att jämställa med död. Det jag du just nu besitter kommer upphöra att existera. Däremot tror jag att själva essensen av den jag-upplevelse du har nu fortsätter, fast i en annan kropp. Vi är alla vågor i samma hav av medvetande. En våg kan krossas mot stranden, men vattnet den består av försvinner inte, utan ändrar enbart form. På samma sätt tror jag att våra själar ändrar fysisk form, men att de i sin natur är oförstörbara.

Detta universum existerar, och om du en dag skulle reduceras till evig icke-existens är det egentligen samma sak som att det skulle upphöra att existera, eftersom något egentligen bara existerar i form av en subjektiv upplevelse. Något med idén av evig icke-existens känns bisarr.

Det finns inget "ologiskt" i att påstå att vi dör och försvinner. Det kanske inte är vad du VILL tro, men det är en annan sak. Inte heller handlar det om att "förespråka" något utan bara om att dra slutsatser utifrån de empiriska fakta vi har: medvetandet är en funktion av hjärnans aktivitet. När vi dör upphör denna aktivitet och därmed också medvetandet.

Jag har inte upplevt min existens innan dess att jag var född, har du?
Det går alldeles utmärkt att förstå.
Jodå, det går alldeles utmärkt att avfärda som en kombination av hallucinationer och att delar av hjärnan ändå är aktiv och tar in intryck från omgivningen även när vi inte är medvetna. Men vill du tro på någon "själ" som lever vidare får du göra det.

1. Det finns inga empiriska bevis för att hjärnan genererar medvetande, det är ett antagande. Hur en vävnadsklump kan generera något så abstrakt som ett personligt medvetande är ett av vetenskapens största mysterium. Det vi vet är vilken del av hjärnan som hanterar vilken typ av information. Precis som vi vet vilken del av en dator som gör detsamma. Det innebär inte att en dator skapar sin egen information, den matas med extern information och skulle vara helt värdelös utan detta faktum.

2. Hur vet du att du inte upplevt någon form av existens innan du föddes? Du minns det inte (vilket vissa gör), men du minns inte heller din tid som ettåring eller vad du åt till lunch på torsdagen för två veckor sedan. Minne och upplevelse är två skilda saker.

3. Nej, icke-existens går inte att förstå. Konceptet i sig går att förstå, men du kan inte tänka dig en icke-upplevelse, eftersom du måste utgå ifrån din existens för att tänka överhuvudtaget.

4. Nej, dessa upplevelser går inte att avfärda som hallucinationer. Om du ligger med slutna ögon och näst intill obefintlig hjärnaktivitet, och ändå kan rapportera vad du såg ovanifrån och ha rätt på specifika detaljer, så finns det inget sätt du skulle kunnat skaffa den informationen genom en dröm. Det finns hur många exempel som helst på människor som genom detta tillstånd skaffat information de inte tidigare känt till, som visat sig stämma. Jag rekommenderar denna paneldiskussion mellan doktorer i medicin och filosofi för större kunskap om det ämnet: https://m.youtube.com/watch?v=4RGizqsLumo

Att ens överhuvudtaget ha tydliga drömmar under syrebrist går emot det vi vet om hjärnan. Forskare förstår inte heller varför hjärnan inte reagerar med panik när den närmar sig döden, utan snarare med fridfullhet. Överlevnadsinstinkten borde vara som störst under skarpt läge, den borde inte försvinna. Snarare tvärtom, människor som besökt dödslandet vill stanna där och har svårt att anpassa sig när de tvingas tillbaka till denna verklighet. Det är en upplevelse som förändrar dem radikalt och eliminerar deras rädsla för döden, eftersom de vet att den är vacker.

Det finns å andra sidan inte något som helst som tyder på att det finns något som ligger utanför kända naturlagar som påverkar hjärna, vilket är vad som skulle behövas om det finns någon "själ" som styr i bakgrunden.
Och vi vet hur denna matning går till. Hur menar du att hjärnan matas med information?
Försök inte flytta bevisbördan! Du hävdade "En slags filosofisk cynism som strider direkt mot hur människan alltid upplevt sin egen existens" Jag konstaterar att jag inte alltid upplevt min existens.
Jag måste ha en existens för att kunna tänka, men givet att jag existerar just nu kan jag mycket väl tänka mig en tid när jag inte gör det.
Jo, det går alldeles utmärkt. Vårt minne består inte av en rulle med film utan mycket mer fragmentariska bitar som vi sen sätter ihop utifrån hur vi vet att världen fungerar. När hjärnan delvis slås av samlar vi fortfarande in information i de bitar som är aktiva och när vi sen blir medvetna försöker hjärnan pussla ihop det till något vettigt, vilket kan bli lite udda.

Läs även på om Cold reading osv. Folk lurar sig själva, forskare lurar sig själva. Med avsiktligt eller oavsiktlig ledande frågor kan man få folk att "minnas" sådan som aldrig hänt eller som de inte var med om när det hände.
Överlevnadsinstinkt är något vi har inför situationer där vi kan göra något för att överleva där evolutionen ger en fördel i att reagera. Pratar vi döende beror det på exakt i vilken ordning kroppen kollapsar om man grips av panik eller bara lugnt tappar medvetande. När jag lärde mig dyka konstaterade läroboken att syrebrist var lurig eftersom man inte kände av några symptom, andningsreflexen styrs av halten koldioxid i blodet, och får man för mycket sådan får man däremot panik.
Eller också är det bara en hallucination.

Jag har just tagit upp flera aspekter som tyder på dualistiska faktorer som påverkar medvetande. Det finns ingen empirisk bevisning, det stämmer, eftersom materiell vetenskap inte är lämpad att säga varesig bu eller bä om metafysiska fenomen eller filosofiska frågor om mening. Det skulle vara fullt möjligt att undersöka till exempel utomkroppsliga upplevelser och därmed bevisa eller motbevisa dessa, men eftersom det inte gjorts finns det inga empiriska bevis varesig för eller emot.

Jag menar att medvetandet lika gärna kan vara en universell egendom precis som så mycket annat. Hjärnan tolkar i regel frekvenser, den skapar dem inte. Antagandet att medvetandet skapas av hjärnan behöver inte alls stämma då det är just ett antagande. Mysteriet förblir olöst.

Det jag menade var att människan tänker dualistiskt och inte monistiskt, vilket säger något om hennes natur. Här kan du läsa om dualism hos barn: https://www.scientificamerican.com/a...-emerge-early/

Detta förklarar fortfarande inte hur människor skaffar specifik information om världen genom nära döden-upplevelser. Drömmar består oftast av nonsens som inte har något med den fysiska realiteten att göra. Ändå har människor i det tillståndet fått reda på att de har en okänd biologisk förälder, att de har en närstående som har dött utan att någon känner till att de dött, de specifika dödsorsakerna osv.

De har även beskrivit specifika detaljer i rummet som de inte kunnat se med sina ögon, utan från en helt annan vinkel. Det handlar om saker läkarna själva inte tänkt på, det är inte fråga om cold reading vilket kräver att frågeställaren är ute efter ett specifikt svar och ger ifrån sig svaret lite i taget. Dessutom har de kunnat beskriva saker som hänt i väntrummet eller ute på gatan, det är alltså inte begränsat till rummet där själva kroppen befinner sig.

Hade det varit hallucinationer hade de precis som drömmar varit radikalt olika varandra, inte bestått av i stort sett samma element. Jag hade kunnat köpa att det rör sig om hallucinationer om det inte vore för att människor beskriver likadana upplevelser och dessutom verifierar dessa upplevelser genom att redogöra den information de samlat.

Om denna själ skall kunna påverka kroppen måste den kunna påverka materia och bör därför i princip gå att analysera med naturvetenskapliga metoder. Det skulle kräva att hjärnan inte följer kända naturlagar utan påverkas av något annat.

Hur är det f.ö. med andra arter? Har en mus också en själ? En bakterie?

Det är intressant att veta hur barn tänker, men det säger ingenting om de också har rätt. Under lång tid ansåg man att synen fungerade genom att ögonen skickade ut någon sorts strålar, du kan fortfarande hitta rester av den idén i serietidningar med stålmannens röntgensyn etc. Det innebär inte att det är rätt. Det känns bara naturligt för den som inte studerat hur ljus fungerar.

Kan du ge ett specifikt fall du finner övertygande? Min erfarenhet är att ju mer man gräver i sådana där fall du tar upp desto mindre mystiska blir de. Ungefär som folk som sett UFO:s, påstår sig blivit kidnappade av utomjordingar, sett spöken, blivit anfallna av demoner etc.