Den kommande råvarusupercykeln, aka rejäl inflation.

Flygplanet parkerat på Bromma vill de tydligen inte heller låna.

– Det skulle jag göra, säger Lukas. Jag skulle sticka till Rivieran med Ferrari och jaga tjejer. Deras mamma måste ha gjort något rätt. Min andra fru … Jag menar min första fru, min enda fru.

Vi kommer in på samtal om hans relationsstatus då han i många år varit frånskild.

– Flickvän? Mitt liv är lite komplicerat. Jag har två nya barn med två olika kvinnor. En dotter som är fem och en dotter som är två.

De unga döttrarna är tydligen inte med på denna släktträff.

– Nä, jag kan inte riktigt blanda ihop allt. Då blir alla upphetsade, säger han.

Det visar sig att den äldsta dottern, 5 år, som han har med sin tidigare assistent från Vancouver, bor med sin mamma i Paris. Den yngsta dottern. 2 år, bor i Lissabon.

Att han inte har döttrarna närmare tycks delvis hänga ihop med mödrarnas egna beslut.

– Först visste jag inte vad jag skulle göra åt det hela. En av dem var intresserad av att åka till Paris och det fungerade ganska bra. Den andra vill just nu vara i Lissabon. Det funkar och är lättare för mig också. Jag vet inte om jag vill leva med någon på heltid.

– Jag träffar barnen mycket, ofta. Jag tycker det är jätteroligt. De är söta. Jag är nog lite som en farfar för dem, säger han.

Han funderar på vad han kan säga, för hans mor gillar inte riktigt situationen.

– Det är inga hemligheter, jag kan inte gömma det, säger Lukas. Men mamma blir upphetsad och min äldre pojke tycker det är lite jobbigt.

Lukas och Eva talar om hästarna på Evas hästgård i Frankrike, som man i all större utsträckning föder upp och säljer, efter att ha upptäckt att rika i-miljardärer köper hästar till sina ridande tonårsdöttrar.

– Vi driver det som en kommersiell verksamhet, säger Eva.

– Kommersiell verksamhet? Snarare verksamhet. Tjänar ju knappt några pengar, säger Lukas och smuttar på det vita vinet.

“Lukas är en mer impulsiv person. Han har koll på de stora talen och vill inte höra detaljerna. På det sättet är det en styrka, han är bra på att filtrera småsakerna. Sedan var Adolf gift och en god familjefar, visst han tog en drink i baren men festade aldrig loss. Lukas däremot kan festa till 2-3 på morgonen och i baren ser han sig också om efter vad som är vackert. I den bemärkelsen är de olika.”

Tillbaka i rummet tar Lukas Lundin ett telefonsamtal i en Nokia av gammal modell – med en bossanovalåt som signal – som ringer i ett. Han ropar på sin ir-ansvarige, Sophia Shane. Lukas Lundin vill göra en så kallad private placement i gruvbolaget NGEx Resources. Det vill säga en riktad nyemission som görs utan rabatt eller premie på aktiekursen.
“Sophia, vad står aktiekursen i? 3 dollar. Vi behöver ta in 25 miljoner dollar, det blir 8 någonting. Säg 9 miljoner aktier, då får vi in 27 miljoner dollar. Skickar du ut pressmeddelande?”, säger han och hon vänder tillbaka till sitt rum.

Med en affär på över 175 miljoner kronor utannonserad går han på nästa punkt – halva dagen återstår ännu. Affärer, affärer, affärer. Men tänker någonsin Lukas Lundin på eventuella etiska frågeställningar?
“Näe”, svarar han kort medan han bläddrar bland sina mejl som assistenten skrivit ut – nyligen fick han en Ipad som han använder på resa ibland.

Två våningar upp sitter Bill Rand, enligt Lukas Lundin den mest godhjärtade människa som finns. Bill Rand konstaterar krasst att etik och olja inte riktigt går ihop.
“Om oljeindustrin bara skulle göra affärer med demokratier skulle du cykla till jobbet. Tänk dig att vara utan olja från Saudiarabien, Qatar, Iran eller Venezuela. I fallet Sudan tror jag vi har hjälpt landet att få stabilitet. Vi resonerade att om vi inte är där kommer någon annan att vara där. Är det då bättre att det är kineser? Jag tror inte man ska låta länderna hamna i händerna på hänsynslösa människor – och kineserna är hänsynslösa”, säger Bill Rand.

Även Lukas Lundin är avogt inställd till Kina, han säger att man inte kommer att göra några affärer där.
“Kina är inget vi kan och vi har inga kontakter eller uppslag. Sedan är Ryssland också jobbigt. Där har vi inte längre någon verksamhet förutom i Kaspiska havet”, säger Lukas Lundin.

Ett annat aktuellt exempel där spelplanen förändrats helt är Libyen. Där har Lundin tidigare gjort affärer med Gaddafis diktaturregim.
“Libyen var intressant tidigare, men inte det senaste decenniet. De krävde 95 procent av vinsterna”, säger han.

Kommer ni att få göra affärer med den nya regimen, har ni inte bränt broarna i Libyen?

“Nej, vi ska nog bara låta det blåsa över lite”, säger han lugnt.

Rio’s chief executive Jakob Stausholm sought to play down the record-breaking results, saying the company had been “very lucky with the circumstances of a strongly, strongly expanding Chinese economy”.

“We have seen significant price hikes and fortunately we have reaped the benefit from it,” he said. “But there a still a number of things that can be done better.”

Stausholm, who was appointed in January, also sounded a cautious note on the outlook for iron ore.

“We never give price predictions on price but I would always say that when the iron price is above $200 a tonne it is not sustainable . . . it is bound to reduce.”