2006-05-23, 04:02
#1
Först lite situationsbeskrivning innan starten. hoppa neråt om ni vill.
Satt i min stol och lyssnade på musik och läste en bok, helt plötsligt får jag för mig att jag måste få ut och promenera.
Börjar lunka nedåt "staden" och njuter av det fina vädret, när jag börjar närma mig centrum så tycker jag att det ser för stressigt ut, mycket folk och så.
Min sociala fobi slår till igen, börjar med hastiga steg ta mig uppåt en kulle modell enorm på en stig, stigen delas och jag går åt höger.
Kommer fram till en stor glänta mitt i tallskogen och ser en sten som ser ut som ett naket miniberg, beställer mig för att sätta mig högst upp på den och bara njuta av omgivningen lite.
Medans jag sitter där så börjar jag leta efter mina halstabletter, men jag hittar dem inte, kollar i byxfickorna och hittar då min påse med gräs, och paketet jag brukar ha mina jollar i.
Så jag bestämmer mig för att rulla en stor en för att bättre kunna njuta av naturen, öppnar paketet för att ta upp lite papper, ser då till min lycka att det ligger en halvrökt joint där, bitching!.
Bestämmer mig för att röka den och rulla en till för senare bruk, hinner knappt tända jollen innan det kommer en jävla svartklädd tovlåring gåendes, jag blir livrädd och tror att han är ute efter mig.
Klättrar runt stenen och håller mig ur hans synfält, livrädd.
När han väl har försvunnit så tar det mig tjugo minuter innan jag bestämmer mig för att rulla mig en jolle.
------------------------------------------------------------------
S T A R T
------------------------------------------------------------------
Så jag tar fram rizzlat, klämmer ihop två pappersbitar(4st rizzla papper -> 2st), rullar upp jollarna och beger mig iväg längs en stig uppåt kullen(berget) medans jag tänder joint nr1 och stoppar ner den andra i paketet.
vandrar där i skogen och allt blir bara mörkare, börjar känna mig stekhet och ja, allmänt stenad.
Kommer sedan till en "korsning", stigen delade sig, valde min rätta väg efter att ha stått och funderat över om jag var högerhänt eller ej i fem minuter, jag går åt vänster eftersom att jag uppenbarligen inte är en asiat(!).
Efter det kommer jag ut på vad jag tycker är ett enormt kalhygge och stigen slutar. det tar mig ett tag att inse att jag gårr framåt när stigen svängde, går tillbaka till stigen och går sådär 4meter innan jag är på stigen på kalhygget
.
Nu inser jag att det går högspänningsledningar här, jag ser hur elektriciteten hoppar i kablarna.
Min hjärna sa åt mig att jag måste komma på ett vis att gå under kablarna utan att bli elektricifierad, jag känner att det drar i mitt skrev.
På något konstigt vis så är det viset man går under högspänningsledningar, man måste dra in skrevet upp till magen.
Äntligen är jag på andra sidan kalhygget, då ser jag att jag står på en mindre klippa, jag börjar navigera min kropp i sökandet efter vart stigen fortsätter, börjar med att gå ner för stigen, men jag kom bara till massa skog och ingen stig.
När jag inser det så lämnar jag över spakarna till andrepiloten, inte ens den idioten kan missa stigen.
Skeppet är på stigen igen och jag tar över kontrollen, då får jag se en 20x20 tjock röd fyrkantig stolpe, jag blir facinerad av den, så jag kramar om den, som för att visa att jag gillar den.
Helt plötslig så talar stolpen med mig och berättar om en massa saker från förr i tiden, jag blir helt facinerad, det tar ett tag innan jag till min förvåning inser att det är en skylt på stolpen, jag står och läser.
Efter detta lilla skadade sammanträffande med en talande röd stolpe fortsätter jag på stigen, börjar titta på skogen omkring mig och inser att jag är en människa!.
Facinerad som få börjar jag utforska denna orm som kallas för "stig", stigen leder mig igenom min resa i detta underbara landskap.
Men sen så ställer stigen min inför ett svårt val, den delar återigen på sig, jag går nu åt höger eftersom att den vägen går lite högre.
jag upptäcker att stigen försvann vid en enorm sten, ovanpå stenen ser jag att det finns ett hus och en sorts vaktkur mellan tre träd.
Väl uppe i mitt fort så bestämmer jag mig för att jag måste klättra upp i vaktkuren och beskåda mitt landskap och vinka åt stigen.
Sedan känner jag att något i min bakficka gör mig illa, jag stoppar ner handen och ser att det är migg "paket", innehållandes en stor joint till!.
I mitt underbara land sitter jag, världen är väldigt vacker, röken känns inte, och min kropp blir varmare för varje bloss.
Efter att ha sutit där ett litet tag så bestämmer jag mig för att gå och handla lite av det som kallas för godis. men strax innan jag kommer ner på vägen in till "civilisationen" så upptäcker jag att det står en GRÄVLING på stigen.
Jag blir livrädd, helt paralyserad, och då bestämmer sig den dödsbringande grävligen sig för att försöka jaga mig. men den gick väldigt långsamt framåt, som om den kunde känna av min rädlsa.
Väl framme vid mina ben väntar jag mig dödsstöten, men, den börjar trycka sig mot mina ben, stryka sig mot dem. Jag är helt övertygad att den kommer våldta mig, jag kommer dö efteråt, grävlingar är ju livsfarliga.
Sedan lägger jag märke till att grävligen låter precis som en katt, jag tittar ner och, ja, det är inte en grävling länge, det är en katt, den vill itne våldta mig, den fryser ju bara.
jag börjar klappa min nyfunne vän och bestämmer mig för att den ska följa med mig till macken, så jag kan bjuda den på lite tonfisk.
Jag börjar gå ner mot lyktorna i det så kallade samhället, och till min enorma lycka följer min vän med mig.
den går framför mig, ett par meter, sen stannar den, väntar och går vidare, jag är hur lycklig som helst, jag har världens bästa vän
.
Väl nere vid lyktorna upptäcker jag två tomtar som kommunicerar med varandra, men, det visar sig att det var två pensionärer som var ute och rastade sin vovve.
Så jag fortsätter min färd mot macken, väl ute i ett villaområde märker jag att min vän är försvunnen, ett par minuter funderar jag på att döda hunden för att den säkert ätit upp min vän, men kommer på att jag gillar hundar..
Ahh, äntligen ser jag macken, den lyser upp den mörka natten som ett lyckocentrum, min puls höjs och jag känner en otrolig känsla av lycka.
Kommer in på macken och ser att det finns två andra där inne förutom Jonas(JONAS) som står i kassan, de andra två var ett par väldigt smutsiga mekaniker som stod och drack kaffe vid ett bord.
går fram till dem och pratar på som ett fån med dem om lite allt möjligt innan jag börjar min resa i godislandet och plockar på mig allt som jag gillar, Micke och Johnny (som mekanikerna hette) gick ut ur butiken och vi vinkade glatt åt varandra.
Betalar mitt godisberg och får det nedstoppat i en kasse, plockar även ner en tvåliters colaflaska och en sprite(som jag betalade för), och går ut ur "affären".
Väl ute ser jag till min stora lycka att mekkisarna sitter på huven på sin bil, jag var på full väg att ropa hej åt dem innan jag... ser att... de sitter på... en polisbil. jag går hastigt mot hörnet på byggnaden och väl på andra sidan springer jag som en modell i harlem och lämnar endast skoavtyck efter mig.
väl uppe i min underbara skog så sätter jag mig ner på stenen i gläntan och börjar ivrigt mumsa i mig allt vad jag kan rycka upp ur påsen
.
Dricker lite cola och kommer på att det vore ju väldigt smart att röka mera gräs medans jag har godis, såatt jag har munchies massa mera, sagt och gjort, rullar en joint till och packar den smockfull med hjälp av en penna och en kon.
tänder den och tar en godis, tar ett bloss osv i ett tag, sedan tar jag och öppnar satans godis, en förpackning kolasnören och bestämmer mig för att gå ner på stan och vingla in på någon krog.
Vakten vägrade dock släppa in mig på grund av min stora påse, "jaha, men du kommer inte få mitt godis, HA" sa jag och gick. så istället för att sitta bland aspackade idioter går jag ner till hamnen och sätter mig på en båt och börjar förtära mitt underbara godis.
Men, det kommer ett par svanar som tydligen bestämt sig för att bosätta sig i vattnet under mig, ännu en gång blir jag rädd för livsfarliga djur och går iväg.
Hamna tillslut hemma och upptäcker att mitt godis är kvar i påsen, och en hel flaska sprite, resten av natten sitter jag och häver i mig godis och ser på "Clerks".
Blev lite långt, förlåt.
Satt i min stol och lyssnade på musik och läste en bok, helt plötsligt får jag för mig att jag måste få ut och promenera.
Börjar lunka nedåt "staden" och njuter av det fina vädret, när jag börjar närma mig centrum så tycker jag att det ser för stressigt ut, mycket folk och så.
Min sociala fobi slår till igen, börjar med hastiga steg ta mig uppåt en kulle modell enorm på en stig, stigen delas och jag går åt höger.
Kommer fram till en stor glänta mitt i tallskogen och ser en sten som ser ut som ett naket miniberg, beställer mig för att sätta mig högst upp på den och bara njuta av omgivningen lite.
Medans jag sitter där så börjar jag leta efter mina halstabletter, men jag hittar dem inte, kollar i byxfickorna och hittar då min påse med gräs, och paketet jag brukar ha mina jollar i.
Så jag bestämmer mig för att rulla en stor en för att bättre kunna njuta av naturen, öppnar paketet för att ta upp lite papper, ser då till min lycka att det ligger en halvrökt joint där, bitching!.
Bestämmer mig för att röka den och rulla en till för senare bruk, hinner knappt tända jollen innan det kommer en jävla svartklädd tovlåring gåendes, jag blir livrädd och tror att han är ute efter mig.
Klättrar runt stenen och håller mig ur hans synfält, livrädd.
När han väl har försvunnit så tar det mig tjugo minuter innan jag bestämmer mig för att rulla mig en jolle.
------------------------------------------------------------------
S T A R T
------------------------------------------------------------------
Så jag tar fram rizzlat, klämmer ihop två pappersbitar(4st rizzla papper -> 2st), rullar upp jollarna och beger mig iväg längs en stig uppåt kullen(berget) medans jag tänder joint nr1 och stoppar ner den andra i paketet.
vandrar där i skogen och allt blir bara mörkare, börjar känna mig stekhet och ja, allmänt stenad.
Kommer sedan till en "korsning", stigen delade sig, valde min rätta väg efter att ha stått och funderat över om jag var högerhänt eller ej i fem minuter, jag går åt vänster eftersom att jag uppenbarligen inte är en asiat(!).
Efter det kommer jag ut på vad jag tycker är ett enormt kalhygge och stigen slutar. det tar mig ett tag att inse att jag gårr framåt när stigen svängde, går tillbaka till stigen och går sådär 4meter innan jag är på stigen på kalhygget
.Nu inser jag att det går högspänningsledningar här, jag ser hur elektriciteten hoppar i kablarna.
Min hjärna sa åt mig att jag måste komma på ett vis att gå under kablarna utan att bli elektricifierad, jag känner att det drar i mitt skrev.
På något konstigt vis så är det viset man går under högspänningsledningar, man måste dra in skrevet upp till magen.
Äntligen är jag på andra sidan kalhygget, då ser jag att jag står på en mindre klippa, jag börjar navigera min kropp i sökandet efter vart stigen fortsätter, börjar med att gå ner för stigen, men jag kom bara till massa skog och ingen stig.
När jag inser det så lämnar jag över spakarna till andrepiloten, inte ens den idioten kan missa stigen.
Skeppet är på stigen igen och jag tar över kontrollen, då får jag se en 20x20 tjock röd fyrkantig stolpe, jag blir facinerad av den, så jag kramar om den, som för att visa att jag gillar den.
Helt plötslig så talar stolpen med mig och berättar om en massa saker från förr i tiden, jag blir helt facinerad, det tar ett tag innan jag till min förvåning inser att det är en skylt på stolpen, jag står och läser.
Efter detta lilla skadade sammanträffande med en talande röd stolpe fortsätter jag på stigen, börjar titta på skogen omkring mig och inser att jag är en människa!.
Facinerad som få börjar jag utforska denna orm som kallas för "stig", stigen leder mig igenom min resa i detta underbara landskap.
Men sen så ställer stigen min inför ett svårt val, den delar återigen på sig, jag går nu åt höger eftersom att den vägen går lite högre.
jag upptäcker att stigen försvann vid en enorm sten, ovanpå stenen ser jag att det finns ett hus och en sorts vaktkur mellan tre träd.
Väl uppe i mitt fort så bestämmer jag mig för att jag måste klättra upp i vaktkuren och beskåda mitt landskap och vinka åt stigen.
Sedan känner jag att något i min bakficka gör mig illa, jag stoppar ner handen och ser att det är migg "paket", innehållandes en stor joint till!.
I mitt underbara land sitter jag, världen är väldigt vacker, röken känns inte, och min kropp blir varmare för varje bloss.
Efter att ha sutit där ett litet tag så bestämmer jag mig för att gå och handla lite av det som kallas för godis. men strax innan jag kommer ner på vägen in till "civilisationen" så upptäcker jag att det står en GRÄVLING på stigen.
Jag blir livrädd, helt paralyserad, och då bestämmer sig den dödsbringande grävligen sig för att försöka jaga mig. men den gick väldigt långsamt framåt, som om den kunde känna av min rädlsa.
Väl framme vid mina ben väntar jag mig dödsstöten, men, den börjar trycka sig mot mina ben, stryka sig mot dem. Jag är helt övertygad att den kommer våldta mig, jag kommer dö efteråt, grävlingar är ju livsfarliga.
Sedan lägger jag märke till att grävligen låter precis som en katt, jag tittar ner och, ja, det är inte en grävling länge, det är en katt, den vill itne våldta mig, den fryser ju bara.
jag börjar klappa min nyfunne vän och bestämmer mig för att den ska följa med mig till macken, så jag kan bjuda den på lite tonfisk.
Jag börjar gå ner mot lyktorna i det så kallade samhället, och till min enorma lycka följer min vän med mig.
den går framför mig, ett par meter, sen stannar den, väntar och går vidare, jag är hur lycklig som helst, jag har världens bästa vän
.Väl nere vid lyktorna upptäcker jag två tomtar som kommunicerar med varandra, men, det visar sig att det var två pensionärer som var ute och rastade sin vovve.
Så jag fortsätter min färd mot macken, väl ute i ett villaområde märker jag att min vän är försvunnen, ett par minuter funderar jag på att döda hunden för att den säkert ätit upp min vän, men kommer på att jag gillar hundar..
Ahh, äntligen ser jag macken, den lyser upp den mörka natten som ett lyckocentrum, min puls höjs och jag känner en otrolig känsla av lycka.
Kommer in på macken och ser att det finns två andra där inne förutom Jonas(JONAS) som står i kassan, de andra två var ett par väldigt smutsiga mekaniker som stod och drack kaffe vid ett bord.
går fram till dem och pratar på som ett fån med dem om lite allt möjligt innan jag börjar min resa i godislandet och plockar på mig allt som jag gillar, Micke och Johnny (som mekanikerna hette) gick ut ur butiken och vi vinkade glatt åt varandra.
Betalar mitt godisberg och får det nedstoppat i en kasse, plockar även ner en tvåliters colaflaska och en sprite(som jag betalade för), och går ut ur "affären".
Väl ute ser jag till min stora lycka att mekkisarna sitter på huven på sin bil, jag var på full väg att ropa hej åt dem innan jag... ser att... de sitter på... en polisbil. jag går hastigt mot hörnet på byggnaden och väl på andra sidan springer jag som en modell i harlem och lämnar endast skoavtyck efter mig.
väl uppe i min underbara skog så sätter jag mig ner på stenen i gläntan och börjar ivrigt mumsa i mig allt vad jag kan rycka upp ur påsen
.Dricker lite cola och kommer på att det vore ju väldigt smart att röka mera gräs medans jag har godis, såatt jag har munchies massa mera, sagt och gjort, rullar en joint till och packar den smockfull med hjälp av en penna och en kon.
tänder den och tar en godis, tar ett bloss osv i ett tag, sedan tar jag och öppnar satans godis, en förpackning kolasnören och bestämmer mig för att gå ner på stan och vingla in på någon krog.
Vakten vägrade dock släppa in mig på grund av min stora påse, "jaha, men du kommer inte få mitt godis, HA" sa jag och gick. så istället för att sitta bland aspackade idioter går jag ner till hamnen och sätter mig på en båt och börjar förtära mitt underbara godis.
Men, det kommer ett par svanar som tydligen bestämt sig för att bosätta sig i vattnet under mig, ännu en gång blir jag rädd för livsfarliga djur och går iväg.
Hamna tillslut hemma och upptäcker att mitt godis är kvar i påsen, och en hel flaska sprite, resten av natten sitter jag och häver i mig godis och ser på "Clerks".
Blev lite långt, förlåt.
Så där blir man inte på röka, blir det aldrig själv även om jag rökt jävligt mycket en kväll och ingen jag känner som röker mycket har fått en påverkan ens i närheten av ruset du beskrivit. 
