Sociala normer, begreppet som säger allt!

Alla samhällen har sociala normer, överenskommelser om hur vi är och gör mot varandra. Alla kulturer har sociala normer som är signifikativa för just den kulturen. Lägg till att vi vill ha det som det alltid varit, det är jobbigt med för snabba förändringar, vi klarar lite förändringar upp till 35-40 år ålder, det får tom oss att känna oss inne och moderna. Men om vi tar ett exempel på vilka förändringa vi klarar så: mamma och pappa har brun 1-2-3 skinsoffa så köper barnen svart lite tuffare med divan - den förändringen räcker! Eller mamma och pappa åker till kanarieöarna, barnen åker till Thailand (inkl jag och Sofia för 25 år sedan).
Men som sagt, sociala normer, det som ligger i kulturen, vår monokultur, en väl avvägd samvaro där vi vet hur vi gör och umgås, odlad i 100-tals år.
Sedan sociala normer från 100-tals kulturer som inleddes av Palme på 70-talet, skapar en enorm obalans, alla beslutsfattare visste om det, etnologer och folklivsforskare visste om det, tidningarna visste om det - kritiken tystades genom att kallas rasism för att då var andra världskriget mycket närmare i historien än nu, Hitler, nazism och rasism bonkades ihop till samma och alla invandringskritiker backade, alla politiskt korrekta var extra snälla mot invandrare för att bevisa sig inte vara rasister.
Så, nu till diskussionen: hur lyckade media och politiker dupera hela den vita svenska befolkningen att 100-tals olika sociala normer i krock skulle vara spännande?

Jag tror det var (och är) drömmen om att Sverige ska bli betydande, likna USA i politiskt inflytande, vara en röst i världen och hamna högst upp och först i de internationella nyhetskanalernas sändningar. Gärna varje dag. Bli uppmärksammad och få beröm i världen. Vi kan inte uthärda att vi bara utgör 0,015 % av världens befolkning.

Svenska politiker tänkte att man kunde göra Sverige till ett multikulturellt samhälle med ett generellt välfärdssystem, samtidigt. Det visar sig vecka för vecka, månad för månad och år från år, att det inte går. Man måste välja: Multikulturellt samhälle som i USA, eller välfärdssamhälle som i Finland. De går inte att korsa med varandra.

Jag osäker på vad finalen blir av försöket men oroas över att det kan komma att göra ont.

Jag tänker bara spontant på ett land som kallas Nederländerna? Samma; Holland?

Berätta hur det ser ut där och hur landet generellt funktionerar.

Ja, som Briascca skriver (jag citerar inte hela för det är redan gjort), det var en klockren analys. Framför allt, undrar jag vad det var som var så dåligt med de svenska normerna? Vad var det som behövde förbättras? Ett lugnt tryggt land, jämställt och jämlikt (åtminstone om man jämför med resten av världen), förnuftigt. Plikttrogenhet, samarbete, lugn, liberal syn om man ser till sexualitet, naturälskande, djurskydds-ivrare, bra utbildning, duktiga yrkesmän allt från golvläggare till förskolelärare till hjärnkirurger... ett fungerande socialt samspel där det på sin höjd fanns klasskillnader, men missnöjet med det manifesterades i böcker, tidningsartiklar, att gå med i olika partier. Man hade till stora delar en common ground oavsett inkomst. Nu har vi inte det längre.

Frågan blir därför - var det så jävla dåligt? Varför skulle detta tvunget bytas ut? Mina frågor kan jag bara delvis svara på. Dels en naivitet. Att alla folk är likadana jorden runt, och att vårt fina sätt att leva är något som alla älskar att bli en del av. Helt omedvetna om att det finns religioner som är i stort sett motsatt det som vi svenskar ser som självklart. Så en viss självgodhet också. ”Egentligen är alla lika bra som vi svenskar bara de får chansen!”

En aspekt till: koka grodan.
Det var inte på en månads tid man släppte in tre miljoner över gränsen.