Citat:
Ursprungligen postat av
ceph
Det är exakt samma sak som ljudet av åska eller valfri explosion. En kraftig mekanisk våg i luften, som låter som en smäll. Sen varierar det en smula beroende på avstånd osv, dovare om det kommer långt bort från, skarpare på nära håll. Jfr. skillnaden på ett åsknedslag alldeles i närheten och det dovare mullrandet på håll.
Ljudknallar efter flygplan (eller raketer, eller meteorer, eller annat som rör sig över ljudets hastighet) låter som en plötslig, kraftig smäll. Inte sällan krossas fönster om det finns tillräckligt med oomph kvar i stötvågen.
Här är en Concorde (RIP) på kryssningshöjd, ca en mil upp i luften:
https://www.youtube.com/watch?v=annkM6z1-FE
Plötslig pang och efterföljande muller. Sen är videotiteln lite dum förvisso. Planet flyger hela tiden i överljudshastighet i klippet, smällen sker inte en gång vid själva ögonblicket ljudhastigheten överträds ("breaking the sound barrier") utan sker kontinuerligt utefter planets färdväg.
Tittar man på schlierenfotografier av objekt som rör sig över ljudhastigheten ser man "svallvågen" tydligt. Ibland syns den med blotta ögat i luften, åtminstone i slow-mo, finns många videoexempel med allt från Thrust SSC till stridsvagnsprojektiler i flykt. Har exakt samma utseende som stötvågen efter en explosion i luften, för det är vad det är, en stötvåg. Och låter likadant.
Ljudbang kan komma från överljudskulor också, som tydligen hörs som pisksnärtar ovanför huvudet på en om de flyger förbi nära.
Inget sånt där "ziiiiing" alltså, som man annars brukar få höra i filmer osv.
Utan en nervpåfrestande pisksnärt, ovanför skalpen ...
Men ...
Jag nog aldrig hört en så distinkt och omedelbar knall som i det klippet.
Trots att mikrofonen befunnits sig Betydligt närmare ljudbangen än det var i klippet här.
---
Men som du skriver - om åskan - så är det ju också anledningen till varför en avlägsen blixt kan bestå av Både ett föregående "rullande muller" som bryts upp av en riktigt tydlig, distinkt åskknall.
Åskan är ju inte rak, utan kan sträcka sig över länga avstånd, och mullret är det man hör från dess mer avlägsna ljudboom, men knallen härrör från den del av blixten som befinner sig i rätt vinkel mot åhörarens öron (och vågen därför lyckas nå fram, intakt, hela vägen istället för att bara bli ekon som det övriga ljuset).
En sak är iaf säker, och det är ju att försvarsmaktens presstalesperson bara gissade vilt.
En knall på tio mils avstånd (eller ännu längre t.o.m.) hade helt enkelt aldrig ens hörts.
Jag hade en gång den stora förmånen att få se mitt livs allra mest spektakulära åskväder.
Det var helt ljudlöst.
Det enda man kunde se var alla dessa - lila - blixtar som ljungade fram genom det, på natten, osynliga åskmolnet i fjärran.
Men avståndet var fortfarande så stort att inte ett ljud hördes.
Det var så magiskt som något bara kan vara.
Som om det var en Sci Fi-film med moderskepp som dök upp bakom blixtrande moln.
Men inte ett ljud.
Inte förrän cellen kommit tillräckligt nära började man höra ett avlägset muller, som sen relativt snabbt ökade i styrka och intensitet.
Snart var det "bara" ett helt vanligt åskväder, med pang och bom, på samma sätt man kan förvänta sig.
Men ... dessförinnan ... då var det det allra mest praktfulla jag någonsin sett.
Min gamle far, som varit sjöman med världen som arbetsplats, såg det också, och han förklarade att det bara var nere i tropikerna, vid Malackasundet, hade hade sett något sådant förr.
Och det ska tydligen vara likadant i Arizona, Nevada, och däromkring under sommarnätterna.
Deras version av "Monsunen" som de kallar det.
