Att 'leva ur hand i mun' - Vad är det? Gör ni det? Är det gott?

https://sv.wiktionary.org/wiki/leva_ur_hand_i_mun
Idiomet kommer mig ofta till tankes när jag ser hur våra medmänniskor beter sig.

Tänker ungefär att det är en extrem variant av någon fastkedjad i Platons grottallegori:
På så sätt att när människor ser ljus för första gången, då är detta det enda ljus de sett;
De som inte sett så mycket (inte har så mycket), hungrar efter det som hägrar framför dem.
De 'ser inte längre än näsan räcker', och är hungriga - typ

Kanske hör det även ihop med att vara bergsäkert övertygad om sina trossatser?
Att man liksom inte kan tänka sig något annorlunda än det man redan har sett framför sig.

Ser ni vad jag menar?
Existerar beteendet? Känner ni igen er och era medmänniskor? Är det sunt?
Vad tänker ni?

Klok fundering.

Jo, många lever så. Min tolkning, man gör lagom av med lönen tills nästa kommer in. Eller missförstod jag dig?

Många lever så, både fattig och rik.

De fattiga får det knappt att månatligen få all livets nödtorft att gå ihop såsom lån, hyra och mat.

Sedan finns det alltför många som, med bra inkomst, bränner allt på lyxshopping.

Jo, jag lever nog så, fy fan. Å andra sidan så kan man inte påstå att jag lever så enligt ordets rätta bemärkelse, för jag lever på sätt så, men har samtidigt så att säga ladorna fulla. Nog fan har jag det gott och lever "fullt" varje månad & lever inte med en sten i magen 25e varje månad.
Att leva "hand i mun" konsekvenslöst finner jag dock farligt rent psykologiskt.

Poignant.

Förvånansvärt många med hyfsade inkomster och intellektuellt kapital verkar vara oförmögna att investera eller ens planera för framtiden vare sig det gäller pengar, kultur eller sinnesfrid.

Det handlar väl om folk som inte mycket har helt enkelt. Djupare än så behöver man nog inte rota.

Att knappt ha mat för dagen och inte veta hur morgondagen ser ut är verkligen att leva ur hand i mun.

Att leva utan marginaler vilket inte är någon bra ide.

Men ja typ precis, men tänker att detsamma gäller allt man har i hjärnan likaväl som plånboken.

Den lilla kunskap man har ses som närmast all världens kunskap, och den kunskap man inte har - den är man blind för.

Alla lever givetvis inte så, men detsamma gäller Platons allegori om grottan, få lever sitt liv fastkedjade i en grotta...

Har man höga ambitioner men är fattig finns det sällan marginaler i planen - ibland går det på tok, ibland inte alls.

Att ha höga ambitioner är en bra idé, tycker jag. Utan höga ambitioner skulle vi alla vara fattigare än uteliggare.

Det jag talar om gäller likaväl för qatariska dollarmiljardärer som romska tiggare.
Skillnaden handlar enbart om nyanser av brunt (och då talar vi inte melanin).

Eonens sanning!
"Den som planterar träd har inte levt förgäves" - Varför planteras så få nya sunda träd?
Var är självbevarelsedriften och entreprenörsandan? Varför är så få involverade när vi är miljardtals många?
Tänker folk att den goda nyttan ramlar ned i famnen på dem?