Hur slutar man spela en roll?

Jag kan övergöra även det där. Bli för entusiastisk, le för mycket osv, svara med för mycket inlevelse så pass att jag känner mig dränerad och arg.

Det är inte meningen att du ska skapa konflikter i onödan. Det är meningen att man inte ska vara rädd om en konflikt uppstår om det är på bekostnad av den person du vill vara. Du måste vara villig att kämpa för dig själv. Ingen annan kommer göra det åt dig.


Det här skriker konflikträdsla. Vad händer om du säger saker du har på hjärtat istället för vad du tror andra vill höra? Folk kommer inte gilla dig alla gånger kanske, men so what? Hellre vara en autentisk individ, du blir omringad av människor som faktiskt gillar dig för den du är och du får vara dig själv på köpet, win/win.

Att tänka själv är stort att också tänka rätt är större.

Du har uppenbart problem med hur du värderar saker och din bild av vad som är ditt jag så varför inte utforska vad stora män tänkt inom ämnet.

Jo det kan man ju. Man blir på hugget och nästan förhör personen.
Nä, ta det lite cool bara, lite mer avslappnat.
Det gäller nog för dig att du känner att du är fullt ok fast du inte presterar. vare sig som berättare eller förhörsledare.

Tack, jag tror att du har rätt. Jag känner inte att jag har något gemensamt med mina gamla vänner. Jag tror dock att jag behöver hitta sätt att säga vad jag tycker utan att låta ifrågasättande.

Om det du tycker är ett ifrågasättande kommer det alltid låta som ett.

Om du inte vill ifrågasätta så håller du med.

Svårare än så är inte den biten.

Lyssna på denna youtubelänk; The ego and rollplaying; https://youtu.be/xJ-JkRcf4CQ
så kommer du förstå varför du gör det och hur du ska sluta göra det. Lyssna på hela boken om du tycker den är relevant också.
För att bli glad och lycklig med sig själv måste det komma infrån från dig. Du kan aldrig bli glad en längre stund av yttre omständigheter. Det vet man innerst inne och mår därför dåligt när man försöker (omedvetet) anpassa sig efter personer och situationer. Det gör en bara olycklig i slutändan. Lycka till

Filosofi är inte nödvändigtvis lösningen i den meningen att du läser en faktabok om filosofi.

Men i allt det du skriver träder det fram en person i brist på ideal att sträva efter.

Någon som knappt tappat bort dig själv utan mer aldrig rett ut vem hon är.

Filosofin kan vara utmärkt för att hitta den personen. Men i grunden behöver du ha ett ideal du ser framför dig, som gör att du vet vem du vill vara och enkelt kan placera dig själv någonstans relativt till den personen.

Nu jämför du dig själv med andra och försöker leva upp till deras ideal - utan att ens ha rett ut om du verkligen ställer upp på deras villkor.

Sluta genast vara orolig för vad andra ska tycka. Hitta styrka att endast vara orolig över hur väl du själv lever efter de regler och ramar du själv sätter upp för ditt liv.

Vill du inte leta i filosofin så letar du på andra håll, men främst inom dig själv genom introspektion.

Vem är du och vem vill du bli?

När blir du henne?

Varför inte genast?

Det här var ett bra tips

F.ö så kan jag tipsa återigen att läsa material som är skrivna av Plato, Socrates och Aristotle. Nästan hela västvärldens system har fått sin struktur utefter dessa herrarnas idéer.
Sedan så gillar jag Odysséen och 1000 och en natt, finns mycket kunskap i dessa böcker och får en att tänka en extra tanke.

OT - Oavsett vad så sätter människor in dig i en roll och utefter detta så spelar du en roll omedvetet. Antingen som syster, mamma eller något annat yrkesrelaterat, och vilka egenskaper du har i sin personlighet/humör som antingen den bittra, den snälla etc...
Så att sluta spela en roll, finns faktiskt inte direkt på tapeten. Däremot så kan man också läsa lite om teorier av roller man har i livet. Finns mycket, men här kommer det ju likväl egenskapen i din personlighet om du nu värdesätter kunskap.

psykoterapi jobbar med sånt

Du är konflikträdd helt enkelt.

Hur känner du vid en konflikt? Har du tagit skada vid en konflikt någon gång?

Ge inte med dig, bit ihop och dyk in i vågen. Härda ut den tryckta stämningen tills det blir alldeles stilla och du är i stormens öga. Sen tar du kontrollen.
Det är katharsiskt med dessa situationer som du försöker undvika, som ett vinterbad för sinnet.