Hur ser vanliga tyskar på England och Ryssland (som bombade och våldtog dem)?

Bra länkar.

Apropå sovjetiska krigsbrott (som förvisso länge sopades under mattan) är det värt att komma ihåg att fler civila dog i tyska bombningar i Sovjet än tyskar i de allierade bombningarna. Någon helt pålitlig våldtäktsstatistik lär vi aldrig få se, men återigen var den tyska aktiviteten i Sovjet minst sagt omfattande.

(För en inblick i hur insyltade vanliga tyska soldater var i krigsbrott rekommenderas Soldaten av Neitzel och Welser. Det var inte bara i Sovjet det skedde.)

Vi har också en hel massa tyskar som söp ihjäl sig efter kriget. De hade varit mer eller mindre delaktiga i alla övergrepp och när stämningen nyktrade till hade de svårt att leva med sig själva och vad de gjort och varit med om. Samma fenomen som Vietnamveteraner som man hör mer om.

Som tysk ska jag försöka svara.

Detta var ingenting man talade om i mitt hem. Jag hade aldrig hört talas om kriget förrän jag började skolan.

Jag funderade en del över varför så många gamlingar ofta saknade en arm, eller ett ben.

Jag minns en fest hos mitt föräldrahem, jag tror jag måste varit 8 år, (Det var fotbolls VM, det minns jag).

Efterhand som gamlingarna fyllnade började de tala krigsminnen, och jag lyssnade med skräckblandad förtjusning. Det var fruktansvärda saker som avhandlades.

I tonåren berättade man för mig om de otaliga bombräderna, och min morfar berättade sitt livs historia för mig, om strider mot partisaner på östfronten, om hur han var den ende från sin pluton som överlevde, och omåren i krigsfångenskap, om hemkomsten och hur händelserna kommit ikapp honom på ålderdomen.

Jag vill också bekräfta Xenonens teori. Den äldre generationen, liksom min föräldrageneration, den första efterkrigsgenerationen söp något kopiöst. Detta bevittnade jag under hela min uppväxt.

Vad gäller ryssarna minns jag viss skadeglädje över att Sovjetunionen föll samman, samtidigt som vi återförenades. Jag som växte upp i Schleswig-Holstein, minns att mina föräldrar beskrev sina kusiner i Mecklenburg und Vorpommern som "Homo Sovjeticus" passiviserade bidragstagare, som bara skulle ha och ha. Mina morföräldrar skröt över hur hårt de jobbat för att bygga upp landet under 60-talet, och att det nu var upp till östtyskarna att göra detsamma.

En anekdot som berättas i min familj, var när ryssarna kom till min mormors föräldrahem och krävde att få tvätta sin kläder, varpå de stoppade ner kläderna i toaletten och spolade i tron att toaletten var en tvättmaskin.

Om britterna talades i regel väl.

Sehr interessant! Även om det inte är ämne för denna tråd, så kan det påpekas att man i mången skildring av sovjetstyrkornas framfart i Tyskland hittar pittoreska detaljer, som tyder på att många rödarmister aldrig förr hade konfronterats med den moderna tidens påfund.

Till min fröjd ser jag att den klassiska skildringen av Berlins fall, The Last Battle (Slutstriden) av Cornelius Ryan finns online. Här är ett avsnitt som jag hade mycket kul åt när jag läste boken som 13-åring.

http://translatyr.org/librusec/486152 (hela boken)
https://erenow.net/ww/lastbattlebattleforberlin/23.php

Thousands of Red Army troops appeared never to have been in a big city before. They unscrewed light bulbs, and carefully packed them to take home, under the impression that they contained light and could be made to work anywhere. Water faucets were yanked out of walls for the same reason. Bathroom plumbing was a mystery to many; they sometimes used toilets to wash and peel potatoes, but they could find no use at all for bathtubs. Thousands of them were simply thrown out of windows. Since the soldiers didn’t know what bathrooms were for, and couldn’t find outhouses, they left excrement and urine everywhere. Some Russians made an effort: Gerd Buchwald discovered that “about a dozen of my wife’s canning jars were filled with urine, the glass covers neatly screwed back into place.”

I ett arbete av lite nyare datum, Potsdam: The End of World War II and the Remaking of Europe av Michael Neiberg, kan man läsa:

The Soviet tribunals did not prosecute soldiers for property crimes, either. Russian officers instead encouraged their troops to take whatever they could find, both to impoverish Germany and to enrich Russia. Everything from wristwatches, fountain pens, and light bulbs to power stations and entire factories disappeared. Rhys watched Russian soldiers steal bicycles, an object few of them had seeen before, from terrified Germans, the turn furiously angry when they could not ride them, assuming that the Germans had tricked them into looking foolish. Other Russians, having never seen indoor plumbing, used German toilets to wash their clothes, assuming the devices to be washing machines. American soldiers watched in amazement as the Russians stole soap, then ate it, assuming it to be food. The contrast between the seeming opulence of Germany and the vast poverty of Russia only infuriated the Russians all the more. One Russian recalled: “Our soldiers have seen the two-story suburban houses with electricity, gas, bathrooms, and beautifully tended gardens. Our people have seen the villas of the rich bourgeoisie in Berlin, the unbelievable luxury of castles, estates and mansions. And thousands of soldiers repeat these angry questions when they look around them in Germany: ‘But why did they come to us? What did they want?’”

En i högsta grad relevant fråga, som många tyska soldater nog också ställde sig i Sovjet.

1945 var andelen centralasiatiska soldater i Röda armén mycket högre än den hade varit innan kriget, och skälet var de enorma förlusterna. De kom ofta från mycket primitiva förhållanden och pratade inte ens ryska, och man kan misstänka att en del av historierna handlar om dem.

Intressant nog är de ganska ovanliga på fotografier. Skälet var gissningsvis att man inte ville framhäva dem. Jfr fransmännens behandling av sina kolonialtrupper, som också spelade en stor roll 1944-45.

Kulturkrock delux.
Jag vill lägga till några fler exempel, från Budapest 1945 (Irving, ”Uprising!”)

The Russian troops were the uncultured products of the Steppes. Hungarians
watched astounded as their invaders tried to wash fish by flushing them in the
toilets (the fish vanished, the baffled Russians beat up the houseowners in revenge). The soldiers looted and pillaged and murdered.

Och
They thought that toothpaste was some kind of jelly and they spread it on their bread. They drank eau-de-Co- logne. The telephone scared them and they fired their guns at it. They washed in the toilet. They did not know what a bathtub was for. They were so scared of the water running out of the wall that they shot at the shower.

Hittade lite siffror. Sovjet mobiliserade 35 miljoner man under kriget. Av dem var åtta miljoner ickeslaver och fyra miljoner muslimer, vara majoriteten centralasiater.

Andelen peakade 1943 innan man kunde rekrytera från återerövrade områden i västra Sovjetunionen. Dock varierade det enormt mellan olika enheter, och många divisioner hade höga andelar eller till och med en majoritet centralasiater.

Bonusfakta: av de fyra soldaterna i gruppen som hissade flaggan över Riksdagshuset var en ryss, en ukrainare, en dagestanier och en kazak!

https://www.youtube.com/watch?v=K_DnRn9hyFU

Sammanfattas bra här.

Låter som en beskrivning av tsarens arm'e. Man måste ändå tänka den outhärdliga tanken att det finns en mening med allt. Och som berörs med sången:

Sag mir wo die Blumen sind.
Mädchen pfluchten Sie geschwindt
..
Sag mir wo die Männer sind?
Zugen fort der Krieg beginnt.
..
..sag mir wo die Gräber sind
Uber Gräbern weht der Wind.
..
Wann wird mann je verstehen.
wann wird mann je,,, verstehen.

Håller med! Jag läste i någon bok (kan ha varit Tjerkassy 44 av Franson och Zetterling) där en tysk soldat, som efter dagar i en godsvagn på ett tåg som for fram över den oändliga ryska stäppen på väg mot Stalingrad, undrade "-Vad gör vi här egentligen, här finns ju ingenting".