Är det en synd att vilja sova när man dör?

En fråga till de kristna.

Om man som jag (ateist) när min tid har kommit bara vill omfamnas av den stora sömnen. Försvinna i det stora intet. Alltså, varken hamna i paradiset eller helvetet.

Är det en synd? För vad jag förstår så vill de kristna "komma till himlen" och få evigt liv.

I tell u what to do, när du står där inför Fadern så kan du ju be Honom göra ett undantag och släppa dig in i VIP-rummet där du kan få vila...

VIP-rummet? Fadern? I min ateistiska värld finns det inget VIP-rum eller fader.

Bara "the big sleep", och det är allt jag vill ha.

Ok...? Vad är själva frågan och syftet med denna tråd? Är du ateist så förkastar du all lära om himmel och helvete och om Guds existens överhuvudtaget... så var ligger din 'tro' någonstans? Lite confused.. Det där om VIP-rum var bara lite sarkasm..

Är det så svårt att förstå. Ja, jag är ateist och vill varken hamna i paradiset eller helvetet när min tid kommer, vill bara sova.

Min undran till de kristna är om detta är att betrakta som en synd?

Aha så du är inte orolig över nåt om jag förstått det rätt, utan undrar bara detta av ren nyfikenhet?

Dåså. Well, jag är helt säker på att detta inte är att betrakta som synd. Synd begår du när du medvetet skadar dig själv eller dina medmänniskor. Både fysiskt eller psykiskt. Undantag finns då du handlar i självförsvar för din kropp eller för att försvara dina medmänniskor mot angripare. Det har du tom stöd hos i svenks lagstiftning...

Rätt, jag är inte orolig på något sätt. Jag total ateist och är helt övertygad om att jag kommer att få min sömn.

Min fråga kommer sig förstås inte ur tomma intet. "A pie in the sky" är vad som alltid har utlovas till de kristna. Och om man tar en titt på de fundamentalistiska i USA så är utlovandet om "evigt liv" ständigt där.

Är inte detta mycket billigt? Att utnyttja denna rädsla för "horror vacui" (som jag som ateist inte känner) och utlova evigt liv till de dumma fåren.

Man borde skämmas.

Aye! Whatch your language, couse somebody is gonna get heart real bad...!*med indisk brytning och fingerpekande* (citerar ståuppkomikern Russell Pete). News Flash:Jag är troende kristen :character56: .Mmmmm det är ju ingen konstighet att ateister inte tror på Gud medan vi andra gör det.. och det var ju inte det som var frågan i denna tråds agenda va... so get off my toe!

Dö utan skuld och skam så är det ingen fara, du bestämmer själv vad som ska hända. Det är ditt liv och din död. Men om du har en massa skit med dig så är frågan om ditt undermedvetna inte tvingar in dig till en plats där du inte vill vara, men vem vet, det kanske inte spelar någon roll vad vi gör i livet och allt ordnar sig ändå.

De flesta "efterlivs" uppfattningar verkar handla om vad egot vill, men när du dör får du lämna det bakom dig. Så ser jag på saken iallafall och jag är inte ett dugg rädd för att dö. Den dagen, den... glädjen

Självklart är det en synd, det är ursynden, den enda egentliga synden, du missar målet syftet med varför du skapades. Vill du inte ha med Gud att göra kommer du att förgås, förevigt. Alternativet är att vända sig till Gud och leva utan tårar i fullkomlig glädje i evighet. Valet är ditt. Helvetet är att gå miste om Guds eviga glädje och gemenskap, det brinnande infernot är en bild för detta.

Och vi lite udda typer i tillvaron som hamnat utanför, som varken är ateister eller troende utan egentligen bara undrande, var hamnar vi då?

Om helvetet betyder att man bara försvinner är helvetet ett paradis.


Hur kan man ha tårar när man inte existerar?

Himlen är värdelöst om ens bara en människa kommer till ett evigt tortyr.