Det finns en del teorier kring sambandet att kallare länder har det bättre ställt än varmare länder. Det finns såklart många undantag i båda riktningarna, e.g., Rwanda och Singapore går det bra för, medans Mongoliet och Nordkorea not so much. Man kan dela upp sambandet mellan ekonomisk välfärd och klimat i tre sektioner:
1. Agrikultur: I tropiska zoner har det historiskt varit mindre agrikulturverksamhet bl.a. på grund av vädermönstret som består av först mycket solljus och sedan mycket regn (monsun), samt att det inte blir frost på vintrarna som dödar bakterier och insekter som finns i jorden och kan befästa grödor. Vintrarna krävde även att människor tidigt behövde lära sig att spara sina skördar och värna om sin sommar-surplus som ledder till kulturell sparsamhet och “investering” (man var tvungen att så åkrarna på våren för att få mat till hösten/vintern).
2. Sjukdomar: Ökad hälsa leder till ökad produktivitet. Detta leder till ökad inkomst per capita eftersom att en hälsosam individ kan jobba mer och tänka bättre än en sjuk individ. Tropiska zoner innehar dåliga förhållanden till bra hälsa på grund av de många sjukdomsbärande bakterier och insekter som trivs i tropikerna och kan leda till malaria, gula febern, dengue-feber, etc. Igen, bristen av vinterfrost är en anledning (inga bakterier där under vintern). En annan handlar om hur människoarten utvecklades i tropiska regioner och spenderade miljoner år där; tillräckligt med tid för parasiter att utvecklas och utnyttja människans interna ekosystem. Sen började ju Européerna på 1500-talet att sprida dessa organismer runt hela jorden.
3. Mänsklig funktion: Människokroppen har svårt att arbeta i värme, precis som en maskin blir kroppen överhettad. Detta gäller speciellt i zoner med hög luftfuktighet – utomhusarbete (e.g., agrikultur) blir därför lidande. Fortsättningsvis så lärde sig människan att skydda sig mot kyla tidigt; skydd mot värme, alltså AC o dy, kom först strax efter WWII.
Det finns många andra teorier om historisk tillväxt, bl.a. hur protestantismen och dess idé av “
beruf” (i.e., man blir bara accepterad av Gud om man arbetar hårt och förkastar slösaktighet och lyx) och strikta bibelläsning gjorde att protestantiska länder tidigt såg värde i hårt arbete och tidigt lärde sig att läsa. Att en befolkning kan läsa är givetvis åtråvärt då det är lättare att förmedla kunskap, både socialt och mellan generationer, och för en regering att kontrollera och sammansvetsa befolkningen.
En annan mångfacetterad förklaring ligger i landets geografiska plats, utan att klimatzoner per se är förklaringen:
• Om landet har access till internationell handel ökar tillväxten stadigt, t.ex. långa kuster eller bra relationer till grannländer.
• Om landet dessutom är politiskt öppet till internationell handel (alltså inte en stängd diktatur t.ex. Nordkorea) ökar tillväxtmöjligheten ytterligare.
• Däri kan man också slänga in grundprinciperna i economies of agglomerations: att länder som ligger geografiskt nära varandra åtnjuter spillover effects från sina grannländer (se Europa som ett bra historiskt exempel).
• Innovationsmöjligheter ökar också eftersom att en innovation som failar i ett land kan få support i ett annat närliggande (se Christopher Columbus som inte fick sina resor finansierade av Portugal och bara kunde knacka på det spanska kungahuset som gladeligen finansierade hans resor).
• Även länder med någorlunda gemensamma kulturer kan utbyta produkter och tjänster lättare då det inte finns så höga lingvistiska eller kulturella handelströsklar.
• Mindre stater är också lättare att styra för regeringen, det blir också viktigare för dem att fokusera på det som de kan bäst för att kunna erbjuda export. Är dessutom ett litet lands regering korrupt eller misskött så kan ett grannland enkelt invadera och ta över landet och därmed (förhoppningsvis) förkorta lidandet för befolkningen.
Jäklar vilken wall of text detta blev, jag förlorade mig själv lite. Men detta är så som jag har uppfattat de nationella skillnaderna. Klimatet påverkar, ja, men det gör också tusen andra faktorer.
