Kön: Man
Ålder: 20
Drog & Dos: 5g Psilocybe Cubensis
Tidigare erfarenheter: Diverse Psykedeliska, diverse stimulanter, alkohol, cannabis
Följande upplevelse utspelade sig i somras
Efter att under de senaste åren ha experimenterat en del med psykedeliska substanser, fått uppleva deras potential och lärt mig om dem allmänt så kände jag mig manad att ta mig an den omtalade 5g trippen ensam i mörk tystnad. Min allra första upplevelse med psykedeliska/svamp var för några år sedan och även om den upplevelsen väckte mitt intresse för denna drog så har jag inte haft tillgång till den förrän nyligen. Att ha en fullbordad upplevelse med svampen har varit på tapeten ett tag och nu under semestern hade jag möjlighet att åka ut till landet och genomföra.
Tidigare samma dag var jag ute i naturen, joggade, badade och lyssnade på Terence Mckennas upplevelser för rensa skallen och i den mån det gick förbereda mig för det som väntade. Min sista måltid var ca 4 timmar innan jag tuggade i mig svampen, vilket jag gjorde vid kl. 22.
Smaken var inte överjävlig men knappast god. Efter att ha ätit alla 5g så släckte jag ned och la mig i sängen. Efter ungefär 20 minuters meditation behövde jag pissa och när jag tände lampan såg allting väldigt mycket klarare ut än innan. Började känna hur någonting var på gång redan då. Att återgå till meditationen blev därefter mer av en utmaning och irrationella ”kaostankar” om hur detta skulle kunna gå snett började dyka upp. Jag gjorde allt jag kunde för att avföra dessa tankar och i samband med att jag kom upp mer så ändrades tankarnas fokus till mig, mina val i livet, ifall jag är en bra människa, osv. Frågor som dessa dök alltså upp i mitt huvud och jag kände mig väldigt ställd mot väggen. I samband med att jag brottades med mitt inre och ställde mig själv frågor så märkte jag hur en annan del av mig svarade på dessa frågor. Det var som att två versioner av mig hade en konversation i mitt huvud där en sida av mig undrade någonting som min andra sida hade ett svar på. När jag uppmärksammade dessa underliga tankegångar så förstod jag att jag var helt väck, någonting som min andra sida instämde på. Under ögonlocken ser jag vid detta laget svarta skuggor som konstant rör på sig, hallucinationerna trappas upp och ”färgpartiklar” dyker upp i mitt synfält. Lite senare tänder jag lampan för att hämta vatten och slås då av dem starkaste hallucinationerna jag någonsin haft. Det såg ut som att allting var tecknat, ungefär som i nån gammal Disneyfilm fast hyperrealistiskt. Stapplade in i köket, hämtade vattnet och tog mig tillbaka till sängen där jag förstår att trippen verkligen är i rullning.
Jag kände då en viss glädje/tacksamhet för att få ha denna upplevelse och det var som att svamparna besvarade denna glädje genom att berätta hur jag ger dem möjligheten att nå deras fulla potential när jag äter dem, att det är därför de finns. Att få denna glädje besvarad gjorde mig nästintill euforisk och det hela blev som ett mentalt samlag mellan mig och svampen. Kände mig då väldigt hoppfull. När jag låg där i mörkret blev jag visad vilda visioner av både fullt möjliga och omöjliga scenarion. Att säga att jag blev visad visioner är egentligen en underdrift. Jag upplevde vad jag än tänkte på. Jag minns t.ex hur jag hörde en hund skälla, grannar skratta och att det kändes som att jag var där med dem. Jag brydde mig om dem genuint och där och då fanns det inget annat. Minns även hur jag var ett djur som åkte bergochdalbana i rymden, mitt liv i en värld där jag hade nått mitt fulla potential som människa, all den sorg och ånger jag skulle känna ifall jag inte visade mina nära och kära tacksamhet, och mycket annat. I och med dessa visioner så glömde jag till slut bort vem jag var, mina nära och kära blev inte alls relevanta och det som följde var en våg av den men kraftfulla kärleken jag någonsin känt. Men det fanns inget jag som kunde uppleva kärleken. Det var snarare som att jag var kärleken. En sådan kärlek en mamma känner till sitt barn eller som man tänker sig att man upplever i himlen, upphöjt till en miljard. Det var liksom en bottenlös kärlek i sin renaste form. Denna kärlek kom i vågor, mellan vågorna fortsatte uppspelningen av visioner där det bland annat upplevdes begrepp som femininet och maskulinitet och hur dessa två kompletterar varandra.
Universums dynamik uppenbarade sig, hur allting hänger ihop. Allting var så skrattretande simpelt, men samtidigt omöjligt att artikulera med ord. Någonting som måste upplevas helt enkelt. Stundtals var det en närvaro tillhörande en ande/svampen/karaktär som gjorde sig hörd och låg bakom de visioner jag upplevde. Det känns nu i efterhand som att denna andes mål var att visa mig så konstiga saker som möjligt. Ibland blev jag visad så konstiga och intensiva saker att jag behövde be om lite lugn och ro. Anden lyssnade, backade och lugnade sig. Efter att ha trippat ett tag så blir jag överöst med tacksamhet på en nivå som fick mig att gråta. Vetskapen om att det finns gränslöst många sätt att uppleva universum på och att jag får vara människa var någonting som överrumplade mig och det blev klart att min vardagliga upplevelse av livet inte är något att ta för givet.
Jag såg även väsen som gnomer, vättar och älvor i rummet. Dem fanns i ögonvrån men försvann när jag tittade rakt mot dem. När peaken var över trippade jag fortfarande väldigt hårt men kunde inte göra nåt annat än att skratta åt hur absurd men samtidigt sann hela denna upplevelse var. Jag upplevde även mig själv som dement och schizofren på vägen ner, det enda som fanns var mitt medvetande i en kropp jag glömt bort. Men inget obehag kändes, det fanns ingen som kunde känna ett obehag. Mitt psyke var väldigt splittrat. När jag kände igen mig själv och det nyktra livets bitar fallit på plats så tände jag en gås, åt lite frukt och somnade till McKenna i lurarna. Ingen som helst AT dagen efter, snarare tvärtom.
Jag ser på denna tripp som lyckad, har fått hur mycket information som helst att jobba med, mer än vad som går att skriva ner. Skulle dock aldrig göra detta för skojs skull eller som oerfaren. Rekommenderar 5g i tyst mörker men det är väldigt värt att förstå att man hamnar i svampens händer. Mitt intryck är att svampen vill en väl men respekt och ödmjukhet gentemot dig själv och andra samt starka psykedeliska upplevelser är determinerande i hur det kommer att gå.
Stort tack för din läsning!
Ålder: 20
Drog & Dos: 5g Psilocybe Cubensis
Tidigare erfarenheter: Diverse Psykedeliska, diverse stimulanter, alkohol, cannabis
Följande upplevelse utspelade sig i somras
Efter att under de senaste åren ha experimenterat en del med psykedeliska substanser, fått uppleva deras potential och lärt mig om dem allmänt så kände jag mig manad att ta mig an den omtalade 5g trippen ensam i mörk tystnad. Min allra första upplevelse med psykedeliska/svamp var för några år sedan och även om den upplevelsen väckte mitt intresse för denna drog så har jag inte haft tillgång till den förrän nyligen. Att ha en fullbordad upplevelse med svampen har varit på tapeten ett tag och nu under semestern hade jag möjlighet att åka ut till landet och genomföra.
Tidigare samma dag var jag ute i naturen, joggade, badade och lyssnade på Terence Mckennas upplevelser för rensa skallen och i den mån det gick förbereda mig för det som väntade. Min sista måltid var ca 4 timmar innan jag tuggade i mig svampen, vilket jag gjorde vid kl. 22.
Smaken var inte överjävlig men knappast god. Efter att ha ätit alla 5g så släckte jag ned och la mig i sängen. Efter ungefär 20 minuters meditation behövde jag pissa och när jag tände lampan såg allting väldigt mycket klarare ut än innan. Började känna hur någonting var på gång redan då. Att återgå till meditationen blev därefter mer av en utmaning och irrationella ”kaostankar” om hur detta skulle kunna gå snett började dyka upp. Jag gjorde allt jag kunde för att avföra dessa tankar och i samband med att jag kom upp mer så ändrades tankarnas fokus till mig, mina val i livet, ifall jag är en bra människa, osv. Frågor som dessa dök alltså upp i mitt huvud och jag kände mig väldigt ställd mot väggen. I samband med att jag brottades med mitt inre och ställde mig själv frågor så märkte jag hur en annan del av mig svarade på dessa frågor. Det var som att två versioner av mig hade en konversation i mitt huvud där en sida av mig undrade någonting som min andra sida hade ett svar på. När jag uppmärksammade dessa underliga tankegångar så förstod jag att jag var helt väck, någonting som min andra sida instämde på. Under ögonlocken ser jag vid detta laget svarta skuggor som konstant rör på sig, hallucinationerna trappas upp och ”färgpartiklar” dyker upp i mitt synfält. Lite senare tänder jag lampan för att hämta vatten och slås då av dem starkaste hallucinationerna jag någonsin haft. Det såg ut som att allting var tecknat, ungefär som i nån gammal Disneyfilm fast hyperrealistiskt. Stapplade in i köket, hämtade vattnet och tog mig tillbaka till sängen där jag förstår att trippen verkligen är i rullning.
Jag kände då en viss glädje/tacksamhet för att få ha denna upplevelse och det var som att svamparna besvarade denna glädje genom att berätta hur jag ger dem möjligheten att nå deras fulla potential när jag äter dem, att det är därför de finns. Att få denna glädje besvarad gjorde mig nästintill euforisk och det hela blev som ett mentalt samlag mellan mig och svampen. Kände mig då väldigt hoppfull. När jag låg där i mörkret blev jag visad vilda visioner av både fullt möjliga och omöjliga scenarion. Att säga att jag blev visad visioner är egentligen en underdrift. Jag upplevde vad jag än tänkte på. Jag minns t.ex hur jag hörde en hund skälla, grannar skratta och att det kändes som att jag var där med dem. Jag brydde mig om dem genuint och där och då fanns det inget annat. Minns även hur jag var ett djur som åkte bergochdalbana i rymden, mitt liv i en värld där jag hade nått mitt fulla potential som människa, all den sorg och ånger jag skulle känna ifall jag inte visade mina nära och kära tacksamhet, och mycket annat. I och med dessa visioner så glömde jag till slut bort vem jag var, mina nära och kära blev inte alls relevanta och det som följde var en våg av den men kraftfulla kärleken jag någonsin känt. Men det fanns inget jag som kunde uppleva kärleken. Det var snarare som att jag var kärleken. En sådan kärlek en mamma känner till sitt barn eller som man tänker sig att man upplever i himlen, upphöjt till en miljard. Det var liksom en bottenlös kärlek i sin renaste form. Denna kärlek kom i vågor, mellan vågorna fortsatte uppspelningen av visioner där det bland annat upplevdes begrepp som femininet och maskulinitet och hur dessa två kompletterar varandra.
Universums dynamik uppenbarade sig, hur allting hänger ihop. Allting var så skrattretande simpelt, men samtidigt omöjligt att artikulera med ord. Någonting som måste upplevas helt enkelt. Stundtals var det en närvaro tillhörande en ande/svampen/karaktär som gjorde sig hörd och låg bakom de visioner jag upplevde. Det känns nu i efterhand som att denna andes mål var att visa mig så konstiga saker som möjligt. Ibland blev jag visad så konstiga och intensiva saker att jag behövde be om lite lugn och ro. Anden lyssnade, backade och lugnade sig. Efter att ha trippat ett tag så blir jag överöst med tacksamhet på en nivå som fick mig att gråta. Vetskapen om att det finns gränslöst många sätt att uppleva universum på och att jag får vara människa var någonting som överrumplade mig och det blev klart att min vardagliga upplevelse av livet inte är något att ta för givet.
Jag såg även väsen som gnomer, vättar och älvor i rummet. Dem fanns i ögonvrån men försvann när jag tittade rakt mot dem. När peaken var över trippade jag fortfarande väldigt hårt men kunde inte göra nåt annat än att skratta åt hur absurd men samtidigt sann hela denna upplevelse var. Jag upplevde även mig själv som dement och schizofren på vägen ner, det enda som fanns var mitt medvetande i en kropp jag glömt bort. Men inget obehag kändes, det fanns ingen som kunde känna ett obehag. Mitt psyke var väldigt splittrat. När jag kände igen mig själv och det nyktra livets bitar fallit på plats så tände jag en gås, åt lite frukt och somnade till McKenna i lurarna. Ingen som helst AT dagen efter, snarare tvärtom.
Jag ser på denna tripp som lyckad, har fått hur mycket information som helst att jobba med, mer än vad som går att skriva ner. Skulle dock aldrig göra detta för skojs skull eller som oerfaren. Rekommenderar 5g i tyst mörker men det är väldigt värt att förstå att man hamnar i svampens händer. Mitt intryck är att svampen vill en väl men respekt och ödmjukhet gentemot dig själv och andra samt starka psykedeliska upplevelser är determinerande i hur det kommer att gå.
Stort tack för din läsning!
