En Svampresa utan dess like!

En Svampresa i universum på 10 timmar och en livstid.

Ait, detta var min första riktiga svamptur, hade testat lite innan men inte alls av samma
mängd, kvalitet och mystik. Jag är erfaren inom området nu och har även en väldigt filosofisk
syn på rusen jag genomför och jämför gärna små guldkorn inom röka, lustgas, E osv.
Nog om detta, denna tripp var "INSANE" och det var ca ett halvår sedan det hände så nu
äntligen har jag summerat den. Dessa toppisar är mkt starkare och flera andra som jag o andra
vänner tagit. Varje gång jag testat dessa så blir det halt galet.
Jag beskriver vissa saker ganska utförligt för att ni lättare ska kunna tänka er in i situationen,
min första tripprapport, i slutet även analys och tips. Håll tillgodo!

Kön: Man
Ålder: 22
Längd: 185
Vikt: 75
Dos: 20 st Toppisar.

The Journey
När sommaren led mot sitt slut precis innan frosten slog var tiden kommen. Jag, Mr Woody och Mr Gregory
begav oss ut på jakt, svampplockning alltså. Som vi slet i några dagar och kvällar, men ack
så ivriga vi var, som barn letade vi otåligt efter "toppisar" vilket inte är så lätt. Vi lyckades
iallafall och vi hade prickat ett datum för "travel-time".

Uppbygnad av stämning är A och O med detta så vi hade tänkt på allt, nästan.
Vi var endast vi tre i min lägenhet, vi hade låst dörren ytterst noga. Inte ätit särskilt mkt under
dagen. Vi hade byggt ihop en liten myskoja av madrasser och täcken, tänt upp en massa
levande ljus i olika färger och släckt ner.
På musiken hade vi valt väldigt skön, vacker, bombastiskt och sådär lagom flummig musik.
Dock ej trance utan mer pop/rock i olika lägen som funkade perfa för detta.

Vi lägger oss till ro i kojan och ca 19.00 vi tar följande: Jag 20 st, Mr Gregory 30 st och Mr Woody 50 st,
detta för att Woody är väldigt erfaren sedan tidigare, flera års erfarenhet. Vi tuggade i oss svamparna
och sköljde ner det med saft. Det är viktigt att ta den dos man ska ta på en gång, detta pga
att tar du i olika omgångar så tar det oxå längre tid att tända av sen, och det kanske inte är så
bra.Jag känner mig dock väldigt hungrig och nästan lite illamående, vilket oxå kan bero på att
jag var lite nervös för vad som skulle hända. Men det viktiga var att jag var på en trygg plats,
var med två av mina mest stabila och bästa vänner och jag var helt med på att ta svampen.
Det enda som jag kände hot av var att jag skulle börja jobba runt lunch dagen efter men
jag var helt inställd på det med. Jag lagar iordning lite snabbt käk och lägger mig i kojan
och äter, kan bara äta lite och jag vill heller inte förstöra för det kommande ruset.
Tiden går, vi ligger o snackar lite men ändå väldigt stillsamt, ingen håller låda utan allt är
väldigt stämningsfullt med de tända ljusen osv.

The start
Jag märker att Woody ligger och blundar för sig själv och jag börjar känns mig lite pirrig, lite
märklig sådär. När jag rör på huvudet så hänger inte riktigt allt med. Samtidigt vill jag inte
säga för mkt till dom andra, för det är inte kul när en börjar känna och de andra inte ni vet.
Men då jag vrider på huvudet som Gregory som ligger intill mig kan jag längre inte hålla masken.
Gregory tittar på mig med det största idiotleenden jag sett och vi börjar skratta hysteriskt.
Jag kommer på att titta på min hand då jag trycker ihop alla fingrarna mot varandra och
tittar på toppen av dem, samtidigt som jag skruvar dem, som en liten person med mun,
förstår ni? testa, detta ser helt sjukt ut och jag och Gregory utövar detta mot våra ögon samtidigt
som allt blir mer och mer knasigt. Alla växter runt oss börjar flytta omkring, jag minns att en
liten planta växte sig ända upp mot taket och alla skuggor rörde på sig dramatiskt men ändå
stillsamt, eller var det så att allt var stillsamt runt mig men inte jag?
Jag fick mer och mer indian lägerelds- vibbar och andningen blev tung. Vi hade nu åkt upp
i vår rymdfarkost och därifrån släppts ut för att göra våra moonsafaris. Woody hade vid detta lag gått
in på toan och nu började alltså allas personliga resor. Gregory kände att han behövde röka lite hink,
ni vet hash i hink, som en bong. Medans han gjorde detta ni vet då man drar ner röken så
såg han på fullt allvar två orange karpar, japanska fiskar, ofta tattomotiv, simma runt om i
hinken/silverbringaren. Han ropade om detta och jag tänkte bara "groovy".
Själv låg jag kvar i kojan och upplevde på riktigt mer och mer att jag inte längre var kvar i
lägenheten/verkligheten eller att lägenheten förvandlats till en indianby. Var det så att
jag förvandlats till lille "hiawata" eller har det alltid varit så men först nu blivit synligt?
Det blev svårare och svårade att känna sig klar och nu slutade jag helt enkelt att motverka
ruset jag bara lät det komma över mig helt och hållet.

Det var då som Woody kom ut ur badrummet, han hade svept ett lakan över sig likt en beduin och
jag tyckte att jag såg ett rävhuvud som huvudbonad pryda hans huvud. Han mumlade om
att han vandrade i öknen och detta kändes sjukt indianskt och passande för mig. Det var alltså
indianhövingen som gick där.
Vid detta tillfälle så var klockan uppskattningsvis runt 21.00 och det var då det hände.
Iochmed att allt det overkliga blivit verkligt och man då man inte längre kan tänka efter utan
man bara agerar. Man låter inget hände för det händer av sig självt, allt är bara exakt så som
man upplever det.
Jag har nu hamnat utanför kojan halvt på golvet och detta är vad jag fått återberättat som ett
minne från Gregory. Gregory menade att jag bara hysteriskt låg och ropade, skrek och viftade med armarna,
jag grät också kraftigt samtidigt som jag skrattade och var överlycklig. Vad jag kände, jo:
Iochmed att allt var nedsläckt så fick jag en uppfattning att jag befann mig i mitten på en
gigantiskt arena, men som den i star-wars filmen då de håller politiskt råd typ eller i harry potter
filmen då de också är på en stor arena. Arenan rymde hur som haver flera hundra tusen
människor och jag bara låg och gapade när jag vred mitt huvud och såg allt detta, det var då
som alla började skrika mitt namn, om och om igen i en enda stir hyllingskör. Detta var helt
sjukt häftigt och jag bara grät av lycka, det var som om jag hade räddat världen eller nåt.
Jag var alltså helt inne i detta och upplevde det som att jag svavade över arenan och kund
flyga runt.

Time and Space
Efter ett tag så hamnade vi i soffgruppen där vi satt som i en liten flock igen och lyssnade på
musiken. Vi pratade inte om något vettigt utan bara om de starka upplevelser vi kände.
Nu förstår ni att ruset avtagit lite, men bara tillfälligt. Det var ganska lugnt så länge vi pratade
men det var då det hände igen, någon av oss tyckte det lyste starkt in igenom takfönstret,
Han spejade upp och fick världens syn, månen hade aldrig sett större ut och när jag vågade
mig höll jag på att tappa andan, den liksom var nere nästan vi greppningshöjd och jag kunde
bara inte fatta och det var så, hade vi alltså åkt upp i rymden trots allt? Medans dessa tankar
flödade kände jag hur musiken ökade och ökade i intensitet och jag fick känslan av att vi
främst jag åkte uppåt i en bergodalbana, längre och längre upp i och med att musiken
blev mer och mer laddad, det hela påminde mer och mer om ett lustgasrus (vilket är sjukt
kraftigt på mkt röka och 30 patroner med rätt musik).
Jag hoppade upp igen och tog en titt på månen när jag kollade ner emot golvet igen så insåg
jag att vi var på toppen av bergodalbanan och just skulle störta ner, jag ropade till hoppade ner
och tog tag i Woody & Gregory's händer musiken var nu på gränsen till explotionsartad i den bemärkelsen
och när vi åkte ned så skrek jag rakt ut allt vad jag hade, jag kunde känns vinden i mitt hår,
hur uttorkad jag var i munnen av vinden och hur g-kraften tog tag i mig, det intressanta är det
faktum att jag inte ens kunde reflektera i att detta var hallucinationer utan att jag bara
var i den världen. Detta tycker jag nu i efterhand att det är sjukt tufft och såhär höll det på ett tag.

Runt tolvslaget så började vi dansa runt med lakan över våra huvud. Vad Jag och Woody inte visste
då var att Gregory för någon/några timmar sedan fått en snetripp och insett vad som hände. Fram tills dess var allt bra för Gregory men nu hade han
påbörjat sin landning och mådde inte alls bra, han nämde det snabbt men skakade av sig det så
att han inte skulle försöra eller exprementera i onödan med våra psyken för detta är faktiskt
serious stuff när man är såhär borta som vi var. Gregory mådde tydligen skit och gick och tog en
dusch.
Själv så upplevde jag något helt annat, medans jag dansade med det vita lakandet över mitt
likt en indian med en djurfäll över sig upp och ner ifrån golvet, allt var fortfarande nedsläckt
förutom alla levande ljus. Nu upplevde jag något som var sjukt märkligt jag upplevde en ny
födsel, jag kände hur jag bara dansade mig fram igenom livet, livmodern, jag såg liksom allt
bara lite grann igenom det vita lakandet och jag tyckte att jag mindes när jag första gången
försökte se igenom ögonlocken och öppnade mina ögon. Och när jag till slut lät lakanet falla
så föddes jag på nytt, detta var extremt ritualaktigt i takt med musiken. Skitcoolt med andra ord.
Gregory hade nu gått och lagt sig ett tag och Woody stod vid fönsret och dansade mot månen.
jag reste mot honom och när sedan låten "trippin" med Robbie W kom på, så studsade
vi i takt likt pingisbollar hållandes i hand upp högre mot månen, det kändes som att vi
inte kände någon gravitation.

Forts...

Terror
Klockan var nu en bra bit över midnatt och jag började av någon anledning söka mig mot
toaletten, det var sjukt cool med allt nytt ljus, elektriskt ljus, efter det gick jag mot köket.
För att letta efter mer ljus, när jag öppnade frysen kände jag bara hus allt det kalla sköna
bara sköljde över mig. Sjukt coolt kände jag och jag började känna på alla saker i frysen.
Jag minns hur jag kände att jag ville känns kylan med munnen och hur jag började smaka
på sakerna i frysen.
Det var då jag hörde ett skrik bakom mig, och vid detta ögonblick bröts förtrollingen och
bubblan sprack dramatiskt. Det var Woody som skrek till, när jag då vaknade upp så stod jag
och bet i frysen, ja just det, bet i ett frysplan, jag har ingen aning om hur länge jag gjort det.
När jag vände mig mot han så såg han livrädd ut, han skrek något om blod över hela golvet
och jag gick emot han. Jag kände då också hur det var alldelles blöt på golvet och när
jag kissade mot det så såg det ut som blod, Woody ropade då till att jag blödde och faktum
var att det gjorde jag, i munnen. Vi gick mot frysen där där var ljus och såg ett kraftigt
betmärke av blod på det ena hyllplanet. Vi blev livrädda och freakade. Jag kastade mig
snabbt ner mot golvet för att studera blodet där, jag undrade nu vart Gregory var, vad hade hänt?
hur lång tid hade detta pågått? tusen frågor på en sekund gick igenom mitt huvud och jag
klarnade till lite men inte ens i närheten av att vara clean.
Gregory kom ut från sitt rum och förklarade att det på golvet var vatten från att han hade duschat.
När vi väl kommit överens om det så började både jag och Woody att må skitdåligt. Gregory berättade
då att han mått dåligt i flera timmar men inte viljat säga något.

Jag började fummla runt och jag kände nu den värsta känslan jag känt i hela mitt liv.
Jag kände mig helt förlorad, helt hopplöst förlorad i detta underbara rus som nu förvandlats
in till en mardröm utan slut. Jag började tänka på att jag skulle jobba imorgon, att det aldrig
skulle gå, att jag aldrig mer skulle kunns träffa min flickväm, min familj, mina syskon,
mina vänner, mitt liv var borta. Hade jag verkligen fastnat i galenskapen. Jag slets nu mellan
verklighet och fiction, vem var jag, vart hade jag varit, kan jag komma tillbaks till vart jag
kom ifrån och den jag var. Jag måste tillbaka, jag började se mig själv i tvångströja på ett
mentalsjukhus där alla runt om mig tror att jag var galen men ingen fattade att jag bara var
vilde i den andra dimensionen. Herre gud, jag började få självmordtankar och framför allt
jag började ge upp hoppet helt på riktigt, som man kan läsa om folk som sitter instängda
i en grotta. Det var nu de andra fångade in mig och tog hand om mig, vilket jag oxå skulle
göra med dem flera gånger till under natten.

Coming down
Vi satte oss nu ned i soffan och tände upp ljuset. Stängde av musiken.
Under kommande timmar så slets vi mellan att ruset återkom tills att vi var ganska
normala. Vi försökte göra normala grejor som man ska göra som normal människa.
Allt handlade nu om att landa ihop och bli normala. Det var skitjobbigt och man grät
typ då och då och kände sig helt uppgiven. Ibland då demonerna kom tillbaks var
te x när vi råkade slå över MTV och Wildboyz visades, vad som då var i ca 1 sekund
innan vi bytte kanal och freakade ut var att dom klätt ut sig till monster som spelade
hårdrock, vi trodde nu att detta var verklighet och blev skitskraja. Likt små barn som
försöker överleva kämpade vi för att bli oss själva igen.
De andra rökte lite för att bli lugna, men jag försökte bara fixa det utan det och ville bli
"sober" så fort som möjligt.
Detta tog flera timmar och var sjukt tung för psyket. Till slut somnade jag och dagen
efter var jag på jobbet igen, fit for fight om än rejält omtumlad men det som drev mig var
att jag nu kände mig normal igen, jag kunde leva livet och jag kunde träffa människor
och framför allt min tjej och familj.

Analys
När du läser detta kan det vara svårt att förstå hur jävla borta i kosmos vi var, det
tycker jag oxå, eller att hur det kunde ta så starkt på oss.
Woody hade ju mkt erfarenhet, och detta var absolut hans starkaste rus någonsin inom svamp.
Jag tror att stämingen man bygger upp, musiken och såklart jorden där svampen
växte ledde till att detta hände.
Jag ångrar absolut inte att vi gjorde detta, det var verkligen en fantastisk underbar
upplevelse även fast det sneade efter halva tiden, det som var speciellt med denna tripp
var att allt var så förstärkt och ännu kraftigare.
denna tripp innehöll både CEV och OEV.
Det säga ju att man ser världen på ett annorlunda sätt efter ett riktigt svamprus och det
kanske jag gör. Men tro mig nu, jag är en helt normal, kreativ, sund, social, ser bra ut
kille som bara söker efter sanningen och vill resa och uppleva något mer helt enkelt.
Detta med hur vanlig jag är säger jag bara för att jag vill att folk ska förstå att det inte
bara är råflummare som tar svamp och annat. Alla kan och gör det. Behandla det
respektfullt bara.
Det coolaste var nog det att man var så borta att man inte längre kan reflektera eller
stanna upp stundvis, har man en skön känsla i det läget så är det "Divine", gudomligt,
larger than life. Jag har dock bara tagit mindre doser av just dessa starkare svampar
två grr efter detta. Kag har även känt mig ordentligt borta även då fast då även på lustgas.
Jag vet att vissa av er kanske säger, no shit, 20 toppisar det är inte möjligt. Men jag har
ingen anledning att ljuga, jag värnar starkt om denna historia då den är ytterst viktig för
mig. Just de svamparna var något i hästväg.
Vet också att rapporten är lite lång men det var resan oxå

Denna tripp får 5/5 i betyg för att den var så sjukt kraftig trots att det sneade.

Här följer lite tips:
1. Placering och läge är ytterst viktigt. Alltså, var på en plats där du finner dig trygg.
Dåliga ställen: Krogen, stan, skogen (beror på erfarenhet & vakt) osv.
Bra ställen: Lägenheten hos dig själv helst eller hos bästa polaren eller på något lantställe där ingen kan störa.
2. Välj rätt umgänge:
Va aldrig mer än högst 3 stycken som tar samtidigt, helst en "ren" vakt oxå (fast det har jag aldrig haft tyvärr).
Du måste känna dig helt trygg med de personerna du tar med, för man vet fan aldrig hur psyket ska reagera på svampen.
Med det kommer jag oxå in på det viktigaste typ:
När man tar svampen ihop så börjar man ju en "resa" ihop likna det vid astronauter som ska resa ut i rymden.
Allt går fint och är underbart på väggen upp för alla gör sina egna små tester och utsvävningar vilket är underbart.
Men likasom att alla har olika psyken o själar så fungerar svampen oxå olika hos alla. Just att komma " ner"
igen från resan är det absolut viktigaste att vara försiktig med, för det är då som man måste gå tillbaks till "stammläge"
i gruppen och prata med varandra, stänga ner typ musik, tända upp ljus. Gör inte detta för att "paja" trippen
utanför att när någon inser det läskiga i det underbara som händer. Alltså typ Eva som bet i kunskapens äpple
så kan det bli riktigt nasty. Man snear verkligen bigtime och man tror verkligen att man kan/ska/vill dö och att
man inte kan hitta tillbaks till sig själv.
Därför den oerhört viktiga "landningen" ihop med de resekamrater man reste upp med. Sjukt viktigt för att
rensa hjärnan och själen på alla miljoner sjuka tankar som tränger en värre än en E & Affe avtändning.
3. Låt inga andra människor komma och störa i ruset, jag lovar. Detta är bara en idiotisk idé.
4. Se till att inte vara orlig för något enkelt, som te x:
Jobba inte dagen efter, ha inget "bröllop" att gå på, möten, telefonsamtal etc. Inget som man kan komma på
mitt i landningen.
5. Exakt som när man ta te x "E" för första gången så vet man inte riktigt vad som ska ske, OM man inte
är lite påläst. Va lite påläst men framför allt, var helt lugn och inställd och bekväm i att du ska ta svamp.
Tveka inte, i så fall; ta inte!
6. Tänk natur och försök att tänka lite på världshistorien då kan man faktiskt resa och känna sig riktigt borta
om man tillåter sig själv.

Wow vilken resa Just de där med Arenan lät jävligt grymt !
Mycket bra skrivet, 5/5

Skit bra rapport! Synd att du sneade bara..

Bra rapport, lite överanvändning av ordet "sjukt", men kanske inte fanns något bättre ord att använda, vad vet jag? Keep up the good work!

Lät ju helt underbart tills du sneade.

Kunde verkligen tänka mig migsjälv dansa med ett lakan och föda pånytt... insane.

Samt den där arena saken har jag känt liknande på lustgas .

Wow, vackert skrivet, nästan så man fällde en liten tår
Man kunde i princip se sakerna hända framför sig medans man läste

Mycket bra skrivet! ska snart trippa själv på egenodlade cubensis. Det där emd arenan lät ju underbart. har också fått liknande känslor på lustgas som nån annan sa.

jättebra rapport 5/5

längtar verkligen till svamparna i skogen mognar..

Jag har för mig att man bara kan uppleva det där en gång i livet på droger.
Uppleva födseln, alltså.

Edit:

http://forskning.magiskamolekyler.org/

Jävlar va fräckt, det låter ju helt sjukt.

Hemskt, men nyttigt för psykiskt sjuka. Sen ska dom få det den sessionen etc såklart. men men.