2006-05-22, 12:51
#1
21 år, 57 kg, man. Eller nåt sånt.
Jag tog muskot i omgångar inför en middag med påföljande utgång till Gröna Lund, i Försvarsmaktens regi. Jag är van användare av muskot, och sköljer ned med isat vatten i teskedsstora mängder åt gången.
Eftermiddag dag 1: Rev upp 4 nötter och åt hälften direkt på fastande mage.
Kring 1900: Rev upp resten av nötterna, åt ca 3 till. Börjar kunna ana något som lika gärna kan vara placebo för en n00b på muskot. Chillar nån timme till innan jag går och lägger mig, somnar fort fort. Drömmer ingenting.
0637 dag 2: Flyter lite, allt är mys. Fast mys spelar ingen roll, utan saker fixar sig, liksom. Så känns det när man lärt sig sova förbi onset av muskot, och vaknar in i muskotvärlden. Viss nervositet visslar förbi, men får inget fäste. På muskot blir verkligheten objektifierad och sammanhang blir tydliga, känslor upphör vara spontana, tripparen blir en observatör.
Dricker en halvliter vatten, och påbörjar en halvliter apelsinjuice. Äter en skiva hårt bröd till frukost.
Förmiddagen rann förbi utan att sätta spår, hårt fysiskt arbete visserligen, men vatten och juice håller undan dåligheterna från muskoten. Äter tre nötter till en timme innan lunch.
Kring 1500: Nu är muskoten på gång att slå igenom på allvar. Det tar ett dygn ungefär att nå platta två, så att säga.
1700: Finmiddag och skit. Min plutonschef tänker prata med mig, jag stirrar utan att blinka på honom och äter samtidigt som jag analyserar allt han säger. När han är klar släpper jag tre ord jag inte minns, sedan var han tyst, tyst. Dricker två mellanöl (Hof) till maten, två koppar kaffe efteråt, röker ett par stopp Caravelle i pipan. Känner mig som en hyperanalytisk Sherlock Holmes. Verkligheten har ingen relevans vid den här nivån av muskotruset, enbart sambanden inom den.
Jag blir osynlig när jag vill, och glider obemärkt mellan personliga samtal bland plutonens beväringar och befäl. Mycket intressant information satte sig.
Vid 2000, 2030 ca: Vi sätter oss i bussen på väg mot Grönan, jag sätter mig i mitten längst bak. En polare i plutonen snattade med varsin mellanöl till och vi öppnar dessa nu. Bussen är min domän, och ingenting händer i den som jag inte förstår.
På Grönan upphör min personliga existens, och endast min förmåga till resonemang kvarstår. Ballaste minnena därifrån var bland annat att jag tänkte tanken "Kräks!" när jag såg två kamrater hångla småfulla, och hon gjorde precis det, samt Fritt Fall och Extreme. STHLM by ljummen sensommarnight är oerhört intressant.
Dag 3: Vaknar och sträcker lite muskot/öl/nöjesparks-trötthet ur kroppen och drar en halvliter vatten. Fortfarande samma typ av analytiskt medvetande hänger kvar, ingen bodyload.
Tungt arbete hela dagen.
Kvällen dag 3: Satt i grupp och samtalade om juridik, utan problem trots muskot.
På dag 4s kväll sprack bubblan och jag hade ett par timmar på baseline att skriva ned händelserna innan jag somnade.
En god och kreativ resa.
Jag anser att hallucinogena upplevelser på muskot är tråkiga, och på tok för jobbiga för kroppen. Håll det på en lugn nivå, närma er deckarnötterna med respekt, räkna med långa tripptider. Det är dock inget problem att hålla ett hyggligt rutinerat liv igång trots muskot i hjärnan.
L:L:
Jag tog muskot i omgångar inför en middag med påföljande utgång till Gröna Lund, i Försvarsmaktens regi. Jag är van användare av muskot, och sköljer ned med isat vatten i teskedsstora mängder åt gången.
Eftermiddag dag 1: Rev upp 4 nötter och åt hälften direkt på fastande mage.
Kring 1900: Rev upp resten av nötterna, åt ca 3 till. Börjar kunna ana något som lika gärna kan vara placebo för en n00b på muskot. Chillar nån timme till innan jag går och lägger mig, somnar fort fort. Drömmer ingenting.
0637 dag 2: Flyter lite, allt är mys. Fast mys spelar ingen roll, utan saker fixar sig, liksom. Så känns det när man lärt sig sova förbi onset av muskot, och vaknar in i muskotvärlden. Viss nervositet visslar förbi, men får inget fäste. På muskot blir verkligheten objektifierad och sammanhang blir tydliga, känslor upphör vara spontana, tripparen blir en observatör.
Dricker en halvliter vatten, och påbörjar en halvliter apelsinjuice. Äter en skiva hårt bröd till frukost.
Förmiddagen rann förbi utan att sätta spår, hårt fysiskt arbete visserligen, men vatten och juice håller undan dåligheterna från muskoten. Äter tre nötter till en timme innan lunch.
Kring 1500: Nu är muskoten på gång att slå igenom på allvar. Det tar ett dygn ungefär att nå platta två, så att säga.
1700: Finmiddag och skit. Min plutonschef tänker prata med mig, jag stirrar utan att blinka på honom och äter samtidigt som jag analyserar allt han säger. När han är klar släpper jag tre ord jag inte minns, sedan var han tyst, tyst. Dricker två mellanöl (Hof) till maten, två koppar kaffe efteråt, röker ett par stopp Caravelle i pipan. Känner mig som en hyperanalytisk Sherlock Holmes. Verkligheten har ingen relevans vid den här nivån av muskotruset, enbart sambanden inom den.
Jag blir osynlig när jag vill, och glider obemärkt mellan personliga samtal bland plutonens beväringar och befäl. Mycket intressant information satte sig.
Vid 2000, 2030 ca: Vi sätter oss i bussen på väg mot Grönan, jag sätter mig i mitten längst bak. En polare i plutonen snattade med varsin mellanöl till och vi öppnar dessa nu. Bussen är min domän, och ingenting händer i den som jag inte förstår.
På Grönan upphör min personliga existens, och endast min förmåga till resonemang kvarstår. Ballaste minnena därifrån var bland annat att jag tänkte tanken "Kräks!" när jag såg två kamrater hångla småfulla, och hon gjorde precis det, samt Fritt Fall och Extreme. STHLM by ljummen sensommarnight är oerhört intressant.
Dag 3: Vaknar och sträcker lite muskot/öl/nöjesparks-trötthet ur kroppen och drar en halvliter vatten. Fortfarande samma typ av analytiskt medvetande hänger kvar, ingen bodyload.
Tungt arbete hela dagen.
Kvällen dag 3: Satt i grupp och samtalade om juridik, utan problem trots muskot.
På dag 4s kväll sprack bubblan och jag hade ett par timmar på baseline att skriva ned händelserna innan jag somnade.
En god och kreativ resa.
Jag anser att hallucinogena upplevelser på muskot är tråkiga, och på tok för jobbiga för kroppen. Håll det på en lugn nivå, närma er deckarnötterna med respekt, räkna med långa tripptider. Det är dock inget problem att hålla ett hyggligt rutinerat liv igång trots muskot i hjärnan.
L:L: