Märta Stenevi

Yayoi, jag kanske får krypa till korset. Siffrorna kommer från boken 134 dagar - Om regeringsbildningen efter valet 2018 (s. 107) och är skriven av fyra statsvetare från Lund och Umeå Universitet. Men när jag skulle kolla källan nu inser jag att de inte refererar till en egen studie utan till ett reportage i Dagens Nyheter. Tji fick jag. Även om jag nog tror att journalisterna räknat korrekt så ska rätt vara rätt. För övrigt intressant bok som rekommenderas.

Utstrålningen hos de båda språkrören är inte en fröjd att se, nej. Men jag (som aldrig skulle drömma om att rösta MP) måste ändå säga att Märta har en entusiasm som Per helt saknar.

Appropå utstrålning tycker jag mig ha märkt en tendens till att MP-företrädare på senare tid har anammat Lorentz Tovatts onödigt offensiva debattstil (som brukar straffa sig eftersom han inte förmår underbygga sina oftast okunniga argument med empiriska fakta utan mer bygger på vädjan till känslor som majoriteten av normalt tänkande människor inte när).

Med andra ord, lite som det ständiga mobboffrets/hackkycklingens självupplevda chans till revansch på samhället efter att ha befordrats långt över sin kompetensnivå, vilket leder till att eventuell saklig kritik som framförs upplevs som fortsatt mobbing.

Vad beror denna gradvis insmygande hämndlystnad på? Möter MP-företrädarna möjligen ett stort hat från befolkningen när de befinner sig ute bland invånarna? Eller är det munterheten över bakslagen (Brommatårtan, Bolunds avslöjade Kerry-barnbordslögner) bland folk i gemen som gör att de känner sig förfördelade och bortgjorda som skapar hat och känslan av att vara underdogs trots att partiet har suttit i regeringsställning och styrt landet i över 6 år?

Kommer Märta Stenevi att utveckla samma extremistiska ådra som Tovatt, Bolund, Bah-Kunhke och miljödiktatur-Holmgren (bara för att nämna några av partiets fullblodsdårar) , eller tillhör hon möjligen en annan mer känslosam, men lika världsfrånvänd kader?

"Han förklarar slutligen hur han enkelt memorerade namnet på nya bostadsministern, tillika Miljöpartiets nya språkrör, Märta Stenevi.

Förnamnet låter som smärta – alltså ser han henne med ett plåster runt huvudet. Genom att tänka sig att hon bor i ett stenhus som kommer att stå för evigt får han med både bostadsministerposten och efternamnet (sten + evig = Stenevi). Snart sitter namnet i minnet utan vare sig plåster eller stenar.

– Ju fler knäppa bilder man har i huvudet, och ju lättare man har att koppla ihop saker som kanske inte logiskt hänger ihop, desto bättre blir man på minnestekniker, säger han och fortsätter:

– För att nå till den absoluta världstoppen behöver man alltså inte ha någon särskild logisk eller matematisk talang, utan bör mycket hellre vara något av en knasboll."

Hur man kommer ihåg henne. Enligt världsmästaren i Minne. Nyss 30 år fyllda.

Frågan är väl mer hur man snabbt och effektivt glömmer både henne och det extremistparti hon tillhör.

Intressant fråga. Jag upplever att något hänt med hela partiet, så Stenevi lär väl anamma partikulturen. Jag kan tänka mig att Miljöpartiet är frustrerade över att de ligger och skvalpar kring 4% när klimatet anses vara vår tids stora ödesfråga. Och då är det såklart väljarna det är fel på, inte den egna politiken.

Entusiasm som hos en sovjetisk politisk kommissarie eller nordkoreansk nyhetspresentatör i så fall. Märta Stenevi har något fanatiskt över sig. Vet inte om det är något positivt direkt.

Per Bolund tycker jag är en av de minst obehagliga miljöpartisterna. Verkar förbluffande normal för att vara med i det partiet, men är kanske mer den sluga typen. Maria Wetterstrand var också sådan.

Annars brukar miljöpartister ofta ha en dumsnäll, naiv framtoning - tänk Åsa Romson eller Gustav Fridolin. Det gör dem förstås inte mindre farliga.

Man kan också tänka på henne som Stenvidrig, men då blir det förstås hat™.

Miljöpartiet har ju en historia av att varva riktigt duktiga politiker med stolpskott till språkrör, undrar hur den där nomineringsprocessen går till? Exempelvis var ju Birger Schlaug och Peter Eriksson skarpa politiker som höjde MP och fick en hel del uträttat. Dagens situation med Märta Stenevi och Per Bolund är ju rätt tragisk och landar självklart i stolpskottspåsen. Märta Stenevi är sannolikt den mest korkade person som fått ett fått ett så högt politiskt uppdrag i Sverige de senaste 50 åren.

Märta har ju konstant otur när hon tänker och det blir ännu lite värre när hon försöker prata. Sverige skulle behöva ett parti som värnade miljön men med Märta i rollen som språkrör kommer inte MP att vara ett sånt parti. MP blir i stället ett tydligt vänsterparti med invandringsfrågan högst på agendan.

https://se.linkedin.com/in/martastenevi/sv

Hyfsat långt CV i alla fall. Businesspositioner här och var. Modern miljöpartist.
Som Åsa Lindhagen, som ju läst på en "direktörslinje" på Universitetet.

Hur kan folk rösta på RÖR - alla andra partier har ju människor

O skall RÖR få lön o bjudas p mat/fika - rör kan inte äta o dricka

Jag har en bekant som läst industriell ekonomi (efter misslyckade studier på teknisk fysik). Han skulle lägga fram en stadgerevision där han menade att alla förändringar var markerade med röd text. Att kolla så att dokumenten var utskrivna i färg och inte i svart-vitt så att det framgick vad som var röd text hade han inte tänkt på. Det var ungefär där jag började tappa respekten för industriell ekonomi på allvar.