Citat:
Juvelen i världshistoriens krona var homogena samhällen med stort välstånd och låg grad av konflikter med samhörighet och ömsesidig acceptans som i norden under 1900-talet. Sen kommer man nog bara kunna ha väldigt små enheter som familjer som är lyckliga och effektiva då man inte kan bry sig om en för stor skara människor, förmodligen går det emot människans biologi. Lika väljer lika (allt från yttre karakteristika till mer mjuka värden).
Det vanliga i mänskligheten är samhällen med stora konflikter och hög andel tvång (man vill helst från maktens sida stänga Flashback exempelvis). En effektiv kultur för att lösa politiska problem saknas för att makten och eliten lärt folk att hata sig själv och varandra, d.v.s. man har artificiellt skapat en dylik situation. Kanske vore oundvikligt även naturligt till slut dock. Allt för att gynna en liten klick på majoritetens bekostnad. Innan eliten valde att begå detta dåd fanns det en effektiv problemlösnings kultur.
Det vanliga i mänskligheten är samhällen med stora konflikter och hög andel tvång (man vill helst från maktens sida stänga Flashback exempelvis). En effektiv kultur för att lösa politiska problem saknas för att makten och eliten lärt folk att hata sig själv och varandra, d.v.s. man har artificiellt skapat en dylik situation. Kanske vore oundvikligt även naturligt till slut dock. Allt för att gynna en liten klick på majoritetens bekostnad. Innan eliten valde att begå detta dåd fanns det en effektiv problemlösnings kultur.
Grad av välstånd är inte ett så viktigt mått för att mäta hur väl ett samhälle fungerar. Såhär, om Sverige hade 0.5% tillväxt under hundra år till så skulle vi vara mycket rikare då, men det är själva takten som är viktig för att se hur väl ett samhälle fungerar just nu.
När menar du att Sverige hade en "effektiv problemlösningskultur"? Såvitt jag kan se fanns det inte någon sådan under 1990-talet för att lösa den ofantligt höga arbetslösheten som därefter cementerat sig i landet. Och det fanns inte heller under 1980-talet när invandrare slutade att vara en tillgång för staten, vilket började under 70-talet när sysselsättningen för invandrade män gick ned (från början tack vare statliga interventioner som gjorde det dyrare att anställa invandrare). Det fanns inte heller en sådan under 1960-talet när sossarna tvingade in folket i sitt ATP-system (som i sig var usel men vars nya skatter också varit förödande för folks sparande). Och det har inte funnits någon bra kultur sedan 1950-talet för att lösa problemet med de långa köerna för att få en hyresrätt (med bostäder som folk faktiskt vill bo i).
I alla dessa fall så är förklaringen till problemet någon politisk intervention, men svenskarna har varit oförmögna att upptäcka det. De har inte ens lyckats hitta en meta-lösning (som att testa olika politiska system för att se vad som fungerar).
I normallivet så är det dock en annan sak, det är främst inom den politiska sfären som det inte finns någon vettig kultur för att analysera och ta hand om olika problem.
