När får vi nästa test huruvida universum är slutet?

Kan kvantmekaniken inte förutsäga vågfunktionens kollaps så är kvantmekaniken ofullständig. Visar det sig att vi lever i många världar så kan kvantmekaniken anpassas. Visar det det sig att vi inte gör det så kan kvantmekaniken också anpassas.

Jag uppfattar inte att relativitetsteorin är anpassningsbar på motsvarande sätt. Den kan inte beskriva allt, men den kan förutsäga jordens bana runt solen. Visar sig banan vara det minsta annorlunda så är relativitetsteorin falsifierad.

Kvantmekaniken har verifierats mer än relativetsteorin.

"Mer"? Hur räknar du då? GR är väldigt välverifierad idag, nu senast med mätningar av gravitationsvågor och t o m en bild på ett svart hål. Hittills har GR (och SR) klarat alla försök att falsifiera den, ibland med ruggigt stor noggrannhet. (Tänker t ex på det som Hulse & Taylor fick nobelpris för).

Jag håller med dig om att allt detta är spännande, men jag undrar ändå lite om ditt engagemang i det här. Du verkar vara väldigt ivrig på att ska vara på ett visst sätt, med ett ändligt och cykliskt universum.

Men i vetenskap måste vi vara beredda på att följa evidensen vart den än leder oss. Lär av Kepler som ju hoppades på att solsystemets planetbanor bestämdes på ett visst sätt av regelbundna polyedrar inskrivna i sfärer, men sen följde evidensen och istället upptäckte att de ju var ellipser + resten av "Keplers lagar".

En Big Crunch måste inte alls följas av en ny cykel. Som just Penrose ofta har påpekat är BC något helt annorlunda än en Big Bang som går baklänges. BB startar med en homogent fördelad materia, medan BC är raka motsatsen med en massa svarta hål och grejer. Väldigt kaotiskt och stökigt och med väldigt hög entropi. Hur kvantfysik ändrar på detta är det ingen som vet idag, eftersom vi ju ännu inte har någon färdig teori för kvantgravitation!

Liknande gäller om alla andra cykliska modeller. Big Rip är ju den ultimata förstörelsen av rumtiden, men iofs finns det ju iaf något försök till att göra även det till en cyklisk modell, på lite liknande sätt som i Penroses CCC.

Men notera iaf att allt sånt där fortfarande är väldigt spekulativt, iaf tills det finns en bra teori om kvantgravitation.

Slutligen -- om det egentligen är "ändligt" som du hoppas på mest, finns det andra möjligheter än positiv krökning som också har undersökts seriöst. Universum skulle t ex kunna funka som många gamla tv-spel, där man kommer in igen från t ex vänsterkanten om man åker ut på högerkanten, och liknande för över och underkant. Just detta kallas för torustopologi, är ändlig utan att vara krökt, samt kan även göras i t ex 3D. Och iaf inte konstigare än att det är just den sortens trick som används i strängteori för att förklara hur det kan finnas en massa extra dimensioner som är små, dvs med väldigt kort omkrets i just de riktningarna. Frågan då är då egentligen bara varför det var just 3 dimensioner som började expandera i Big Bang. Men även detta handlar ju då om kvantgravitation, som ju strängteori är ett försök på.

GR är fortfarande oförenlig med kvantmekaniken. GR kan inte vara en komplett modell, då kvantmekaniken är mer fundamental än GR, och de krockar.

Quantum mechanics is incompatible with general relativity because in quantum field theory, forces act locally through the exchange of well-defined quanta.

Det är om man kan mäta att något aldrig kan bli rakt. Typ om man vrider en vädigt rak hållande sak tex i stål. Och avviker rakheten nån plank vinkel om man snurrar på pinnen så kan det ju vara en stright böjning runt hela universum men vem kan mäta sån avvikelse. Måste även mäta samtidigt från världens fyra hörn

Problemet med att vara vanlig människa är att det låter omöjligt att inte kunna tränga igenom ingenting verkar omöjligt..
Däremot är det ju svårt att åka igenom om man är i ingenting finns inget att gasa mot inget. Men har man fart finns inget som stoppar dig i inget. Det finns inget slut bara olika materia. Om än väldigt tomt mellanåt.

Men det med pinnen bevisar bara att någon kraft påverkar i eventuell unniversum bubbla.

Sorry men du vet uppenbarligen inte vad du pratar om.

Du kan ingenting om det där va? Varför är de oförenliga? Du är så säker på din sak så du kanske kan ge oss lite detaljer? Varför kan vi inte kvantifiera vad i GR?

Läa igenom inlägget du citerade igen och återkom gärna med svar på hur kvantfysik är komplett. Lol.

GR vilar på projektilsbana-determinism, medan kvantmekaniken har som postulat ett totalt undergrävande av den principen. KM kan inte redogöra för var elektronen befinner sig vid mätning, eftersom det angriper våra antaganden om vad det innebär att vara ett objekt lokaliserad i rymdtid. När elektronen inte mäts så har vi istället en determinismvariant i vilken partikeln befinner sig på två ställen samtidigt, och alltså saknar en bestämd lokalisering där också. Faktum är att de isolerade, determinstiska kvanttillstånden är nonsens ur ett GR-perspektiv,

Tid representeras också annorlunda i KM än GR som en konsekvens av mätningsfenomenet.

Ahjuste ja... GR med sin välkända gamla absoluta position. Det är bara projektilbanor som avgör determinism också ja, precis. Determinismvariantsprincipen också ja. Och GM avgör tid utan kvantmekaniska effekter. Genom ljusets hastighet över en absolut sträcka genom en absolut tid va? Representationen är annorlunda, juste.
Jahopp, då hade väl jag fel då. Jag är i alla fall överbevisad.


Bra att du la till det. De där vanliga isolerade och deterministiska kvanttillstånden ja. Det tycker ju GR är nonsens. Isolerade tillstånd fungerar ju dåligt med absolut position. Den normala deterministiska kvantmekaniken löser ju GRs termodynamik.

Om en elektron befinner sig överallt renderas determinism ur en operationell bemärkelse överflödig. Frågan var något kommer befinna sig saknar mening eftersom det redan är överallt. Om det däremot inte kan lokaliseras, och bara kalkyleras utifrån en distribution av utfall, så är determinism inte särskilt meningsfullt där heller.

I GR är determinism däremot operationellt meningsfullt.

Det beror väl på vilken egenskap som är operationell när andra egenskaper inte är operationella?
Om distrubitionen har ett lokaliserat medelvärde som är operationellt då?
Hur avgörs positioner i GR då? Deterministiskt för vem? Alla?
Det finns ingenting annat än position som avgör determinism?

Genom fysiska lagar med en attraherande kraft över objekten, som i sin tur resulterar i att vi vet hur de färdas. Mycket av GR är alltså både ontologisk (processen) och epistemologisk (mätning) deterministisk.

I kvantmekaniken är isolerade tillstånd deterministiska (oberoende av tolkning), men fullständig nonsens ur ett klassiskt perspektiv, eftersom det inte berör utfall. Ett utfall innebär att A eller B händer, men i kvantmekaniken är både A och B ett faktum, vid isolering.

Det är just därför Köpenhamntolkningen inte ens betraktar isolerad kvantmekanik som tillstånd/verklighet utan endast potentiella verkligheter, just för att elektronerna saknar absolut position. Detta är ett klassiskt antagande sprunget ur Newtonisk determinism.

När vi mäter får vi en sannolikhetsdistribution för utfall, och detta får man även i kaosteori, som ju också är deterministisk, men då kan man skylla på att det är för många variabler att kontrollera för.

Processen är däremot fundamentalt deterministisk vid kvantmätning såvitt vi vet, precis som ett TV-spel. Samma output från samma input, och inget brus! Så ontologisk determinism är intakt men inte epistemologisk.