Repetera gymnasiematte

Nu har jag anmält mig till en två veckor lång repetitionskurs i matte, som går på min lokala högskola i början av augusti. Det är iofs osäkert om jag hinner gå färdigt innan jag ska flytta, men det är väl bäst att vara på den säkra sidan. Tror dessutom att jag ska beställa hem litteraturen från första mattekursen och gå igenom lite.

LTH hade mattestugor för nollorna, dvs dom skicka ut ett häfte med repetitionstal till alla nollor och hade övningar med övningsledare under nolleveckan.

Ju mer du förberederdig ju lättare kommer du att få.

Jo, det har man på KTH också.

Mitt tips är att förbereda dig genom att repetera det mest elementära, du kommer med all sannolikhet få slita med matten. Det är ett helt annat tempo på KTH än vad du varit med om tidigare. Antar att man fortfarande har KS:ar (duggor) satsa stenhårt på dem. De ger poäng till tentamen som är guld värt.

Köp matteformelsamlingen, Beta, även om du inte får ha den under grundkurserna så är det bra att lära sig att hitta i och använda den, dessutom skriver de formlerna på ett lite annorlunda sätt. Även en fet räknare är att föredra, samma sak där, du får inte ha den på tentorna/KS:arna men du använder den i många kurser sedan och när du pluggar till tentor, då är de ovärderliga. Jag köpte en Texas TI-89, dyr men värd varenda krona.

Jag tar studenten nu snart och läser matte E. Vår mattelärare nämnde att det kan vara bra att ha läst KTHs sommarmattekurs ifall man känner att man behöver repetera gymnasiematte innan universitetsstudier. Jag tror adressen vi fick var www.kth.se/sommarmatte. Stämmer det inte lär det inte vara största problemet att hitta på kth.se.

Hmm... detta bådar inte gott för min egen del. Jag har jobbat ett par år nu sedan studenten och kommit till insikten att om man ska plugga är det lika bra och göra det ordentligt, så man har en gångbar utbildning som faktiskt leder till jobb i stället för att såsa på en slapp utbildning som inte leder till ett skit.

Jag har alltid varit intresserad av tekniska saker och pysslat med datorer sedan jag gick i mellanstadiet, är dock inget snille på något sätt. Under min gymnasietid tappade jag motivationen lite, vilket ledde till att mina betyg i matematik- samt fysikkurserna inte är något att hänga i granen för fem öre, dock har jag behörigheten för att söka en civilingenjörsutbildning.

Jag vet med mig att mina betyg i naturkurserna kunde varit bättre om jag hade lagt ner mer tid på dem och ansträngt mig mer. Samtidigt känner jag på mig att jag inte är någon större mattebegåvning. Nu i höst har jag sökt till tekniskt basår för att köra en grundlig repetition av matten och fysiken och efter detta är planen en civilingenjörsutbildning inom troligtvis datateknik.

Jag är dock högst osäker på om jag kommer lyckas fullfölja utbildningen. Frågan är liksom vart gränsen går där vanligt slit inte räcker längre och där ens intelligens är flaskhalsen. Det skulle vara extremt knäckande om man verkligen gör allt i sin makt för att klara av utbildningen, men inte gör det pga av att man är för korkad.

Det är inget att behöva gå att oroa sig över att man inte skall klara matten enbart för att man inte var duktigt i matten i gymnasiet.

Jag var själv inget geni, snarare tvärtom samt att jag var ointresserad. Jag har iaf klarat av all matte hitills dock krävs det mkt tid.

Där ser man. Det kanske finns lite hopp trots allt.

Hmmm, jag hade det själv väldigt svårt för matten. Jobbade på rejält, tog evigheter innan det gick med sig. Tyvärr har den hittils känts relativt meningslös nu i fortsättnings matte/fysikkurser. Känns som allt den gjorde var att fixa så att man blev skoltrött och nu har problem p.g.a. det.

Men sen måste jag säga att jag upplevt det som så att civilingenjörsutbildningar inte är sådär straight on jättebra för "teknikintresserade". Mycket av det man läser, särskilt första året, känns tyvärr som irrelevant trams, meningen är nog snarare att läxa upp en i tidsdisciplin och effektivt informationssållande, så att man ska kunna lära sig relevanta saker effektivt när man väl e klar... Och ja, det är tungt, räkna med 60 koncentrerade timmar i veckan eller uppemot 80 i väldigt tunga perioder för att klara av studierna, om du är "normalbegåvad"

Tack för informationen! Som sagt är jag inställd på att det kommer bli extremt tungt men allt är ju relativt så det kanske blir ännu tyngre, vad vet jag. Hur pass långt i utbildningen har du kommit, andra året? Känns det som du kommer ordna biffen, eller känns det svajigt?

Jag går ut andra året nu (Elektro) och räknar med att ha tagit ungefär 70p. Måste erkänna att det känns rätt svajigt, ändå. Grundproblemet för mig är att jag, i princip aldrig, förstår någonting på föreläsningar/övningar, trots ett högt intresse för ämnena. Absolut ingenting. Så det blir att sitta själv och försöka förstå det. Trägen vinner? Det har givetvis funnits kurser som varit enklare men de har varit få. Rent allmänt är de tankegångar man blir pumpad med extremt abstrakta. Tycks sakna den rätta mattefallenheten, tyvärr.

Jag tycker dock din stridsvilja är imponerande. Misstänker starkt att även jag kommer få det mycket svettigt just pga att jag inte är någon mattetalang. Jag tror ändå att slitet lönar sig i slutändan då en civilingengörsexamen verkar vara hyffsat gångbar och kan vara mycket skönt att ha i bagaget. Jag har ju trots allt ett jävla teknikintresse.