2006-05-21, 04:04
#1
Okej, dags att kasta upp en rapport på svamp. Trippen var bland det mest vridna jag varit med om men även riktigt häftigt. Känns som att det blev lite mycket för att vara första gången men men...gjort är gjort.
Kön: Man
Ålder: 20
Dos: 2.6g Cubensis.
Skippar allt dravel som hände innan och går direkt på istället. Runt 22.45 någon gång kastade jag och en poolare som vi kan kalla R i oss 2.6g cubensis var. Åt det med vanilj yougurt och jag tuggade väl, trippen utspelar sig i R:s lägenhet. Nu var det ju då dags för den trista väntetiden. Hade ingen aning vad som komma skulle, förutom det jag läst här på FB, så jag var ganska förväntansfull. Efter 30 minuter någongång började det pirra i kroppen, som när E kickar igång ungefär. Vi sätter oss i tv-rummet och sätter på nån film som börjar då. Känner hur pirret blir mer och mer påtagligt och börjar nu känna mig riktigt E:ad. Härligt tänkte jag och bara njuter i min fåtölj åt hur det blir intensivare och intensivare.
Efter ett tag blir det så mycket att jag knappt kan sitta still utan måste klia mig ibland eller ändra position för att det är så fruktansvärt skönt i kroppen.
Det är nu någongång man börjar märka att saker i rummet blir lite suddigare, härligt tänker jag och bara hänger på. Vi har nu bytt film till någon som handlar om en dörrvakt som jobbar på någon exklusiv klubb. Börjar känna att jag har svårt o hänga med och pereferin blir mer och mer glumlig. Snart är allt utom TV:n en enda gägga som flyter omkring och jag har en stark E känsla i hela kroppen, mycket starkare än vad jag haft på E innan. Sitter nu bara och njuter medans filmen blir mer och mer intressant. Börjar kännas som att filmen är på liv och död och huvudpersonens känslor är mina känslor. Följer filmen frukstansvärt intensivt och det känns som att allt utspelas mitt framför mig, på riktigt i rummet. Det är slagsmål och koks och mutor på klubben och som chef i dörren har han det inte lätt och det händer frukstansvärt mycket som gör att hans sinnesstämning ändras samtidigt som min blir densamma som hans.
Nu någongång är hallisarna som allra starkast, hela rummet har ett regnbågsfrärgat sken och luften är rosa med massa andra olika färger som blinkar överallt. Är sjukt mysigt och det känns som att hela universum har stannat och jag är helt övertygad om att min livsuppgift är att följa killen i filmens liv.
Det känns nu även som att jag har separerat från min kropp. Känner inte av min kropp över huvud taget och den är frukstansvärt främmande för mig och jag känner inte igen den alls eller vet varför jag har den. Jag vill bara bli av med den eftersom jag känner mig som ett omkringflytande intellekt bara. Det känns som att rummet är det enda som existerar och allt i rummet är en och samma sak. Så vad ska jag då ha kroppen till? Blir mer och mer skeptiskt till vad människor är för något och det börjar bli ganska störande.
Har totalt tappat verklighetsuppfattningen vid det här laget och jag känner mig törstig. Hittar en öl i kylen men känner inte riktigt vart smaken kommer ifrån. Känns som att den kommer från hela rummet så jag har ingen aning om vart jag ska hälla ölen. Kollar runt lite i rummet och frågar sen min kompis om det är meningen att den ska ner i hålet jag hittat framför mig(pekar in i min mun). Har som sagt skiljts från min kropp så har ingen aning om varför den ska ner just där, men då spills ju ingenting tänker jag. Efter detta går min kompis på toa, och jag funderar lite på vad man gör på en toa.
Han säger att han ska pissa och jag kommer då på att "ja just de, människor pissar ju när dom druckit tillräckligt" och får för mig att prova detta. Tar med mig min kropp och går in på toa.
Väl där är det som att kliva in i en helt ny dimension. Innan har det funnits 3 dimensioner. En mellan mig och Tv:n, en mellan mig och min kompis, och en mellan mig och min andra kompis(som bara va med och tittade på). När jag vände mig till någon av dessa så försvann allt annat och jag kom in i en ny värld kändes det som med massa nya färger och saker. Men men, toan var det. Känns lite som att jag kommit in i lustiga huset, med badkaret handfatet och toaletten som känns sjukt lustiga. Tittar ner i toan, vars färger pulserar uppifrån och ner mot mitten där vattnet är, som en manual ungefär, "Dumpa här". Jag står och pratar lite med toan medans jag pissar och frågat hur dagen varit o.s.v. eftersom toan för mig var en livs levande varelse.
Tackar sedan för mig och går tillbaka.
Har riktigt kass balans och 0 i verklighetsuppfattning vid det här laget, jag tycker mest att allt ser bissart och lustigt ut och asgarvar åt precis allt. Min poolare som är svampad får för sig att gå ut en stund men jag sitter kvar med "vakten". Går nått program om folk i hemtjänsten och jag bara garvar åt hur lustiga och konstiga dom ser ut och är övertygad om att dom är sjukt korkade hela bunten, och att deras intellekt inte går längre än att ta hand om utvecklingsstörda. Känner mig grymt smart jämfört med dom och bryter ut i sjuka skrattnojjor över hur fula dom är. Får även stora skrattnojjor åt hur "vakten" ser ut, han tycker bara jag är vrickad.
Nu kommer svamppoolaren tillbaka efter 10 minuter utomhus och vi kollar klart på filmen som känns ha varit på en evighet. Dom har snabbspoolat tiden i filmen för att kunna följa personens karriär över ett antal år och det känns ju som att vi tittat flera år vid det här laget. Men filmen tog tillslut slut och nu började jag bli lite nojjig. Fram tills nu hade ju min livsuppgift varit att följa hans liv, vad skulle jag nu göra? Vi gick in på R:s brorsas rum och satte på lite shpongle men mina tankar började bli riktigt jobbiga nu. Hade hakat upp mig på tiden speciellt. Tiden var min absolut värsta fiende kände jag. En annan sak jag började grubbla på va relationer. Jag hade absolut ingen aning varför man umgås med folk, vad man pratar om eller vad man ska göra, förutom med mina 2 vänner som va med mig i lägenheten.
Hade heller ingen aning om vad jag skulle med min familj till. Jag bestämde att jag skulle bo kvar hos R i 10 år och att han och jag skulle bli min nya familj. Hade glömt bort allt jag gjort med folk eller varför jag gjort det. Började mer och mer störa mig på att jag hade en kropp och jag såg bara personer som dom är på insidan, att dom hade ett utseende kändes väldigt jobbigt.
Det enda jag ville vid det här laget var att tiden skulle stanna, 2 dagar senare skulle jag ju till jobbet och jag hade ingen aning om vad man gör på ett jobb eller varför jag ska träffa mina arbetskamrater så jag började känna att det bästa vore om jag dog, så jag blev fri från min kropp och den falska världen vi lever i. Jag började fundera på vad en dag är och vad man igentligen gör på en dag. Hade glömt bort över huvud taget hur man är i ett normalt tillstånd och hur man beter sig i ett samhälle. Ville bara bort från världen och jag fick riktigt intensiva självmordstankar vid det här laget. Ville helst av allt bara ut ur trippen och bli normal igen eftersom jag inte kunde bli kvitt min kropp och "bli fri".
Efter mycket om och men gick vi in i vardagsrummet igen och jag lyckades tappa en öl över hela fåtöljen. Vakten blir lite hysterisk och jag blir bara förvirrad. Vad har jag gjort? Öl i fåtöljen, so what? Det finns ju vätska överallt på hela jorden, vad gör det om vätskan ligger i fåtöljen? Även sånna småsaker som att stänga gylften, eller ta av mig mina dyngsura strumpor kom inte på fråga. Det verkade fruktansvärt ologiskt eftersom jag ändå hade skiljts från min kropp och samtidigt över huvud taget inte fattade vitsen med det hela. La mig lite på golvet och såg en snygg tjej stå och gömma sig lite nonchit samtidigt som hon flörtade med mig. Jag sa till R att han hade ett jävligt grymt golv(fattade vid det här laget inte att jag hade hallisar, va så totalt borta i huvet att jag trodde alla hallisar var verkliga). Att folket på Tv:n var suddiga, såg konstiga ut eller hade fartränder när dom sprang framstog som fullt normalt och jag tänkte inte på det över huvud taget.
Nu någon gång drog vakten hem och klockan var ungefär halv 3 tror jag. De flesta hallisarna började gå över och nu va hjärnan på högvarv och tankarna bara susade fram, tankarna under hela trippen var så sjukt intesiva och man kunde inte styra över dom alls. Jag hade hittils under trippen ifrågasatt i stort sett hela världen och allt mellan himmel och jord och inte fått grepp om någonting. Jag och R satte oss nu och diskuterade fruktansvärt livligt om våra tankar och idéer i säkert 30 minuter fast det kändes som 5 timmar. Kommer inte ihåg så mycket vad vi pratade om men mycket av det jag redan nämnt flög runt i mitt huvud, och kanske 100 grejer till.
Nu runt 3 kommer R:s brorsa och hans kompis hem från krogen och är tjackade. 2 svampade och 2 tjackade går ju inte så bra ihop, speciellt inte när svamptrippen började gå ner och man kände sig allmänt utmattad i huvet och ville stänga ner maskineriet. Men det blev massa babbel i 1 timme till om allt mellan himmel och jord, eftersom hjärnan fortfarande sprutade ut tankar och filosofier om verkligenheten, tiden, människan, universum, relationer och allt annat konstigt. Kastade i mig en Imovane för att komma ner ordentligt och gick o la mig runt 4, totalt utmattad.
Kön: Man
Ålder: 20
Dos: 2.6g Cubensis.
Skippar allt dravel som hände innan och går direkt på istället. Runt 22.45 någon gång kastade jag och en poolare som vi kan kalla R i oss 2.6g cubensis var. Åt det med vanilj yougurt och jag tuggade väl, trippen utspelar sig i R:s lägenhet. Nu var det ju då dags för den trista väntetiden. Hade ingen aning vad som komma skulle, förutom det jag läst här på FB, så jag var ganska förväntansfull. Efter 30 minuter någongång började det pirra i kroppen, som när E kickar igång ungefär. Vi sätter oss i tv-rummet och sätter på nån film som börjar då. Känner hur pirret blir mer och mer påtagligt och börjar nu känna mig riktigt E:ad. Härligt tänkte jag och bara njuter i min fåtölj åt hur det blir intensivare och intensivare.
Efter ett tag blir det så mycket att jag knappt kan sitta still utan måste klia mig ibland eller ändra position för att det är så fruktansvärt skönt i kroppen.
Det är nu någongång man börjar märka att saker i rummet blir lite suddigare, härligt tänker jag och bara hänger på. Vi har nu bytt film till någon som handlar om en dörrvakt som jobbar på någon exklusiv klubb. Börjar känna att jag har svårt o hänga med och pereferin blir mer och mer glumlig. Snart är allt utom TV:n en enda gägga som flyter omkring och jag har en stark E känsla i hela kroppen, mycket starkare än vad jag haft på E innan. Sitter nu bara och njuter medans filmen blir mer och mer intressant. Börjar kännas som att filmen är på liv och död och huvudpersonens känslor är mina känslor. Följer filmen frukstansvärt intensivt och det känns som att allt utspelas mitt framför mig, på riktigt i rummet. Det är slagsmål och koks och mutor på klubben och som chef i dörren har han det inte lätt och det händer frukstansvärt mycket som gör att hans sinnesstämning ändras samtidigt som min blir densamma som hans.
Nu någongång är hallisarna som allra starkast, hela rummet har ett regnbågsfrärgat sken och luften är rosa med massa andra olika färger som blinkar överallt. Är sjukt mysigt och det känns som att hela universum har stannat och jag är helt övertygad om att min livsuppgift är att följa killen i filmens liv.
Det känns nu även som att jag har separerat från min kropp. Känner inte av min kropp över huvud taget och den är frukstansvärt främmande för mig och jag känner inte igen den alls eller vet varför jag har den. Jag vill bara bli av med den eftersom jag känner mig som ett omkringflytande intellekt bara. Det känns som att rummet är det enda som existerar och allt i rummet är en och samma sak. Så vad ska jag då ha kroppen till? Blir mer och mer skeptiskt till vad människor är för något och det börjar bli ganska störande.
Har totalt tappat verklighetsuppfattningen vid det här laget och jag känner mig törstig. Hittar en öl i kylen men känner inte riktigt vart smaken kommer ifrån. Känns som att den kommer från hela rummet så jag har ingen aning om vart jag ska hälla ölen. Kollar runt lite i rummet och frågar sen min kompis om det är meningen att den ska ner i hålet jag hittat framför mig(pekar in i min mun). Har som sagt skiljts från min kropp så har ingen aning om varför den ska ner just där, men då spills ju ingenting tänker jag. Efter detta går min kompis på toa, och jag funderar lite på vad man gör på en toa.
Han säger att han ska pissa och jag kommer då på att "ja just de, människor pissar ju när dom druckit tillräckligt" och får för mig att prova detta. Tar med mig min kropp och går in på toa.
Väl där är det som att kliva in i en helt ny dimension. Innan har det funnits 3 dimensioner. En mellan mig och Tv:n, en mellan mig och min kompis, och en mellan mig och min andra kompis(som bara va med och tittade på). När jag vände mig till någon av dessa så försvann allt annat och jag kom in i en ny värld kändes det som med massa nya färger och saker. Men men, toan var det. Känns lite som att jag kommit in i lustiga huset, med badkaret handfatet och toaletten som känns sjukt lustiga. Tittar ner i toan, vars färger pulserar uppifrån och ner mot mitten där vattnet är, som en manual ungefär, "Dumpa här". Jag står och pratar lite med toan medans jag pissar och frågat hur dagen varit o.s.v. eftersom toan för mig var en livs levande varelse.
Tackar sedan för mig och går tillbaka.
Har riktigt kass balans och 0 i verklighetsuppfattning vid det här laget, jag tycker mest att allt ser bissart och lustigt ut och asgarvar åt precis allt. Min poolare som är svampad får för sig att gå ut en stund men jag sitter kvar med "vakten". Går nått program om folk i hemtjänsten och jag bara garvar åt hur lustiga och konstiga dom ser ut och är övertygad om att dom är sjukt korkade hela bunten, och att deras intellekt inte går längre än att ta hand om utvecklingsstörda. Känner mig grymt smart jämfört med dom och bryter ut i sjuka skrattnojjor över hur fula dom är. Får även stora skrattnojjor åt hur "vakten" ser ut, han tycker bara jag är vrickad.
Nu kommer svamppoolaren tillbaka efter 10 minuter utomhus och vi kollar klart på filmen som känns ha varit på en evighet. Dom har snabbspoolat tiden i filmen för att kunna följa personens karriär över ett antal år och det känns ju som att vi tittat flera år vid det här laget. Men filmen tog tillslut slut och nu började jag bli lite nojjig. Fram tills nu hade ju min livsuppgift varit att följa hans liv, vad skulle jag nu göra? Vi gick in på R:s brorsas rum och satte på lite shpongle men mina tankar började bli riktigt jobbiga nu. Hade hakat upp mig på tiden speciellt. Tiden var min absolut värsta fiende kände jag. En annan sak jag började grubbla på va relationer. Jag hade absolut ingen aning varför man umgås med folk, vad man pratar om eller vad man ska göra, förutom med mina 2 vänner som va med mig i lägenheten.
Hade heller ingen aning om vad jag skulle med min familj till. Jag bestämde att jag skulle bo kvar hos R i 10 år och att han och jag skulle bli min nya familj. Hade glömt bort allt jag gjort med folk eller varför jag gjort det. Började mer och mer störa mig på att jag hade en kropp och jag såg bara personer som dom är på insidan, att dom hade ett utseende kändes väldigt jobbigt.
Det enda jag ville vid det här laget var att tiden skulle stanna, 2 dagar senare skulle jag ju till jobbet och jag hade ingen aning om vad man gör på ett jobb eller varför jag ska träffa mina arbetskamrater så jag började känna att det bästa vore om jag dog, så jag blev fri från min kropp och den falska världen vi lever i. Jag började fundera på vad en dag är och vad man igentligen gör på en dag. Hade glömt bort över huvud taget hur man är i ett normalt tillstånd och hur man beter sig i ett samhälle. Ville bara bort från världen och jag fick riktigt intensiva självmordstankar vid det här laget. Ville helst av allt bara ut ur trippen och bli normal igen eftersom jag inte kunde bli kvitt min kropp och "bli fri".
Efter mycket om och men gick vi in i vardagsrummet igen och jag lyckades tappa en öl över hela fåtöljen. Vakten blir lite hysterisk och jag blir bara förvirrad. Vad har jag gjort? Öl i fåtöljen, so what? Det finns ju vätska överallt på hela jorden, vad gör det om vätskan ligger i fåtöljen? Även sånna småsaker som att stänga gylften, eller ta av mig mina dyngsura strumpor kom inte på fråga. Det verkade fruktansvärt ologiskt eftersom jag ändå hade skiljts från min kropp och samtidigt över huvud taget inte fattade vitsen med det hela. La mig lite på golvet och såg en snygg tjej stå och gömma sig lite nonchit samtidigt som hon flörtade med mig. Jag sa till R att han hade ett jävligt grymt golv(fattade vid det här laget inte att jag hade hallisar, va så totalt borta i huvet att jag trodde alla hallisar var verkliga). Att folket på Tv:n var suddiga, såg konstiga ut eller hade fartränder när dom sprang framstog som fullt normalt och jag tänkte inte på det över huvud taget.
Nu någon gång drog vakten hem och klockan var ungefär halv 3 tror jag. De flesta hallisarna började gå över och nu va hjärnan på högvarv och tankarna bara susade fram, tankarna under hela trippen var så sjukt intesiva och man kunde inte styra över dom alls. Jag hade hittils under trippen ifrågasatt i stort sett hela världen och allt mellan himmel och jord och inte fått grepp om någonting. Jag och R satte oss nu och diskuterade fruktansvärt livligt om våra tankar och idéer i säkert 30 minuter fast det kändes som 5 timmar. Kommer inte ihåg så mycket vad vi pratade om men mycket av det jag redan nämnt flög runt i mitt huvud, och kanske 100 grejer till.
Nu runt 3 kommer R:s brorsa och hans kompis hem från krogen och är tjackade. 2 svampade och 2 tjackade går ju inte så bra ihop, speciellt inte när svamptrippen började gå ner och man kände sig allmänt utmattad i huvet och ville stänga ner maskineriet. Men det blev massa babbel i 1 timme till om allt mellan himmel och jord, eftersom hjärnan fortfarande sprutade ut tankar och filosofier om verkligenheten, tiden, människan, universum, relationer och allt annat konstigt. Kastade i mig en Imovane för att komma ner ordentligt och gick o la mig runt 4, totalt utmattad.
, men mina kompisar sa åt mig att lugna ner mig. Hade inte tänkt i de banerna innan att medvetandet och kroppen inte är samma sak och det förändrade mitt liv på flera positiva och negativa sätt...
