Böcker skrivna av soldater som var med hela världskrigen

Finns det några bra böcker skrivna av soldater som var med under första och andra världskrigen från starten till slutet. Jag har läst Pierre Closterman, Heinz Knoke och de två andra piloterna vars böcker finns på bibliotek, men ingen av dem tar upp hela kriget. Closterman och Knoke började först 1941, den brittiska pilotens slutar innan Slaget om Storbritannien och den japanska kamikazepilotens bok börjar först 1944.

Efter att ha sett Pacific har jag även Helmet for my pilow och With the old breed men ingen av dem tar upp hela kriget då Leckies bok slutar där Sledges bok börjar.

Finns det några bra böcker som spänner hela kriget? Helst böcker som de skrivit själva. Spelar ingen roll vilken sida de slagits på, bara de är läsvärda.

Kan ju i princip bara bli britter, ryssar och tyskar då.

Nu har jag inte läst den själv så kan inte säga någonting om den men Adrian Carton de Wiar har en självbiografi och var med i bägge krigen.

På västfronten intet nytt måste förstås nämnas.

Kolla in Ernst Jünger, och för mer fiktiva inslag Sven Hassel.

Remarque har redan nämnts
Väinö Linnas "Okänd Soldat"
Erich Kuby "Mitt Krig" (bygger på dagboksanteckningar)
Harry Järv "Framom främsta linjen"
Även Willi Heinrich är färd att nämna.

Du verkar vara inne på flyg så jag rekommenderar biografin om Erich Hartmann. Han har alla tiders rekord för nedskjutningar med 352 st. Han var med 1940-45. Satt 10 år i sovjetiskt fångläger och var sedan aktiv i det nybildade luftwaffe under kalla kriget. Mycket intressant.

Ifall pansar faller dig på läppen så rekommenderar jag Otto Carius biografi. Han kämpade 1940-45 och var bla chef för en avdelning Tiger-vagnar. Han krediterades med över 150 förstörda fiendefordon. Efter kriget blev han apotekare och hade ett apotek som hette ”Tiger”.

Pansarchef under Rommel skriven av Hans von Luck,
Boken tar upp tiden innan kriget och 5 år i rysk fångenskap och krigsåren givetvis.

Det var inte många som stred hela kriget. Vi pratar mest om höga chefer, och deras memoarer är ofta suspekta även om de är läsvärda.

Om du vill ha memoarer av vanliga soldater som stred länge och som är välskrivna och trovärdiga kan jag rekommendera Krysov och Koschorrek. Båda stred 1942-45 på östfronten (Koschorrek stred kortvarigt på andra fronter också) vilket var nästan hela kriget där. Krysov var pansarsoldat och Koschorrek kulspruteskytt. Till skillnad från många andra memoarer finns inga tveksamheter när det gäller äktheten.

Det har getts ut massor av memoarer från första världskriget de senaste åren som följd av ökat intresse och hundraårsjubiléet, men jag är inte lika påläst där. Såg dock att någon nämnde Remarque. Han är utan tvekan en av de största krigsskildrarna någonsin, men han stred bara en månad vid fronten.

Hr Erich Maria R blev efter WWI internationalisternas främste kelgris då hans budskap var pacifistiskt och ifrågasatte (för att inte säga demoniserade) ett suveränt lands legitima behov av en försvarsmakt.

Den intellektuella vänstern såg EMR som sin idol när alla försvarsmakter (utom Sovjets som förstås var legit i deras ögon) enlgt deras åsikt skulle avskaffas. Politisk parallell: Ideo-ologiskt så som Sverige tyckte, till bara för några år sedan.

Herrn Ernst Jünger, stred i WWI nära nog 24/7 utom när ifrån delar ihopplockad på sjukan emellan varven. Han dekorerades vid 23 års ålder med den tyska arméns högsta tapperhetsmedalj. Det var då efter sin 14:e (!) allvarliga krigsskada.

Ernst Jünger, var även under hela WWII i uniform som officer. Han var då redan pushing 50 pinnar, så mer av stab än front.

Om ej riktigt haj på tyska lr engelska så är svenska bokförlaget Atlantis' utgåva år 2008 av "I stålstormen" av EJ riktigt läsvärd. Godkänd svensk översättning. Här får en sig Krigets Skönhet och Fasa för låna ett begrepp påstått myntat av hr postmarxist Sekr. Peter E i Sv. Akademien.

Grigorij Baklanovs " Evigt nitton år" är en frontskildring ifrån den sovjetiska sidan.

Du efterlyser alltså böcker skrivna av sådana soldater som var i tjänst ända från 28 juli 1914 till 11 november 1918, och av deras olycksbröder som tjänstgjorde oavbrutet ända från den 1 september 1939 till den 8/9 maj, kanske ända till den 15 augusti eller 2 september 1945? Lycka till, säger jag helt spontant. Jag tror det är ganska få verk som uppfyller alla dessa kriterier.

Det har naturligtvis skrivits tiotusentals böcker av personer som deltagit i världskrigen. Men vare sig det handlar om regelrätta krigsminnen eller mer skönlitterära gestaltningar, brukar såna böcker behandla en avsevärt kortare tid.

Och precis som konstaterats tidigare i tråden - det var "bara" Tyskland, Polen, Frankrike och Förenade Konungariket med dess imperium som deltog ända från september 1939 till maj 1945. Polen och Frankrike var dessutom ockuperade under största delen av kriget. Alla finländska, sovjetiska, italienska, amerikanska, japanska med flera krigsdeltagares böcker saknar alltså intresse för TS.


På västfronten intet nytt är fantastisk, men den utspelas (så vitt jag minns) bara under det sista krigsåret. Erich Maria Remarque ryckte in i armén som 18-åring, i november 1916, då världskriget redan rasat i över två år. Han skickades till västfronten i juni 1917. Redan i slutet av juli blev han sårad, och därefter följde en lång period på krigssjukhus och som konvalescent. Först i oktober 1918 var han återställd och placerades i ett reservförband (Ersatz-Bataillon), men det framgår inte om han alls hann skickas tillbaka till fronten innan kriget tog slut. I januari 1919 blev han civil.

https://de.wikipedia.org/wiki/Erich_Maria_Remarque


Inte heller Väinö Linna eller Harry Järv var med om "hela kriget" på det vis TS verkar mena. Linna ryckte in i april 1940, några veckor efter att vinterkriget slutat. Sedan var han med om fortsättningskriget från dess utbrott i juni 1941, och blev hemförlovad hösten 1944 då vapenstillestånd slutits.
Järv anmälde sig som frivillig vid vinterkrigets utbrott 1939, men hann inte skickas i strid förrän kriget var slut. I fortsättningskriget tjänstgjorde han ända till september 1943, då han steg på en mina och miste ena foten. Sedan följde en årslång konvalescens. I september 1944 skulle han skickas till en stabsbefattning vid sitt gamla regemente, men just då upphörde striderna mellan Finland och Sovjet.

https://militarhistoria.se/1900-tal/...iendens-linjer

Jag kan inte säga något om de övriga författare som nämnts i tråden. Jag tror att de alla är läsvärda, även om de inte uppfyller de rigorösa krav TS ställer!