Har gemene man glömt bort att yttrandefrihet är något bra?

Ideologernas främsta vapen för att reformera kulturen har alltid handlat om att styra informationsflödet. Från tinget, kyrkor och boktryckarkonsten till radio, tv och internet. När något nytt dyker upp som triggar det ideologiska tänkandet så genomgår kulturen samma fundamentala förändringar som sker i hjärnan på de individer som blir beroende.
Detta är varför intensiva perioder av kulturreform korrelerar med ny informationsteknologi. Euforin när ny teknologi får fantasi att framstå som verklighet är som kattmynta för ideologer som vill påtvinga en ny samhällsordning och människor som har ett behov av att fly verkligheten.

Så ja, vi lever i dysfunktionell kultur som inte bara ratar yttrandefrihet utan vi väljer även bort empiriskt och objektivt tänkande (det kulturella tänkandet) i förmån för ideologi och fantasi. Droger, våld, porr, valfusk och censur... allt kommer kännas mer och mer normaliserat i takt med att vår kultur begår självmord.

I praktiken håller jag med dig om att yttrandefriheten inte är inskränkt. Den är dock begränsad på en mängd olika sätt, främst av lagar som förbjuder en att förolämpa andra och sedan av lagar som förbjuder en från att anklaga andra för brott.

Jag håller också med om att man bör lita på forskare som studerat ett område och därmed har mer kunskap än de flesta. I det område som forskaren är expert på, givetvis.

Och som du säger när experterna är oense så bör man ha en diskussion om det.

Men, vi lever inte i en politisk meritokrati. Folk som utses av staten att ha expertis är inte de som har expertis i många fall (se alla förutsägelser Tegnell gjort, WHO:s blinda tro på Kina). Och politiken i sig är inte grundad på vad som bevisligen är bäst för att bekämpa viruset - t.ex. har vi en massa restriktioner på att producera läkemedel och läkemedelsutrustning (som för att testa viruset), vilket gör att det inte går att testa sig så lätt i landet (jämför med Sydkorea, som hade i princip avreglerat läkemedelsindustrin för kriser).

Så, ja, jag håller med dig om att vi borde utgå ifrån den bästa kunskapen tillgänglig. Men vi borde inte utgå ifrån att de med den sociala statusen "expert" är det, eller att våra lagar är skapade av verkliga experter. För vi lider nog mest av att styras av påstådda experter, som egentligen är klåpare, än av vad en drös konspirationsteoretiker sysslar med på fritiden.

Gemene man har nog aldrig gillat yttrandefriheten riktigt.
Det är nog mer tänkande liberaler som gillar den.

Gemene man är bl a medlemmar i AIK's Black Army som inte tvekar att använda våld mot den om yttrar något de inte gillar att höra.

Backar vi lite så har kyrkan inte accepterat yttrandefrihet. Och folket stött den tanken. (Någon kan säkert mena att folket förr var förståndshandikappade i allmänhet och inte begrep bättre. Och det kan nog stämma).

Jag skulle nog säga att yttrandefrihet är ett ganska nytt påfund.

Det fanns universitet förr, men där fick man fundera över frågor i stil med hur många änglar som ryms på ett knappnålshuvud.

Det var först med upplysningen som yttrandefrihet förbättrades. Och sådana oerhörda bivillkor, som att vetenskapliga mätresultat bara skulle förklaras med vad som var nödvändigt, kunde framföras. (Dvs Guds inblandning skulle inte komma med).


Det var pga att vi gjorde oss av med religionens makt som vi kunde öka på yttrandefriheten.
I t ex Turkiet lyckades man inte det. Och det ledde till att man där stod still teknologiskt medan man i Europa hade en naturvetenskaplig och teknologisk stark utveckling. Turkiet var tidigare militärt något överlägsna, men iom upplysningen så vände det.

Utan yttrandefrihet blir det svårt att ha tillväxt.

Begränsningar i yttrandefrihet sker på senare år i områden man kanske inte tänker på. T ex införde Bush under sin tid förbud mot viss typ av forskningsresultat. Påhejat av religiösa väljargrupper.


Notera också att religion när det gäller inskränkningar i yttrandefrihet skall ses i vidare bemärkelse. Socialism och konservatism kvalar utan problem in bland islam och kristendom här.


Notera också att där det råder demokrati så är det väljarna som styr hur mycket yttrandefrihet vi skall få ha. Riksdagen som är lagstiftande, staffas upp i enlighet med väljarnas önskemål.
Går inte bara att gnälla på politiker.

Ja, det är lustigt hur den liberala världsordningen alltmer påminner om kommunism. Eller olustigt kanske. Däremot inte så förvånande för oss som är pålästa. Trots allt var ju liberalismen vänsterföregångaren till marxismen. Karl Marx utgick från liberalismen när han skapade sin lära. Rent pragmatiskt kan vi se att liberaler när de får makt inte är så förtjusta i yttrandefrihet när de egna dogmerna ifrågasätts.

Vad sägs om att vi har full yttrandefrihet. Men att den som yttrar också måste ta ansvar för sina yttrande.

Ett konkret fall att begrunda.

En person i England lyssnade lite väl mycket på svammelmakare som yrade om 5G's farlighet i bloggar och liknande. Varvid denne vandaliserade Radiobasstationer.

Vederbörande greps fick fängelse och betala skadestånd.

Vederbörande skulle här då kunna stämma svammelmakarna och tvinga dom att vara med och betala skadeståndet. Givet att dom inte kan visa giltigheten för sitt svammel. (Men det kan dom inte).

Dvs det går bra att påstå sådant man kan visa giltigheten av. Men påstår man annat kan man åka på att betala skadestånd till den som tror på svamlet (om denne ställer till det för sig).

De ser denna inskränkning i yttrandefriheten som en moralisk skyldighet. Paternalism i sin prydno. Ni liberaler är ju dock inte bättre. Ni gnäller ganska ofta om mer censur i just detta delforumet.

Har jag missat någon utveckling i forumet....vill folk här införa censur, av något slag öht?!

Nej, att "yttrandefrihet är bra" står ju någonstans precis under "alla är lika mycket värda" i listan över plattityder vi lärt oss i grundskolans SO. Det är knappast något gemene man har "glömt bort". Däremot kan det ju vara så att det antingen är en avsaknad av kritisk reflektion över frasernas innebörd som gör att vi inte förstår vad detta innebär, eller rentav så att en process av kritisk reflektion fått oss att ifrågasätta dessa givna sanningar.

Nja, det skulle jag säga är diskutabelt. Grundfrågan här blir ju om människan överhuvudtaget kan välja sina åsikter, och medan det kan tyckas självklart för vissa att det är så tror jag att det finns ett väldigt viktigt perspektiv som säger emot det. Åsikter är givetvis inget som uppstår i ett vakum, utan de formas av individens omgivning. Den bonde som växte upp på medeltiden och lärde sig om den geocentriska världsbilden i kyrkan kunde knappast oberoende bilda sig en uppfattning att Jorden i själva verket kretsar runt Solen. På samma sätt hade extremhögerns konspirationsteorier inte fått samma spridning utan det nätverk av webbsajter som promotar dem.

Om detta konstaterar jag tre saker.
1. Frasen "oavsett vad man tycker om sakfrågan" är ett bekvämt försök att bortse ifrån det problem många ser, att de här föreställningarna är skadliga och faktiskt påverkar både individ och samhälle negativt.
2. Vissa skadliga föreställningar är av religiös natur, t.ex. idén att det väntar ett evigt paradis med tjänare och 40 oskulder bara man spränger sig själv i luften, och går således inte att motbevisa. Konspirationsteorier på ett liknande sätt självförstärkande, tror man att Joe Biden i hemlighet försöker införa världskommunism är alla bevis på motsatsen bara ännu en coverup.
3. Som du själv säger motbevisas foliehattarna oftast snabbt och hårt, men likväl tycks deras idéer mer spridda än någonsin. Vi ser alltså att en stor del av befolkningen är direkt oemottagliga för sakliga argument. Hur kan vi då förlita oss på att öppen debatt ska reglera spridningen av dessa idéer?

Kanske det. De flesta har också perioder i livet när de är vid god hälsa, men är det ett tillräckligt argument för att vi inte borde ha allmän sjukvård? Förmodligen inte, utan det vi tittar på är ju hur det påverkar samhället som helhet. Kanske är det något jag borde acceptera, att jag kanske inte alltid vet bäst och att mina föreställningar ibland borde få stå tillbaka, om det har en nettopositiv effekt på det offentliga samtalet.

Jag vill förstås inte förbjuda mina egna åsikter från att yttras, men det är ju hur som helst inte upp till mig. Men varför skulle jag inte motarbeta andra? Någon sorts idé om ett socialt kontrakt där vi alla implicit har kommit överens om att respektera att man får tycka olika och uttrycka detta fritt? De flesta av de högerpopulsiter jag antagoniserar hatar mig aktivt, och jag tvivlar inte en sekund på att de skulle tysta mig och mina meningsfränder om de hade makten. Hur kan en sådan överenskommelse då existera, när det inte finns en tillstymmelse till ömsesidigt förtroende.

Nej, men om du ursäktar orkar jag inte utveckla mer. Jag har precis varit inne på ämnet i den här tråden.

Du och jag tänker lika. Bättre att förtrycka än att vara förtryckt. Du vill begränsa dina vedersakares yttrandefrihet. Det vill även jag. Du förkastar även liberalismens tro på rationalismen. Stuart Mill ansåg att alla åsikter skulle få yttras därför att människan i grunden är rationell och att sanningen alltid kommer att segra. Att en dumhet (falskhet) kan bli besegrad av ett argument och att mänskligheten nästan reflexmässigt kommer att lyssna till detta argument. Det är givetvis en naiv syn på människan. Även du har kommit fram till den insikten.

Din totalitära sida är mycket stark. Du kämpar givetvis i ditt eget huvud för ditt liv och överlevnad. Du vill inte att någon ska stå på din nacke och bestämma vad du ska få göra och inte få göra. Det vill ingen. Du tror att liberalismen ger dig största utrymme att leva ut ditt liv. Men det är inte sant. Ett auktoritärt styre kan befästa vilka åsikter som helst. Varför bekänner du dig inte som den antidemokrat du verkar vara? Lider du av kognitiv dissonans?

Cannabisliknelsen haltar lite. Det är sant att HMF-lagen inte är kompatibel med yttrandefriheten, men HMF innebär ju inte att det inte finns någon yttrandefrihet alls i Sverige. Yttrandefrihet är liksom lite mer än bara HMF. Och det är trots HMF ändå betydligt mer yttrandefrihet i Sverige jämfört med tredje världen och liknande brunfolk länder. Här får vi ändå håna politikerna, dissa Gud (så länge han inte heter Allah), kritisera det heliga styrelseskicket demokrati osv, till och med förespråka legalisering av cannabis. Apropå demokrati så är det faktiskt ett missförstånd. USA till exempel är inte och har aldrig varit en demokrati, eftersom USA är en republik (verkligen inte samma sak som demokrati). Sverige är inte heller en demokrati i egentlig mening. Demokrati innebär att folket röstar om allt med ytterst få politiker inblandade i processen, och idag är det ju bara Schweiz som kommer närmast en äkta direktdemokrati. Vi måste komma ifrån den här missvisande definitionen att val av politiker är synonymt med demokrati. Demokrati är när folket direktröstar om allt. Att hålla val vart fjärde år där man väljer fram profitkorrumperade politiker som sedan kör sitt eget race baserat på vad judiska lobbyister osv har tutat i dem, är alltså inte demokrati. Sedan är det ett missförstånd att yttrandefrihet bara kan garanteras inom en demokrati. En anti-demokratisk och folkvänlig republik, har givetvis yttrandefrihet, det är liksom obligatoriskt med yttrandefrihet inom en folkvänlig republik, och det är inte en slump att amerikanska bill of rights har yttrandefrihet som 1st amendment; så viktig är yttrandefriheten i en äkta republik. Demokrati är inte heller nödvändigtvis något bra för ett land. Visst, i teorin låter demokrati bra, power to the people osv, men i praktiken (och då snackar jag direktdemokrati här alltså, inte pseudodemokratin vi har i Sverige och i många andra länder) förutsätter demokrati att folket är intelligent och ansvarstagande, och förstår konsekvenserna av vad de röstar för och emot. Det råkar bara vara så att tvåsiffrig IQ är vanligt, så även känslostyrda, emotionella människor som inte klarar av långsiktigt tänkande, vilket i praktiken innebär:

“Remember, democracy never lasts long. It soon wastes, exhausts, and murders itself. There never was a democracy yet that did not commit suicide.”
― John Adams

Så, demokrati är överskattat och har inte så mycket med yttrandefrihet att göra. Folk vill lägga till alla möjliga bibetydelser i ordet demokrati, ofta sådant folk tycker låter bra. Demokrati är inget annat än majority rule, och vill majoriteten avskaffa yttrandefriheten, folkmörda eller införa kalifat osv, ja då får majoriteten igenom det också. Republik är mer stabilt, och en bättre garanti för yttrandefrihet. En riktig republik (folkvänlig sådan givetvis, inte trams som den islamiska "republiken" i Iran alltså) är baserad på vettiga och stabila lagar som man inte bara ändrar hur som helst efter vad folk tycker är trendigt för stunden.

Angående cannabis så är det ju i praktiken nästan lagligt i Sverige. Cannabisförbudet fungerar mer som ett verktyg för att jävlas med kriminella invandrargäng och liknande, men är man svensk eller rik blatte eller liknande så lämnar snuten en ifred om man röker på (generellt, även om det såklart finns undantag som bekräftar regeln). Det röks på som aldrig förr i Sverige och det kommer bara att bli mer cannabis i Sverige i framtiden, oavsett om cannabis aldrig legaliseras här så kommer folk bara att fortsätta röka på.

Nej. Skadestånd eller fängelse, för yttranden, som kan ha gjorts i affekt känns inte hanterbart.

Det är sina handlingar man får ta ansvar för, och om man använder sin yttrandefrihet till att uppmana till brott så är det också ett brott, men inte ett brott mot yttrandefriheten.

Vi ska ha yttrandefrihet, och HMF är en ostyggelse. Alla lagar som går ut på att gynna vissa grupper, etnicieter, religoner eller sexualiteter över andra är förkastliga.

Jag ser några saker som bidragande till att vi har mindre yttrandefrihet idag, än vi till och med hade under Socialisteran med blandekonomi och full statlig kontroll över TV.

Den misslyckade integrationen, som skapat parallella grupper i samhället med helt andra och ofta odemokratiska värderingar än oss.

Internet som gett alla, och verkligen alla en platform att sprida budskap på. Detta gillar inte etablissemanget och MSM, och vi ser nu, inte minst i USA, en stor deplatforming våg och en allmän nerlåsning av Internet.

MSM som idag förordar mindre yttrandefrihet då de känner sin position som samhällsdebattledande hotad, och tyr sig som propagandorgan till staten för beskydd

Polariseringen, påskyndad av click-ekonomin, som uppmanar den ena trästollen efter den andra att skrive mer och mer extrema texter i jakt på clicks.

En påtaglig kompetensnergång inom juridiken, där man numera tillåter att lagstiftning används för att all möjliga konstiga samhällsnormerande experiment som lagen rimligtvis inte bör ha något med att göra.

Snowflakekulturen som tyvärr uppmuntras bland unga, där de aldrig får lära sig att hantera kritik och människor som tycker annorlunda.

Så jo, gemene Svensk uppskattar inte yttrandefriheten lika mycket idag, och det är ett stort problem. Man tar den för given, då man alltid haft den, och råkar ha åsikter som är på modet, men inser inte att den kan ryckas bort fortare än röven hinner fisa.

Du verkar inte förstå att det kan inte finnas mycket eller lite yttrandefrihet, antingen har man yttrandefrihet eller så har man det inte.

Att vi får yttra vissa godkända saker betyder inte att vi har yttrandefrihet.

Även i Nordkorea får man yttra vissa saker.