Finns det språk så komplexa att även infödda har problem med det?

Tyska har en ganska komplex grammatik. Jag har läst böcker på tyska av doktorander med språket som modersmål där die och der används på samma sida före exakt samma ord, så det verkar som att även de kan ta fel på dessa.

Der är dativformen av die.

Jag kan ha fel, men finns det svenskar som kan ta fel på de och dem kan jag tänka mig att det nog finns tyskar som tar fel på die, der och das samt ein, eine, einen, einem, einig, einige, einigen osv. Jag känner en holländare som har svårt för att stå ut med tysk grammatik, men han har ju inte tyska som modersmål.

Jag gissar att de generellt sett är bättre, då allt det där även återspeglas i det tyska talspråket. Att svenskar inte kan skilja på de och dem beror nog på att båda uttalas "dom".

Stämmer. Yngre människor idag behärskar knappast svenska, såvida de inte är väldigt språkbegåvade, i synnerhet inte i skrift.

Nederländska har mycket enklare grammatik än tyska. Tyskar behärskar för det mesta sitt modersmål mycket bättre än svenskar behärskar sitt.

Jag vet. Frågeställningen handlar om infödda talare och det är inte nederländare, även om de väl läser tyska från och med tredje eller till och med första klass om jag inte minns fel.

Eftersom språk, åtminstone indoeuropeiska, går mot förenkling, måste modersmålstalare vid någon tidpunkt haft för svårt för grammatiska företeelser för att kunna lära sig använda dem flytande i tal.

T.ex. latinet hade passiva verbformer, vilket i praktiken gav dubbel uppsättning av verbformerna. De passiva verbändelserna var unika och kunde inte blandas ihop med de aktiva formerna. Inga romanska språk idag har passiva former, så någon gång under vulgärlatinets utveckling tyckte folk att det var för besvärligt att hålla ordning på dessa former, och de föll i glömska.

Rykten säger att polacker kan vara osäkra på vissa grammatiska former i sitt språk, men jag tror mest det är tomt prat. Någon polskspråkig kan ju bekräfta eller dementera detta.

Tyskan är inte särskilt grammatiskt komplex, åtminstone inte jämfört med verkligt komplexa språk som litauiska eller sanskrit. Att tyskan dessutom sköter den mesta av kasusböjningen genom fristående artiklar, och inte ändelser, gör saken ännu enklare.

Man skulle kunna mäta vilket språk som är sämst på att kommunicera genom att jämföra antal bokstäver och fonem som behövs för att föra över en given mängd information. Även åtgång av rörelseenergi borde gå att mäta. Dvs hur svårt det är att forma stämbanden och munnen för att böka ur sig något.

Om språket dessutom är fattigt på synonymer och nyanser är det riktigt illa.
Franska och danska? Klickspråken i afrika. Arabiska med alla konsonanter och ljud.

!Xóõ ska vara språket med mest olika ljud så bör ju vara svårast att lära sig.

Ja, danskarna ligger i farozonen enligt detta reportage från norska NRK.
https://www.youtube.com/watch?v=s-mOy8VUEBk