Hur står det till med den psykiatriska öppenvården?

Man får fundera över hur mycket man lider av sin sjukdom. Jag ser en klar förbättring som i förlängningen kan innebära att jag kan arbeta och på så sätt jobba med de sociala delarna jag saknar på grund av Asperger, likaså känner jag att suget efter narkotika är betydligt mindre, och självkontrollen när det gäller ekonomi är betydligt bättre, vilket i förlängningen ger ett bättre förhållande med min fru. Men känner man att man klarar livet utan CS skulle jag klart rekommendera det då CS inte är helt utan risker för ex. hjärtat. Jag hade gärna varit medicinfri, men inser att det inte skulle vara hållbart. Man få ta det goda med det onda, och hoppas på bättre alternativ i framtiden!

Har du självmedicinerat med narkotika tidigare?

Yup, och till skillnad från vad folk här brukar hävda att man ska göra har jag varit 100% ärlig med det!

Grejen är ju att många med ADHD-diagnoser tidigare självmedicinerat med amfetamin. Inte just jag, dock. Men nog fan har jag åkt på bevakat UP ändå. Fast det verkar vara standard på den mottagning jag går på, så inget att ta personligt. Förutom att ett bevakat UP liksom känns rätt personligt. Integritetskränkande är väl bara förnamnet.

På vilka sätt upplever du att du får hjälp av medicinen mot ADHD?

Har inte ADHD har ADD, kan fokusera på medicinen, är mindre impulsiv, gör en sak i taget, fastnar inte i aktiviteter, fått lite startmotor, även för aktiviteter som inte intresserar mig, kan följa med i samtal utan att försvinna i egna tankar, kan föra ett samtal utan att snurra iväg, lite bättre med ångesten och lite bättre sömn.

Trodde det diagnosticerades som adhd i huvudsakligen ouppmärksam form. Men jag har inte hängt med och vet ju att det och ADD i praktiken är sak samma.

Ja, jag har en bekant med ADD, och sett vilken enorm skillnad medicinen gjort på henne. Tidigare ”somnade” hon liksom, dvs zoomade ut i samtal. Nu är hon ”med” och hänger med i diskussioner. Tidigare var det alltid som ett yrvaket ”va?” när man frågade henne något.

Hon hade så stora svårigheter att hon inte klarade gymnasiet. Arbete där hon fick röra på sig funkade dock.

Är du suicid prioriteras du nog. Möjligen att det är ett känt faktum och kanske utnyttjas av somliga. Fast hysteriska typer är iofs självmordsbenägna stup i kvarten.

Jag tror det saknas tillräckligt med psykiatriker (?!?). Kanske inte den mest populära specialistutbildningen för läkare?

Det är mycket som avgör hur handikappande ADD blir, jag gled under radarn till stor del på att jag har ett ganska högt IQ (144 på WAIS), så jag har hela livet anklagats för att vara lat, arrogant och sådant istället för att det skulle vara en NPF. Jag tvekade länge med att gå med på att testa mig, är så gammal att det känns lite som ett stigmata, men när jag väl fick resultatet var det otroligt skönt att se att det faktiskt var patologiska fel på mig, inte karaktärsbrister. Men i samtal tenderar vi att ha halva samtalet med den vi talar med, och andra hälften med oss själva i huvudet, och ibland svarar vi med vad vi tänkt istället för vad samtalet handlar om.

På samma sätt har min Asperger ofta tolkats som att jag föraktar andra människor, och anser mig förmer enbart för att jag har svårt att tolka sociala koder och trivs bäst själv. Ok, i ärlighetens namn förresten, jag föraktar de flesta människor, men det kan till stor del bero på år av mobbning för att jag var udda.

Hur populär som helst, däremot är Läkarförbundet duktiga på att hålla nere utbildningsplatserna för att hålla uppe lönerna.

En psykiater är som regel väldigt duktig på att skilja på de som faktiskt är suicidala, och de som försöker klämma sig före i kön genom att spela. Likaså är de normalt sett väldigt bra på att skilja på de som fiskar efter benso och de som behöver det, även om Socialstyrelsen i stort sett strypt deras möjlighet att behandla med benso för det behövs. Sjukt att medicinska specialister med åratal av utbildning körs över av byråkrater vars främsta merit är att de varit med i SSU sedan förskoleåldern. Samma med sjukskrivningar där nån kretin på fsk anses kunna bedöma arbetsförmåga bättre än en läkare som mött patienten och gjort grundliga undersökningar.

Aha, tack för infon. Jag kände inte till detta om utbildningsplatserna.

Ja, Sverige sägs ju ha rädsla överlag för narkotikaklassade preparat. Starka påtryckningsgrupper. Det har tyvärr påverkat mig negativt med utebliven hjälp. Jag skulle må bättre om inte ”fobin” mot narkotikaklassat fanns.

Riktigt riktigt svår ångest kan verkligen göra att man börjar planera aktivt för sin hädanfärd. Jag har upplevt det, och började planlägga, men som tur var gick det över. Upplevelsen gav mig dock en helt annan förståelse, att ha stark ångest och stark depression var en väldigt fysisk upplevelse, det gjorde fysiskt ont! Hade det fortsatt utan lindring så... men i mitt fall klingade det av av sig självt OCH jag visste orsaken till att jag drabbades den gången, det var inte något mystiskt diffust.

Den enda medicin jag upptäckt jag blivit beroende av är z-analog. Imovane etc. Jag är till-och-från-användare av den numera, och då funkar det bättre.

Det är ”bara” öppenvård jag har erfarenhet av, jag har sluppit bli inlagd.

Vore de så duktiga som du säger så skulle det inte vara så att en tredjedel av personer som begår självmord i Sverige får vård hos psykiatrin när de begår självmord.