Mitt synsätt/idealism/det korrekta synsättet på världen?! Argumentera emot mig!

Jag har tänkt lite på det här med existerandet av världen och jag ser det såhär. Det liknar idealism men det är inte från 1700- talet och det är min version.
Jag ser det som att för att något ska existera så måste det existera något i position till det. För att jag ska föra det här argumentet och kunna ha dessa tankar måste det finnas något i position till det. Dvs andra argument och tankar. Detta grundar sig ner till allting som finns på jorden. För ca 300 år sedan sa George Berkley att det va Gud som satte dessa saker i position till oss. Vad tror vi idag?
Mina tankar kan inte existera om det inte kan existera i position till min hjärna.

Vad säger flashback?

TL;DR: Ja, alla ting och händelser presenterar sig relativt en slags scen.

Först och främst: Om vi kan bevisa något för alla element i en mängd M så gäller att alla delmängder uppfyller beviset.

Givet en mängd M så gäller att alla element x i M står i relation till M trivialt eftersom dom uppfyller relationen x ∈ M (x finns i mängden M). (QED.) En mängd är alltså vettig för att etablera scen-objekt-relationen.

Låt M vara "mängden av allt." Du kanske kallar den för existensen, eller universum / multiversum, eller medvetandet, eller nåt annat. Spelar ingen roll, så länge det är den mängd som innehåller alla element. Då följer det trivialt att allt står på en scen, via tolkningen x = allt och M är scenen.

Extremt generella mängder har två egenskaper: Dom är enkla / tråkiga i bemärkelsen informationsfattiga, vilket är varför beviset var enkelt också. Vill vi ha något roligare så kan vi däremot ordna det genom att skapa delmängder DMᵢ. Då kan en viss sån delmängd DMᵢ ses som en scen för alla tillhörande element xᵢ enligt samma resonemang som ovan.

Vi har alltså etablerat att ja, allt står på en scen, samt ja, det finns mer specifika scener där bara vissa saker visar sig, exempelvis kan man definiera DM₄₂ = hjärnan där bara tankar och hörande och liknande utspelar sig, eller vad man då tycker hör hemma i DM₄₂. Notera även att det inte finns någon relevant gräns på hur många DMᵢ man kan definiera.

Jag förstår ditt argument och dina resonemang. Kloka teorier och du verkar vara en klok man/kvinna.

Jag är däremot inne på ett lite annat spår.
Som jag uppfattar det beskriver du vilken slags scen vi befinner oss på och att vi kan lista ut det genom att sätta delar av vår de saker vi vet i position till de olika alternativa teorierna.

Det jag är ute efter är mer grunden till detta. Grunden till våra tankar, vårt medvetande och skapandet av vår existens. Som jag ser det är det ultimata och det som går att sätta i diverse delmål (DM) att ingenting kan skapas eller existera om det inte kan existera i position till något annat. Detta grundar sig ner till skapandet av vår planet och möjligtvis universum.
Vad var det som fanns i position till det första som skapades i vår existens. För ingeting kan enligt mitt synsätt existera om det inte kan finnas i position till något annat.
Våra tankar kan inte existera om det inte kan göra så i position till vår hjärna och kropp.
Träd kan inte börja existera om de inte kan göra så i position till vatten, sol och jord.

Jag kan försöka prata om de här bitarna åtminstone. Det är bra intuitioner du nämner, men skälet till att dom leder till förvirring är för att dom appliceras på "fel" delmängd av alltet, enligt min modell åtminstone.

Det finns en viktig separation min modell vilar på, och jag tar med några olika exempel för att försöka visa vad separationen är. Det är samma typ av separation i alla följande:
1) Data och funktioner.
2) Information och implikationer.
3) Struktur och presentation.
4) Statiskt och dynamiskt.

Det vi oftast pratar om ryms helt inom den del av separationen som andra ordet pekar på. Händelser hänger ihop mer med funktioner än data. Det kausala är mer implikationer än information. Allt som upplevs är en presentation (via syn hörsel etc) mer än struktur. Att det är dynamiskt tycker de flesta är uppenbart, vi brukar slänga oss med termer som "det enda konstanta är förändring."

Om du däremot söker exempelvis "det första skälet" så kommer du aldrig hitta ett svar. Skälet är att om det finns ett första kausalt skäl så har vi ett statiskt tillstånd före det, som sen utvecklas till ett dynamiskt tillstånd efter det första kausala. Kategoriskt misstag med andra ord. "Det första skälet" förutsätter något statiskt som utvecklas, det vill säga, något statiskt som inte är statiskt. Logiskt felslut.

Så om du vill fundera själv ett tag—bekanta dig med verktyget så att säga—så tycker jag du först gör lite kategoriska analyser, typ kikar om det finns något annat som blandar statiskt och dynamiskt på ett sätt som är direkt motsägelsefullt.

Sen kan du försöka leta efter saker som har mer med något statiskt att göra än det dynamiska, för det är där den typ av frågor du intresseras av kan ställas och besvaras. Men ofta får man ut mer av att inse att vissa frågor inte har svar överhuvudtaget, som "vad är första skälet" enligt ovan analys, eller mer välkänt, "vad är norr om nordpolen?"

Jag kan ge dig ett slags facit (i min modell åtminstone), sen om du kör fast eller dylikt så är det bara fråga mer.

Några saker som har en väldigt statisk del, vilket betyder att det beskrivs av få dynamiska egenskaper (typ storlek, plats, förändringar, färg, etc):
- Synfältet. (Det är fundamentet för det vi ser, färger dansar på / i synfältet om man vill vara poetisk. Synfältet i sig är mer som en TV relativt bilden som visas. En skillnad är att en TV är del av dynamiska domänen, och därför har en storlek exempelvis. Hur många meter är synfältet?)

- Nuvarande upplevelsen. (Fundamentet för allt som upplevs (objekt). Det är en större mängd där synfältet är en delmängd, så det är även mer fundamentalt än synfältet.)

- Medvetandet. (Fundamentet för upplevelsen, medvetandet bara är. Upplevelsen kan antingen vara på, det vi klassiskt kallar att vara medveten, eller av, som vi kallar medvetslös, fast jag föredrar upplevelselös när jag jobbar inom min modell.)

Det som är ännu mer fundamentalt är fullkomligt obeskrivligt, men antagligen det du är mest intresserad av. På grund av min uppdelning av delmängder så kan upplevelser representeras av en enda bit, på eller av. Medvetenhet beskrivs av en enda "it" (bara på).

Så det mest fundamentala, det som inte beror på någonting alls går inte att beskriva med nånting (formellt inom modellen: det beror inte på beskrivningar heller). Vi brukar kalla det ingenting, men det är inte bara "inget ting" i bemärkelsen "inget objekt," det är "inget alls." Samtidigt är det relevant för allt annat; det är fundamentet för allt annat.

Hoppas det var mer informativt.

Samt bara för att vara tydlig med vad jag hävdar: Det statiska / fundamentala, återfinns inte överhuvudtaget bland det dynamiska, annat än i relationer mellan olika dynamiska saker, som att TVn är mer fundamental än bilderna den visar. Fundamentet för existensen är alltså utanför det dynamiska, och det dynamiska innefattar i princip allt som människor oftast diskuterar.

Kort sagt: Det finns inget fundamentalt inuti det folk vanligtvis kallar verkligheten eller det materiella eller det externa. Det som är fundamentalt för verkligheten genererar (står till grund för) verkligheten och kan inte vara en delmängd i verkligheten.

Notera även när man pratar om den statiska delen så pratar man om något som bara är. Man kan alltså säga saker som "X är mer fundamentalt än Y" i rent hierarkisk bemärkelse, men det betyder inte att X kom före Y eller att X är ett skäl till Y. Före / efter och skäl är del av dynamiska delen. Så om du letade efter ett svar via en modell som bara representerar den dynamiska delen så kan det kännas lite tråkigt, men som sagt, man får ofta ut mest av insikten att svaret inte existerar.

Det här är högst kontroversiellt, tror jag, så ta det med en nypa salt. Jag jobbar fortfarande på analysen.