Då många verkar tycka det är helt obegripligt att man kan missa ett tåg måste jag berätta om en otroligt obehaglig upplevelse jag var med om för sisådär 25 år sen.
Jag var 20, hade flyttat hemifrån och för att ta mig till universitetet varje morgon så var närmaste vägen över en dubbelfilig motorväg och sen över ett järnvägsspår. Här pratar vi alltså ingen övergång alls utan man drog cykeln upp på banvallen, kollade att det var lugnt och lyfte över cykeln. Detta upprepades varje morgon och eftermiddag.
På platsen var det extremt god sikt, rakt så långt man kunde se. Jag har alltid haft en stor respekt för tåg så jag gick alltid upp, stannade några meter ifrån och kollade åt båda hållen innan jag gick över.
Den här morgonen kom jag med vanligt med cykeln, drar upp den nästan ända upp på vallen, kollar åt båda hållen, lyfter cykeln, bär över den - och då brakar det bakom ryggen. Jag har missat ett helt djävla malmtåg. Bra väder, bra sikt, inga lurar, ingen sol i ögonen, ingen keps eller luva eller annat som skymde sikten och jag kollade men såg det inte. Jag kan än idag inte riktigt förstå hur jag inte såg det.
Jag hade sjukt tur, hade föraren blivit stressad och tutat hade jag varit död, tiden att titta upp fanns inte men nu hann jag precis över, men jag hann alltså inte ens sätta ner cykeln utan höll fortfarande i den när tåget blåste förbi bakom ryggen.
Jag korsar numera aldrig ett tågspår utan att kolla 3 ggr åt varje håll. Vet inte om blinda fläcken kan ha varit inblandat eller vad som hände. Men det var så otroligt obehagligt att jag upplevde att jag hade kollat och ändå inte sett tåget. Hade varit lättare att smälta att man nästan blivit mosad av tåget om man känt att man slarvat.
Jag var 20, hade flyttat hemifrån och för att ta mig till universitetet varje morgon så var närmaste vägen över en dubbelfilig motorväg och sen över ett järnvägsspår. Här pratar vi alltså ingen övergång alls utan man drog cykeln upp på banvallen, kollade att det var lugnt och lyfte över cykeln. Detta upprepades varje morgon och eftermiddag.
På platsen var det extremt god sikt, rakt så långt man kunde se. Jag har alltid haft en stor respekt för tåg så jag gick alltid upp, stannade några meter ifrån och kollade åt båda hållen innan jag gick över.
Den här morgonen kom jag med vanligt med cykeln, drar upp den nästan ända upp på vallen, kollar åt båda hållen, lyfter cykeln, bär över den - och då brakar det bakom ryggen. Jag har missat ett helt djävla malmtåg. Bra väder, bra sikt, inga lurar, ingen sol i ögonen, ingen keps eller luva eller annat som skymde sikten och jag kollade men såg det inte. Jag kan än idag inte riktigt förstå hur jag inte såg det.
Jag hade sjukt tur, hade föraren blivit stressad och tutat hade jag varit död, tiden att titta upp fanns inte men nu hann jag precis över, men jag hann alltså inte ens sätta ner cykeln utan höll fortfarande i den när tåget blåste förbi bakom ryggen.
Jag korsar numera aldrig ett tågspår utan att kolla 3 ggr åt varje håll. Vet inte om blinda fläcken kan ha varit inblandat eller vad som hände. Men det var så otroligt obehagligt att jag upplevde att jag hade kollat och ändå inte sett tåget. Hade varit lättare att smälta att man nästan blivit mosad av tåget om man känt att man slarvat.
