Hej Neverhesitate
Av våra tidigare diskussioner vet jag att du inte tillhör den stora gruppen ”vanliga” kvinnor. I detta sammanhang menat som något positivt. Har jag uttryckt mig på ett sådant sätt att du uppfattar att jag lägger dig i det facket, då har jag uttryckt mig otydligt. I sådana här diskussioner är det lätt att ibland blanda ”du” med ”alla” andra. Ska försöka bli bättre på att vara tydlig där.
Lotta Bromé vet jag inte om hon är ett bra exempel då hon trakasserade andra kvinnor och inte endast män. Dvs även här var kvinnor offer. Vad jag vet var det kvinnor som berättade sin historia i bl.a. Expressen. Finns det några exempel där kvinnor hängdes ut för att ha trakasserat män eller där de utnyttjat män för att få fördelar? Jag är själv osäker där… Vad gäller Hassebanans inlägg tolkade jag det lite annorlunda.
Nej, det gör det inte. Håller med. Där råder inte oenighet mellan oss. Men vad som ska tolkas som sexuell trakasseri och vem som har rätt att göra den tolkningen samt hur lätt det är att misstolka gränser pga kvinnors ambivalenta beteende, där uppfattar jag att vi har olika åsikter.
Det är precis det det är, svårt att veta om det är det eller inte då bedömningen idag verkar vara hos den som anser sig vara utsatt. Du har säkert sett bilden på den snygga killen på kontoret som till kvinnan säger ”Looking good Susan” och hon svarar ”Awww, you´re so sweet. Sedan kommer en mindre snygg kille och säger exakt samma sak. Då ringer hon HR och vill göra en anmälan. Det är lätt att skratta åt detta men för en del män är detta verklighet. Därav att allt färre män vill umgås med sina kvinnliga kolleger, allt färre män i ledande positioner vill vara ensamma med kvinnliga kollegor. Om den mindre snygge killen ser den snygga killen göra så innan han själv säger samma sak, kan du då förstå att han blir förvånad när HR vill tala med honom? Vad jag säger är att det råder ingen konsensus om vart gränserna går och det är omöjligt för män att veta vad som gäller utan att pröva.
Det finns inga direkt bra alternativ men verkligheten är oftast inte så enkel. Om du och jag dejtar. Vi ligger med varandra ett antal ggr. Varje gång kör vi analt. 5:e gången har vi det också men efteråt får jag reda på att du egentligen inte ville det. Du sa inget när vi höll på. Du gjorde inte motstånd när vi höll på utan ur mitt perspektiv var allt som de tidigare 4:a ggr. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Var det fel av mig att förutsätta att du ville? De flesta kvinnor är inte i närheten av så tydliga som du tror och som du själv skriver, du är inte representativ för gruppen kvinnor vilket gör din argumentation mot det jag skriver lite svår att ta till sig då jag i så fall vill påstå att jag vet mer om kvinnors generella beteenden än du som kvinna. 😉
Jag vet att alla människor ska bemötas utifrån sina egna unika premisser men vi människor agerar oftast utifrån våra egna erfarenheter och "genar" mentalt i de flesta situationer. Vi gör bedömningar, generaliseringar och förenklingar. Det innebär inte att vi är dåliga människor när vi gör felbedömningar.
För att vara tydlig här. Förövaren (om skyldig) SKA alltid skuldbeläggas. Förövaren kan ALDRIG vara utan skuld. Förövarens handling och offrets handling ska alltid bedömas var för sig. Ett offers handling kan aldrig mildra en förövarens handling eller det straff personen bör få.
Ovan innebär dock inte att det inte finns ett egenansvar för offret. För att ta ett konkret exempel. Jag klär mig i Hammarbys matchtröja. Ställer mig i AIKs klack och skriker dumma saker om AIK. Tror du jag kommer att komma undan med det? Gör personerna som misshandlar mig fel – absolut. Gjorde jag något fel? Enligt lagen nej men de flesta skulle anse att jag fick skylla mig själv då jag var väl medveten om risken jag tog. Jag borde således också klandras.
Försäkringsbolag resonerar på samma sätt. Om du råkar ut för någon olyckshändelse men inte vidtar åtgärder för att mildra skadan kan försäkringsbolaget anse att du är medskyldig till det inträffade (att skadan blev värre) och din skadeersättning bli lägre.
// CC
Citat:
Hej CC!
Jag skulle uppskatta om du inte klumpar in mig i gruppen ”ni kvinnor” och genom det tillskriver mig agerande och åsikter som inte är mina. Jag kan motivera och försvara varenda handling jag gjort och varje åsikt jag själv har, men jag är ingen talesperson för gruppen kvinnor och i mångt och mycket inte heller representativ för gruppen kvinnor.
Jag skulle uppskatta om du inte klumpar in mig i gruppen ”ni kvinnor” och genom det tillskriver mig agerande och åsikter som inte är mina. Jag kan motivera och försvara varenda handling jag gjort och varje åsikt jag själv har, men jag är ingen talesperson för gruppen kvinnor och i mångt och mycket inte heller representativ för gruppen kvinnor.
Av våra tidigare diskussioner vet jag att du inte tillhör den stora gruppen ”vanliga” kvinnor. I detta sammanhang menat som något positivt. Har jag uttryckt mig på ett sådant sätt att du uppfattar att jag lägger dig i det facket, då har jag uttryckt mig otydligt. I sådana här diskussioner är det lätt att ibland blanda ”du” med ”alla” andra. Ska försöka bli bättre på att vara tydlig där.
Citat:
Det var ju även kvinnor som pekades ut under Metoo, Lotta Bromé t.ex., även om de av förklarliga skäl var betydligt färre. Att jag inte broderade ut mig mer om Metoo i det jag skrev är för att jag dels inte följt debatten, men framförallt för att det jag reagerade på i HasseBanans inlägg var att han tyckte det var motsägelsefullt att kvinnor inte vill bli sexuellt trakasserade samtidigt som de kan säga att de vill bli tagna hårt av en man, och att kvinnorna därför skulle uppmuntra samma beteende hos män som de säger sig förakta.
Lotta Bromé vet jag inte om hon är ett bra exempel då hon trakasserade andra kvinnor och inte endast män. Dvs även här var kvinnor offer. Vad jag vet var det kvinnor som berättade sin historia i bl.a. Expressen. Finns det några exempel där kvinnor hängdes ut för att ha trakasserat män eller där de utnyttjat män för att få fördelar? Jag är själv osäker där… Vad gäller Hassebanans inlägg tolkade jag det lite annorlunda.
Citat:
Det finns verkligen INGET motsägelsefullt i att man kan älska att ha sex på alla möjliga sätt med en partner man valt, men ändå inte vill utsättas för sexuella trakasserier på jobbet!
Nej, det gör det inte. Håller med. Där råder inte oenighet mellan oss. Men vad som ska tolkas som sexuell trakasseri och vem som har rätt att göra den tolkningen samt hur lätt det är att misstolka gränser pga kvinnors ambivalenta beteende, där uppfattar jag att vi har olika åsikter.
Citat:
När det gäller sexuella trakasserier så är det inte vidare svårt att lista ut om något skulle kunna räknas som sexuella trakasserier, det som är svårare är att veta hur just den som utsätts för det reagerar. Några anmäler, några fräser ifrån och några vågar inte säga ifrån. När det gäller att visa sexuellt intresse för någon (det är betydligt mildare än trakasserier) så gäller det att ta det varsamt och vara lyhörd för hur personen svarar och backa om det inte kommer något gensvar.
Det är precis det det är, svårt att veta om det är det eller inte då bedömningen idag verkar vara hos den som anser sig vara utsatt. Du har säkert sett bilden på den snygga killen på kontoret som till kvinnan säger ”Looking good Susan” och hon svarar ”Awww, you´re so sweet. Sedan kommer en mindre snygg kille och säger exakt samma sak. Då ringer hon HR och vill göra en anmälan. Det är lätt att skratta åt detta men för en del män är detta verklighet. Därav att allt färre män vill umgås med sina kvinnliga kolleger, allt färre män i ledande positioner vill vara ensamma med kvinnliga kollegor. Om den mindre snygge killen ser den snygga killen göra så innan han själv säger samma sak, kan du då förstå att han blir förvånad när HR vill tala med honom? Vad jag säger är att det råder ingen konsensus om vart gränserna går och det är omöjligt för män att veta vad som gäller utan att pröva.
Citat:
Om du upplever att en kvinna är ambivalent kring om hon vill ligga med dig eller inte, och du inte kan avgöra vilket så bör du avstå. Vilket annat alternativ än de tre jag skrev (avstå, fråga, eller närma sig väldigt lyhört för den andras signaler) tycker du finns?
Det finns inga direkt bra alternativ men verkligheten är oftast inte så enkel. Om du och jag dejtar. Vi ligger med varandra ett antal ggr. Varje gång kör vi analt. 5:e gången har vi det också men efteråt får jag reda på att du egentligen inte ville det. Du sa inget när vi höll på. Du gjorde inte motstånd när vi höll på utan ur mitt perspektiv var allt som de tidigare 4:a ggr. Vad kunde jag ha gjort annorlunda? Var det fel av mig att förutsätta att du ville? De flesta kvinnor är inte i närheten av så tydliga som du tror och som du själv skriver, du är inte representativ för gruppen kvinnor vilket gör din argumentation mot det jag skriver lite svår att ta till sig då jag i så fall vill påstå att jag vet mer om kvinnors generella beteenden än du som kvinna. 😉
Jag vet att alla människor ska bemötas utifrån sina egna unika premisser men vi människor agerar oftast utifrån våra egna erfarenheter och "genar" mentalt i de flesta situationer. Vi gör bedömningar, generaliseringar och förenklingar. Det innebär inte att vi är dåliga människor när vi gör felbedömningar.
Citat:
När jag skrev att skulden alltid bör läggas på förövaren så svarade du att ”Det är att göra det väldigt enkelt för sig. Det finns även ett egenansvar i de allra flesta situationer.” Det tolkade jag som att du invände mot att skulden alltid bör läggas på förövaren, och att du menar att även offret bär en del av skulden för brottet, och därav min fråga som jag upprepar här.
Vilken typ av egenansvar tycker du ett brottsoffer måste ta för att skulden ska läggas på förövaren?
Vilken typ av egenansvar tycker du ett brottsoffer måste ta för att skulden ska läggas på förövaren?
För att vara tydlig här. Förövaren (om skyldig) SKA alltid skuldbeläggas. Förövaren kan ALDRIG vara utan skuld. Förövarens handling och offrets handling ska alltid bedömas var för sig. Ett offers handling kan aldrig mildra en förövarens handling eller det straff personen bör få.
Ovan innebär dock inte att det inte finns ett egenansvar för offret. För att ta ett konkret exempel. Jag klär mig i Hammarbys matchtröja. Ställer mig i AIKs klack och skriker dumma saker om AIK. Tror du jag kommer att komma undan med det? Gör personerna som misshandlar mig fel – absolut. Gjorde jag något fel? Enligt lagen nej men de flesta skulle anse att jag fick skylla mig själv då jag var väl medveten om risken jag tog. Jag borde således också klandras.
Försäkringsbolag resonerar på samma sätt. Om du råkar ut för någon olyckshändelse men inte vidtar åtgärder för att mildra skadan kan försäkringsbolaget anse att du är medskyldig till det inträffade (att skadan blev värre) och din skadeersättning bli lägre.
// CC
Jag menar en klapp i baken, vad spelar det ens för roll? Skulle vilja se sådana ha riktiga problem och se hur de reagerar då. Men roligt var det.
Det beskrev en polare också om sitt ex. Whats that about?