Hur står man ut att jobba vid psykisk ohälsa?

Det är skillnad på att vara tystlåten, och att uppfattas som svår att jobba med/obehaglig. Du behöver förändra dig, inte fortsätta med det du vet inte fungerar.

Får uppfattningen att du tror att din situation är unik - självdiagnostiserad autism, problem i yrkeslivet och sk. psykisk ohälsa? Det är den inte, och autism är ingen ursäkt.

Det finns mycket kunskap och hjälp att få. Men det hänger faktiskt på att du vill förbättra din situation

Har faktiskt märkt att det fortfarande är väldigt lätt att hitta jobb trots lågkonjunktur så länge man ringer cheferna även under mellandagarna då dom flesta är lediga. Alla gånger jag varit arbetslös har varit självbefogade, mådde inte så bra över att jobba så gick bara därifrån. Egentligen vill jag faktiskt jobba. Tycker det är så mentalt slitsamt att bara sitta hemma. Givetvis ursäktar det inte att frivilligt parasitera på bidrag men skulle ljuga ifall jag påstod att det inte förekommit. Finns ännu mer olyckligt lottade människor som faktiskt behöver bidrag mer än jag.


Tror jag bara ska ta något resejobb inom bemanning så jag aldrig blir utstationerad på ett och samma ställe i mer än några månader. Mina problem lär inte framgå på så kort tid och det är även så jag fått mina goda referenser.

Har märkt att många lågt stående varelser jobbar just inom bemanning inklusive mig

Gör mitt bästa men förväntar ingenting längre.

Åh... hur får jag tag i det?

Gå till jobbet, gör ditt bästa! Att du uppfattar att nån pratar dynga om dig får du slå undan, troligen gör dom det inte.

Väldigt enkelt.
Ta och gå till en läkare och berätta om ditt dåliga mående.

Det var inte svårare än så för mig.

Du borde ta kontakt med vården.
Uppfattade inte om du har fått diagnos eller du själv tänker att du har autism?

Hur som helst känns det som att du inte har verktygen som krävs för att fungera på en arbetsplats. Det kan du få hjälp med. Det behöver du få hjälp med.
Du kan hoppa runt på hur många jobb som helst men det här mönstret kommer inte att brytas av sig själv.

Sen ligger det ingen skam i att ha autism. Som du själv skriver är du väldigt duktig på i din yrkesutövning.
Men det är det sociala och kommunikationen som går åt helvete.
Var öppen med din diagnos. Då kommer kollegor och chefer ha större förståelse för din personlighet.

Jag arbetar själv med någon inom autismspektrat. Jag vet om det och kan förstå kollegans ibland udda beteende och idéer.

Lång historia men blev inblandad med socialtjänsten och polismyndigheten när jag var yngre. Blev då diagnosticerad i psyket.

Alla som med mig i över tre månader kan omöjligt kringgått att noterat min speciella personlighet. Brukar lämna ledtrådar här och där oftast ofrivilligt och ibland pratar jag om min påhittade stereotypiska aspie-flickvän för att se människors reaktion. Ibland får jag kommentarer om hur sjuk i huvudet hon är eller hur dum jag skulle vara för att vara tillsammans med någon så galen som henne. Får också kommentarer om hur dåliga vi skulle vara när samtalsämnet väl dyker upp. Ibland är det kanske bättre att ligga lågt och inte prata allt för mycket. Ärlighet är för dyrt, mitt trasiga CV är det högsta priset jag kan betala. Betalar inte mer för mer ärlighet.

Nej, jag är bara medioker som bäst i mitt jobb och jag har inga problem med självförtroendet. Bara bra självinsikt.

Jag skäms inte över den jag är. Är inte stolt heller.

Ok, jag förstår.
Jag har själv väldigt hög grad av adhd. Ser det som en stor tillgång i mitt yrkesliv. Och berättar redan på intervju och varför jag ser det som en tillgång.
Bra självinsikt är den viktigaste egenskapen man kan ha. Då kan man se sina svårigheter och på så sätt jobba med dem.
Jag tycker ändå du bör ta kontakt med vården. Habiliteringen kan ge dig massor av stöd och hjälp.
Lycka till

Bra för dig att du kan vara så öppen om det. Kan själv inte göra det utan att det blir massa följdfrågor som jag inte är beredd att svara på som rättfärdigar min existens.

Nu kommer jag troligtvis vara arbetslös någon vecka till för att jämföra mina erbjudanden. Tror jag inte kommer få fast anställning på direkten som förut längre. Planerar att ta max ett hundår tills jag fått något långsiktigare kontrakt då ingen vill anställa en som kommer och går för sina läkarbesök. Planerar att ta tjänstledigt på längre tid om jag landat ett mer långsiktigare kontrakt för att söka vård ifall jag inte löser det själv under mitt hundår. Är inte så sugen att bli godtyckligt avskedad för första gången.

Överkonsumtion av rå vitlök ger både energi och gnista. Även till utbrända. Man blir pigg och det krävs mindre sömn. Färdigutrustad för jobb helt enkelt.

Går egentligen inte jobba vid psykisk ohälsa. Kanske det är någon person på jobbet som hjälper dig undermedvetet att de är därför han hon jobbar