Fattigdom i Sverige: Är man fattig om man har fast tjänst?

Frågan lyder räknas man till de fattiga om man inte äger något utav värde, har lån och eventuellt stora skulder men fortfarande har en fast anställning?

Var går gränsen för fattigdom i Sverige?

Säg att du tjänar bra men leasar allt och nästan alla dina pengar går till fasta kostnader, så mäts fortfarande ens fattigdom i hur mycket pengar du lever på om dagen. Så även om du aldrig ser några pengar, så förverkar du massvis.

Dock inte någon vidare hållbar livsstil, saker riskerar alltid att förändras. Investeringar och besparingar är bra!

Det finns ingen absolut definition av fattigdom. Oftast är det väl mer än upplevelse än ett faktum. Har man bostad, kläder och mat för dagen så är man väl inte fattig så som jag ser det.

Fattigdom brukar oftast handla om att man jämför sig med andra som har mer. Så ur det perspektivet så kan nästan alla kalla sig fattiga.

Varför spara när man kan köpa exempelvis en bil på kredit?

Så klart. Fattigdom kan se ut på många sätt. Vill du ha exakta siffror på vad som klassas som fattigdom/relativ fattigdom i Sverige så går det bra att Googla.

En kul formulering jag hörde en gång: Relativ fattigdom är när du kan öppna din bärbara dator, logga in på banken och konstatera att du är pank.

Ja, varför inte göra en förlustaffär ännu mer oekonomisk? Har man råd med det är man inte fattig.

Exakt. Allt är relativt.

Läste någonstans att man ansågs vara fattig om man inte klarar av att betala en oförutsedd faktura på 15 lax.

Håller med.
I ett rent ekonomiskt perspektiv när man pratar om fattigdom så kan min uppfattning vara att man måste lusläsa prislappar varje gång man ska handla mat och vara beroende av bidrag för att få ihop vardagen. Tanken att lägga sig på kvällen och undra om man bli mätt i magen nästa kväll igen, när sista inkassobrevet trillar ner i brevlådan.

Girighet spelar väll också in, man kan äga ett hus, ha en bil, familj. Man har en fast inkomst. Man har lån men man behöver inte fundera så mycket om månadens budget skenar iväg lite då och då. Men man känner sig ändå fattig för att man inte har råd med en lyxresa eller sin drömbil..

I den psykosociala aspekten kan man vara ekonomiskt oberoende men känna sig fattig för att man mår dåligt över ett händelselöst liv.
Jag känner en som har en inkomst som precis täcker hyran, han lägger mycket tid på dumpstring och livnär sig på andra kreativa sätt genom föreningar och annat. Han trivs jättebra med sitt liv och står upp för det! :-)

Även fast jag har 50 000 sek sparade i mitt konto känner jag mig fattig pga många anledningar.

1. Jag tar examen i december och kommer inte få någon mer inkomst av CSN
2. Jag vet inte hur första kvartalet ser ut nästa år så lär nog fortsätta studera

Jag har med andra ord svårt att veta hur det ser ut om tre månader. Då jag hade ut 11 000 sek I månaden i flera år kände jag mig inte fattig trots mindre besparar pengar just för att jag visste hur min inkomst kommer att se ut och ibland kunde jag extrajobba.

Så det handlar mycket om utgifterna. Det är jävligt lätt hänt man kostar på mycket onödiga skor eller jeans för flera tusen för att man just då har råd.

Det jag har lärt mig nu är att vara mer sparsam och unna sig med enkla saker. Istället för krogen böjer jag mig med spa. Även att åka på mindre resor. Baltiska länder eller Östeuropa istället för Australien, Thailand eller USA.

Sedan finns det snåljåpar likt min kusin som är kraftigr överviktig, jobbar på industrin och enda hobbyn han har är alkohol och skoterkörning. Han har en egen fritidshus 300 meter från sina föräldrar och han dricker för det mesta alkohol själv eller med en annan alkis i släkten som är 23 år äldre.

Trots att han har bra inkomst och inga stora skulder lever han väldigt snålt och fattigt. Jag vet att han har över 100 000 sparade men kan aldrig lyxa till det med bättre mat.

Så ja, trots fast inkomst, lite utgifter på sina etta (3200 sek I hyra) och knappt andra räkningar så lever han snålt.

En miljonär (en riktig, ingen jävla husmiljonär) är inte fattig bara för att det existerar miljardärer. Slutsatsen? Det finns ingen relativ fattigdom.

På grund av bidragen så finns det inga fattiga i Sverige. Det spelar ingen roll hur värdelös du är, du behöver aldrig fundera på dina basala behov.