Citat:
Ursprungligen postat av
Harald.Guldhatt
Jag gillade inte aspekten med polisen och den stulna julgranen. Polisens agerande var inte realistiskt eller trovärdigt. Visst, det är ingen verklig berättelse, men man behöver en "base reality" för att ska en bra berättelse. En polis som tar signalement med "tjocka barr" är för tramsigt, och gör att berättelsen inte har en stabil plattform att stå på.
Det är ju för att det ska vara lite slapstick-komedi på det hela. Att hela världen de lever i är lite tam, beskedlig och skruvad, som vanligt i en julkalender. De kör stenhårt på pappahumor. Polisen heter Paul Isman, om någon nu har lyckats missa det. Eller signalementen på de efterlysta brottslingarna på Paul Ismans station, någon stal ett "stetoskåp" hos optikern. Signalement: "Ser oerhört dåligt men oerhört bra ut. Jättestora ögon. Har alltid bra helger. Längtar till prärien. Dricker öl."
Första avsnittet var ju rätt tamt, men jag fann ändå någon sorts underhållning i det hela. Pappahumor kan man åtminstone dra på smilbanden åt ibland enligt min åsikt för att den är så billig men ändå genomtänkt. Jag brukar undvika julkalendrar men den här ska jag åtminstone ge en chans.
Att sedan pappan är en klassisk toffel och att det är mamman som är driven är ju klassisk genusstandard idag. Pojken försiktig, eftertänksam och snäll, flickan aktiv, impulsiv och drivande. Som förväntat i feministpropagandan.