Amortera versus Investera

Ja det finns flera vettiga strategier.
Ett måste är dock är att ha ett sparande utöver kapitalet man binder i bostaden.

Det är allt för många gamlingar som lever snålt på gränsen till fattigt samtidigt som de sitter i en obelånad bostad som är värd miljoner.
Detta glädjer i slutändan bara eventuella arvingar.

Med en vettig långsiktig strategi kan man som pensionär ha både obelånad bostad och ett hyfsat privat sparande som man kan leva drägligt av.

En nödlösning är dedär amorteringsfria seniorlånen med i grunden usla villkor, sådana upplägg rekomenderar jag bara om det saknas arvingar.

Då är ju den andra frågan (lika bra fråga som "hur långt är ett snöre" men försöker ändå).

Värt att maxbelåna sig för bostadsköp (storstadsområde, sjyst område, bostadsrätt), 85 %, sedan acceptera den påtvingade amorteringen och amortera så långsamt som möjligt för att investera resten i aktieindexfonder, investmentbolag, guld, crypto, etc.

Eller... amortera av så aggressivt man bara kan för att få ned lånet till amorteringsfritt för att därefter investera för fullt?

Eller skita i maxbelåning och istället gå in på en 70% alternativt 50% belåningsgrad?

Med maxbelåningen skulle jag klara ett ränta på 7% "utan problem" kan tilläggas. Tänker att det kan vara najs att ge sig in i bolåneracet och använda maximalt med hävstång, men det för ju med sig en del risker.

Finns det lite wisdom of the crowds att ta del av här måntro? Visserligen kan jag ställa upp ett excelblad med lite olika alternativ, men prövar denna väg först

Wisdom of the crowds är väl horisont på boendet.

Om man bor 10 år så tvångsamorterar man bort 20% av lånet och då ska det mycket till för att gå minus. Samtidigt som börsen går ner på 10 års horisont i typ 1-5% av fallen, om man kollar historiskt?

Om man däremot tänkte tradea boende på 3 års sikt och göra "bostadskarriär" är man givetvis ute på farliga vatten. Bara lagfart (i fallet hus) + mäklararvode och andra transaktionskostnader tar ju då upp en del av vinsten.

Finns nog många som köpte mindre bostadsrätter på toppen 2017 som knappt skulle få tillbaka pengarna idag. Beroende på hur hetsk budgivningen var. Då har de iofs tvångsamorterat 8% vid det här laget.

I Stockholm är bostadsrätterna dyrare nu än 2017. Hur ser det ut i övriga landet?

Varierar. Men notera att jag skrev mindre bostadsrätter. D.v.s främst ettor hade jag i åtanke.

Lokalt här i Linköping har det varit riktigt volatilt 2018-2019 och de ligger nu runt plus minus noll: https://www.maklarstatistik.se/omrad...ratter/48m-rum

Verkar även gälla Jönköping: https://www.maklarstatistik.se/omrad...ratter/48m-rum

Göteborg: https://www.maklarstatistik.se/omrad...ratter/48m-rum

Det dumma med resonemanget är att TS utgår från att alla gör 8% ökning på börsen varje år, resten av livet.
Ja, det må ha varit väldigt gynnsamma år sedan 2015 för nu ska alla bli traders och aktiemiljonärer men varför många gamlingar valt att amortera klart sina fastigheter är för att dom varit med om många lågkonjunkturer och vet att aktiernas värde kan rasa på bara ett par veckor. Det kan visserligen bostäders värde också göra, men det är mindre relevant för även om du har betalat av en bostad som halveras i värde så har du någonstans att bo billigt.

Inte lika charmigt att ligga 85% belånad på en fastighet som halveras i värde, och din aktiedepå halveras likaså för kriser brukar drabba alla kategorier. Då sitter man där med 3 miljoner i skulder på en lägenhet värd 1.5 miljoner, ränta på 7% och aktiedepå som gått från 1 miljon till 500k.

Vem tror ni sover bäst om natten, den som äger sin bostad fullt ut eller Gordon Gecko-wannabeen?

Svar: Den som har humankapital. Är själv belånad till 85% med minimalt aktiekapital vid sidan om.

Men jag har 40+ år i arbetslivet kvar och en någorlunda skrynklig knöl bakom pannbenet. Då kan man investera och sova gott istället för att amortera.

Helt rätt. Skrämmande många unga människor som katastrof-runkar. Många är så oerhört rädda för en katastrofal framtid som inte finns. Så gör det när man lever gudlös, man blir en patetisk rädd individ.

Sålänge man har ett värde och kan sälja sina varor och tjänster så ska man aldrig frukta börskrascher och liknande. Man ska tillochmed hoppas på det. Det är i stora nedgångar som miljonärer skapas.