Varför tror feminister att de inte är del av några normer, när alla klär sig likt?

Inga direkta värderingar i huruvida det är fult eller snyggt, men det är lite lustigt hur normbrytande och unika många feminster ser sig, men där de klär sig extremt likt inom sin bubbla, och sättet de beter sig också är väldigt enligt normen inom den subkulturen.

Nu pratar jag inte om de vardagsfeministerna som ser ut som vem som helst, som egentligen inte lägger nån större tanke än "jaaa men feminism är väl fint, det är ju jämlikhet och det gillar ju jag, jag är feminist ", utan nu menar jag de som verkligen FÖR kampen och verkligen inte kan gå en sekund utan at prata politik, om det onda patriarkatet och grejer.

Färgat hår med lugg, stora glasögon från 70-talet, kanske nån septumring. Klädstilen är sällan tisha och jeans utan ofta väldigt färggrann den med, kanske med några politiska budskap och pins.

Återigen, inga värderingar i det. jag är mest bara nyfiken om dessa feminister själva har funderat på hur normbrytande och unika de verkligen är när den absoluta majoriteten på deras sida är som kopior av dem.

De är hycklare och det manifesteras bland annat i deras uniform/klädsel

I feministers och kulturmarxisters ordbok betyder ordet "norm" något gammalt och förlegat. Däremot är den rådande "värdegrunden" det nya fräscha som man tror på. Egentligen är en norm och en värdegrund samma sak, men för att lättare kunna förkasta gamla normer så behövdes ett nytt begrepp.

Normer ska ifrågasättas. Värdegrunden kan inte ifrågasättas.

Be en kulturmarxist att förklara hur man kan förhålla sig normkritisk till den rådande värdegrunden.

Jag tror att de är kritiska mot normer som till exempel: Man ska vara heterosexuell, en kvinna ska raka benen, en man ska inte sminka sig osv.
Jag tror inte att de är emot fenomenet subkultur eller klädstil.

Visst, och Feministiskt Initiativs (F!) partifärg är rosa. Hur normbrytande är det?

En hjärndöd subkultur bland alla andra. Om 10 år så kommer det vara lika utdött med feminister som det är med andra subkulturer så som punkare. Alla subkulturer har varit kritiska mot normer. Alla har också varit kopior av varandras "normbrytande" utseende.

De spökar ut sig för att vara rebelliska mot sina föräldrar. En sorts förvuxen tonåring som fortfarande brölar "men det är så orättvist juh!"

Alltså normen på det stora hela är ju att kvinnor rakar armhålorna. Det kan ju ses som normbrytande att gå emot normer även om det blir konformistisk inom den egna gruppen så att säga. Sen är det väl så att vissa stilar sticker ut i större utsräckning även om vissa radikalfeminister anlägger en ganska kvinnlig stil

Punken var samma. Normbrytande är normen.

På min tid kallade vi dom för trädkramare, likheten är slående (80-talet) T.o.m Kånken ryggsäcken har hängt med i nutidens garderob hos dagens version. Man behöver bara byta ut ordet "miljö" mot ordet "patriarkat" så har du exakt samma tongångar och sätt att leverera förnumstiga åsikter helt oinbjuden.

Anledningen varför den äldre generationen tycker att de är fåniga och töntiga, är just att dagens unga feminister saknar helt humor (Liksom dåtidens miljökramare) och att de flesta äldre nog ser att många av dom i själva verket, den späda åldern till trots, är ena riktig präktiga borgarpack som tycker om att bestämma och tar sig själva på stort allvar.

Dessa grupper var alltid partypoopers vartän de än kom och jävligt dryga i sitt uppförande mot dem som inte tillhörde gruppen - Som idag. En samling torra sexister .

Den ironin/motsägelsen finns i samtliga normbrytarsubkulturer. Punkare, emos, mm, mm.

Hur ska andra fatta vilken sorts normbrytare de är om de inte följer normen för den typ av normbrytare de är?

Sättet de uttrycker sig på gör i alla fall gällande att de motsätter sig normer som fenomen. Men i praktiken kokar det ju ner till att man gör ”normkritik” genom att sluta sig inom en konformistisk grupp (kanske till och med mer strikt konformistisk än de allmänna normerna), och att ”normkritik” ska förstås som kritik mot det man själv menar är den förhärskande normen.

Att det sedan ett par decennier tillbaka är långt mer norm att kalla sig feminist än exempelvis konservativ får man anta att de har lyckats missa.

Haha, helt suveränt!

..jag experimenterade lite med en intern dialog mellan mig och en kulturmarxist / feminist (gör det ofta) och så länge man går in långsamt och lägger nog med argument för att gemensamt spika att norm och värdegrund är likställt blir det efterföljande när man droppar din liner hysteriskt kul.. Många grodhopp och stickspår blir det med logiska kullerbyttor i ett sprakande skådespel..

Bra där. Den lägger vi upp i cacheminnet.