Om för- och efternamn

En sak som jag tänkt på. i USA kan folk ha självklara efternamn som förnamn. Att folk heter Jackson eller Nichols som förnamn är helt naturligt. Sedan kan man tydligen heta förnamn som efternamn, typ John Harris, David Marcus m.m. Vi har ju vissa exempel även här i Sverige (förre riksbankschefen Bengt Dennis), men de är få.

Finns det någon särskild anledning till detta? Eller är det så i övriga engelskspråkiga länder?

Intressant....
Om skådespelarna Scott Glenn och Glenn Close skulle gifta sig så skulle Glenn Close heta Glenn Glenn

Och om Glenn Close och Glenn Hysén skulle gifta sig skulle båda heta Glenn Hysén.

I jämlikhetens tidevarv kunde det lika gärna bli Scott Close, eller Nära Ögat som det heter på svenska.

Hade Dick Cheney varit gift med Glenn Close, så kunde han hetat Dick Close Enough, och då syftar jag på en viss fasanjakt.

I USA tycks det vara populärt att använda efternamn som förnamn. Exempelvis Geena Davies president i "Commander in Chief" hette väl "Mackenzie" i förnamn. När började denna trend och varför? Förekommer det i andra engelspråkiga länder?

Ja, i Sydafrika. NE:

Mandela, Nelson, f. 1918, sydafrikansk statsman, president 1994–99.

Den brittiske komikern Alexei Sayle föreslog i sin serie "Stuff" (tror jag det var) att personer med två efternamn och personer med två förnamn kunde byta varsitt namn med varandra, så att t.ex. Harrison Ford blev Gabriel Ford och Peter Gabriel blev Peter Harrison.

Jag behöver väl inte dra den där gamla om Brad Pitt och Åsne Seierstad...

Vet en som skrev till Sam Perman & skrev alltid

S Perman

Tror inte att det finns någon särskild anledning faktiskt.

"Tufft" kanske? Eller "alla andra gör det ju".

Ett till svenskt exempel: Lars Werner

Glöm inte Gunnar Helén, en av Foklpartiets förbrukade partiledare. även litteraturvetare och radioman.