Stockholms TR bröt mot lagen angående den åtalades rätt att till "Ingen kommentar"?

Du är antingen polis själv eller enfaldig. Man ska överhuvudtaget inte säga något till polisen utan att ha en advokat som förhörsvittne, eftersom polisen i princip alltid försöker förmå en att säga saker som är till ens nackdel. De kan helt skamlöst be om lösenord till ens mobil och dator, fast man inte är skyldig att uppge det, och dessutom ha mage att säga att det är till ens fördel. Någon som är misstänkt för något för första gången, särskilt unga och osäkra människor, kan lätt låta sig luras av sådana finter.

Även om man är skärpt och har ganska bra koll på lagen så ska man alltid ha advokat som förhörsvittne för att vara säker på att snuten inte vågar ljuga för en eller pressa en och man ska bara säga det absolut nödvändigaste, om något.

Åklagaren hänvisar ofta till vad tilltalade har sagt i förhör i jämförelse med vad tilltalade sagt under huvudförhandlingen

Det är bara det som sägs i rättsalen som domstolen kan ta hänsyn till. Det kallas för ”omedelbarhetsprincipen”. Vad en person sagt vid förhör har alltså ingen betydelse för rättegången.

I praktiken så tar man alltså om alla förhör i rättsalen, och om personen ändrar sig så är det det som gäller. Det spelar ingen roll om det finns en inspelning och det är uppenbart att personen har ändrat sin historia.

Jag vet det. Det ändrar inte att det går till som jag skrev.

Vad är då vitsen med följande paragraf, om man bara får ta hänsyn till det som säges under rättegången? Detta rör iofs just vittnen och inte åtalad.

"RB, 36kap, 16 § Ett vittne ska lämna sin berättelse muntligen. Vittnet får dock med rättens medgivande använda sig av anteckningar till stöd för minnet.

Vid ett vittnesförhör får det som vittnet tidigare har berättat inför rätten eller inför åklagare eller Polismyndigheten läggas fram endast när vittnets berättelse vid förhöret avviker från vad han eller hon tidigare har berättat eller när vittnet vid förhöret förklarar att han eller hon inte kan eller inte vill yttra sig. Avser förhöret någon som tidigare har hörts inför rätten och har det förra förhöret dokumenterats genom en ljud- och bildupptagning, ska dock förhöret inledas med en uppspelning av upptagningen om det inte är olämpligt. Lag (2016:37)."

Jag tror jag förstår din fråga, annars ber jag om ursäkt om jag missförstått....

Detta handlar ju om den fria bevisföringen/bevisprövningen. Man har rätt att i princip lägga fram vad som helst för att styrka åtalet. Med andra ord, om X redovisar sin berättelse inför rätten i domstolsförhandlingen, så är det just DET som sägs i rätten som skall anses som vittnets utsaga/vittnesmål. Men givetvis har då åklagaren/försvaret rätt att påpeka att vittnet sagt någonting annat tidigare eller upprepade gånger ändrat sig - Detta för att påvisa att vittnets utsaga inte är trovärdig och/eller tillförlitlig.

Alltså du har ju rätt utifrån att ENDAST DET som sägs inför rätten i en domstolsförhandling är det som skall anses som personens utsaga/vittnesmål. Men utöver detta har ju åklagaren/försvaret rätt att påpeka att tilltalad/vittnet sagt någonting annat tidigare eller upprepade gånger ändrat sig - Och givetvis måste rätten ta detta i beaktande när dom gör en trovärdighets- och tillförlitlighetsbedömning av utsagan/vittnesmålet.

Kort och gott: Det är endast det som sägs under rättegångsförhandlingen som räknas. Men det behöver inte betyda att det man säger är sant, trovärdigt eller tillförlitligt, eller ens att rätten väljer att lägga berättelsen till grund för bedömningen.

Vilket återigen bevisar att man inte tjänar något på att tala i förhör då det kan användas för att göra gällande att man inte talar sanning därför att man gett två olika versioner, om det finns diskrepanser mellan förhör och muntlig utsaga, vilket förstås lätt kan hända.

Och att eftersom det är så gör domare helt fel vid bevisvärdering om de på minsta sätt drar slutsatsen att det är skumt och har bevisvärde att någon håller tyst i förhör så som beskrivs i TS.

Däremot måste de förstås kunna dra slutsatser om att en historia är osannolik, och en beståndsdel i att den är det kan vara att den framstår som fabricerad för att passa att förklara framlagda bevis mot den anklagade.

Dessa parametrar tangerar varandra, men det finns ändå en gräns mellan det ena och det andra. Gränsen passeras säkert ibland av domare, vilket är ännu en sak rättsväsendet borde arbeta mycket mer på att komma till rätta med.

Men det är inte åt det hållet utvecklingen går utan snarare tvärtom få det finns en politisk diskution om att avskaffa omedelbarhetsprincipen. Skälet till det är att komma åt det motsatta, att folk har mycket att säga i polisförhör men är tysta i rätten. Men en avskaffad omedelbarhetsprincip borde ha inverkan även på det vi diskuterar i drnna tråd?

Okej, då kanske jag har missförstått hur det funkar helt enkelt.

Riktigt så illa är det ju inte. För om den tilltalade som ändrar sin berättelse, på ett någorlunda trovärdigt och realistiskt sätt kan förklara varför hen ändrar sin historia, så är det ju ingenting som skall ligga den tilltalade till last.

Att domarna/rätten per automatik skulle värdera tystnaden som en nackdel för den tilltalade stämmer inte heller. För det är ju tydligt att den tilltalade har rätt att tiga, och att detta ALDRIG skall ligga den tilltalade till last. Däremot kan det vara så att om åklagaren med övertygande bevisning uppfyller sitt beviskrav, så kan detta övergå till en "förklaringsbörda" för den tilltalade. Skulle den tilltalade då välja att fortsätta tiga så är ju loppet troligen kört. Men det är ju en helt annan sak :-)