Var det så här jobbigt förra gången? (bebis).

Vi fick vårt andra barn för sju månader sedan och livet har varit ett helvete sen dess. Tror jag förträngt första året med förra grabben men tror inte det var såhär jobbigt.

Vår bebis tar inte napp, inte nappflaska, sover inget vidare, kan ENBART somna i min famn, inte mammans etc. När fasen slutar de kämpa emot sömnen? Låter som någon håller på att ta livet av honom när man försöker få honom att somna liggandes i en säng. Somnar ibland i vagnen men det är liksom en bra stund av hjärtskärande skrik först. När han är vaken så är han mest gnällig. Tycker det är jobbigt att han inte tar napp, finns liksom inget som är direkt "soothing" för honom.

Just nu sätter jag mitt hopp till att det ska bli mindre gnäll när han kan sätta sig upp själv sen krypa.

Vet att det blir bättre, men just nu undrar man varför i helskotta man skaffade en till unge. När tycker ni det blev lättare?

De tre första ungarna var inga problem, men den fjärde trilskades lite när hon skulle sova, så det beror nog på vilket barn det gäller.

Det blev väl lättare efter 18 månader ungefär. Men riktigt enkelt blir det nog aldrig. Never forget.

Dom 20 första åren är värst.

Sant, men på nåt sätt så tycker jag det är betydligt enklare att hantera en femårings tjat och trots än en bebis. Förstår inte varför bebisar är programmerade att göra allt som har med sömn att göra till ett helvete.

Det var lättare när man bara hade en, lite jobbigare med två och lätt kaotiskt med tre.

Men det var underbart hela tiden och det du genomgår nu är livet! Det kommer gå bra!

Bäbis och småbarnsåren var ständig sömnbrist som förälder. Blev bättre när barnen började lågstadiet och började att sova hela nätter och till halv nio på lediga dagar.

Vår andra bebis SÖG också. Första var plättlätt och sov 12 timmarspass typ från början. Tvåan sov i kvartar i fem månader, sedan fick vi nog! Vi levde i misär och önskade tidvis att vi bara fick lägga oss ned och dö. Vi gjorde då tassmetoden (en finsk nattningsmetod som är ganska varsam) och jag rekommenderar den varmt! Redan efter tre dagar var det en tydlig förbättring med endast 3-4 uppvak per natt och sedan har det bara blivit bättre och bättre. Nu (och från ca 11 mån) somnar han nöjt själv i spjälsängen, vi säger bara godnatt och går ut, och sover oftast hela natten utan uppvak. Dedikera 2v av ditt liv (vår äldsta sov hos mormor i 3-4 dagar under den inledande rätt skrikiga fasen) till denna metod och du kommer att tacka mig

Hade det ungefär så med vårat första barn.. Jag analyserade som fan och lärde mig till barn nummer 2, det är 8/10 pga en rap, med barn nummer 2 så kunde jag gå med honom på axeln en timme om så behövdes efter mat, men till slut kom det en jätte rap och han somnade direkt, och sov hela natten!

Allt det därär väl för faen kvinnans uppgift att sköta. Klart att du som man tyckar att det är ett helvete, det ligger inte i din natur att vara en mamma.

Det är kämpigt med småbarn.
När de är så trötta att de bara skriker knäcker förstås alla!
Men låt barnet somna i din famn då, det går snart över.

Antar att du testat med flera olika mappar och även i olika storlekar?